Jag tog mina första stapplande steg i "det riktiga Manila". Vad ska jag säga. Det är en rykande gryta av ylande Jeepneys, gatukök och ciggförsäljare. Det här är på riktigt. Rizal park lät som ett lämpligt mål för dagen.
Manilas LRT är en slags hybrid av skytrain och pendeltåg. Tågen färdas ca 5 m. upp i luften. För att komma dit måste jag gå genom Pasay city. Expediten på affären i Makati dömde ut planen fullständigt!
- Sir you can not walk - it's very very very far! Du måste åka (fullproppad) Jeepney!
Jag lyssnade inte. Städer lär man känna till fots. Efter bara 20-30 min. kom jag till stationen Libertad. Där råkade jag yppa mina planer att besöka Rizal park för en stationsvakt. Han avrådde mig bestämt att ta tåget. "Very very far from Rizal park". Jag tog tåget till stationen United nations. Rizal park var bara ca 500 m. bort. Lyssna aldrig på lokalbefolkningen när det gäller vad man kan och inte kan klara till fots...
Juste park Rizal. Därifrån hade man också vy över Manila Bay.
- Hey Joe what's your name? En skolgrabb ska kaxa sig lite inför polarna. Sen kommer det fram att han vill ha en bild där "Joe" och han är med. Kul!
Det mest störande idag var nog fem "bröderna Gallagher" som levde satan på uteserveringen Sticky fingers i Greenbelt shopping mall. Aspackade kl. 16 på eftermiddagen. Det var bara att ge upp och gå därifrån. Lite ironiskt att de enda man stört sig på i Manila hittills är andra Europeer...
Blev lugnt igår förresten. Priserna i Makati passar inte min budget. I am running out of cash... Lön imorgon! Tack och bock till lönekontoret!
Manila LRT:
http://en.wikipedia.org/wiki/Manila_Light_Rail_Transit_System
Rizal park:
http://en.wikipedia.org/wiki/Rizal_Park
See ya!
/Anders Thorsell, Makati, Manila, Filippinerna
