Bild: Festivalen Ati atihan i Boracay.
Fler bilder fran resan finns pa: http://www.mintur.se/resdagbok/6093/bilder
/Anders Thorsell
fredag 30 januari 2009
Bilder
Bild: Festivalen Ati atihan i Boracay.
Fler bilder fran resan finns pa: http://www.mintur.se/resdagbok/6093/bilder
/Anders Thorsell
VM i vaktparad
Jag studsade upp från min stenhårda säng några gånger i natt i tron att det var (kultur)revolution men det var bara fyrverkerier för det PÅGÅENDE firandet av det kinesiska nyåret. Jag fick det bekräftat idag i t-banan. Chinese new year Jan 26 - Feb 1. Det är därför allt går på halvfart här och det känns stundtals som att promenera i Uppsala en septembersöndag. T-banan slutar gå redan kl. 19 nu över nyår...
När man tillbringat 7 veckor i över 30 plus känns 15 grader med blåst och regn förbaskat kallt. Och om man bara har kortärmade plagg blir det lite kyligt - men det är bara att bita ihop.
Jag startade dagen tidigt med att dra till Taipei 101, världens högsta "färdiga" byggnad. Burj Dubai är högre men inte klar. Jag har sett världens två högsta skrapor i vilket fall som helst! Nu var jag för tidigt ute och dessutom var huset insvept i dimma från ca 200 meters höjd. Ingen ide att åka upp utan att se något. Synd men inget att göra åt.
Jag tog den kliniskt rena t-banan till Sun yat sen memorial istället. Här ser jag dagens första militära uppvisning med vaktparad. En välregisserad show till turisternas förtjusning. Silverhjälmar, bajonetter och "överdrivna" steg a la Ryssland. I like it!
Jag försökte sedan ta mig till Taipeis "Globen-kopia" men vägbeskrivningen i Lonely Planet var under all kritik och regnet tilltog allt mer. Fick ge upp detta.
In i metron och sikte på Martyr's shrine. Urusel vägbeskrivning igen. "Martyr's shrine is located 10 minutes East of Grand hotel". Vad är det för tomtar som skrivit Lonely Planet Taiwan?
Jag gick längs cykelbanor och hamnade under motorvägar. Regnet tilltog och jag hade inte en aning om hur jag skulle hitta fram. En familj hade stannat till med bilen, jag drog fram boken med namnet på målet på kinesiska. Pappan skakade på huvudet, mamman likaså. No English! Skutdörren till baksätet öppnas och där sitter dottern och ser förvånad ut. Efter lite gestikulerande kommer slutligen de förlösande orden: "We take you there!".
Jag skakade hand med alla och kunde inte vara mer tacksam för denna oväntade hjälp. Även för en infödd var det svårt att hitta rätt i labyrinten av motorvägar och broar. Men fram kom vi - och hjältarna ska ha ett stort stort tack!
Martyr's shrine börjar med en portal sedan kommer ett 200 meter långt torg och därefter en stor byggnad som berättar om Taiwans stora segrar i krigen. En gång skjöt Taiwaneserna till exempel ner hela sex flygplan medan japanerna inte lyckades skjuta ner ett enda av Taiwans... Ny vaktparad och vaktavlösning. Samma koreografi men här kunde man gå med i paraden och fota! Kung!
Blåfrusen efter denna tur så jag tog en taxi till t-banan och sedan hoppade jag in på hotellet och tog ett varmt bad!
Nästa stopp blev Chiang Kai Chek memorial. Gissa vad som väntade där? Vaktparad, bajonetter, gevär, blankputsade skor och välpressade uniformer. Samma show för fjärde gången idag! Taiwan likes to show off!
Bild från Martyr's shrine:
http://www.pbase.com/tomsview/image/48366726
Bild från Chiang Kai Shek memorial:
http://cache.daylife.com/imageserve/057odO02BTb8Y/610x.jpg
Sun Yat sen memorial:
http://www.dsphotographic.com/g2/13980-3/Sun+Yat-Sen+Memorial+Hall+-+002.jpg
Henrik "kosmonaut" Olsson: Du hade gått i gång på alla cylindrar...
Om "skyskraperallyt"
Taipei 101 was overtaken in height on July 21, 2007 by the Burj Dubai in Dubai, UAE, upon the completion of that building's 141st floor . As of January 2009, the title of "world's tallest building" still rests with Taipei 101, as international architectural standards define a "building" as a structure capable of being fully occupied. The Burj Dubai will claim the title upon its completion, which is expected in September 2009.
http://www.taipei-101.com.tw/index_en.htm
torsdag 29 januari 2009
Hej hej Taipei!
Jag dunsade ner i ett Sovjetgrått Taipei. Det jag hört om Taiwan är att "Everybody speaks English and all signs are in English too". Trots att jag kupar händerna runt öronen och anstränger mig allt vad jag orkar för att förstå deras "dialekt" - så förstår jag inte!
Efter lite charader kom jag i alla fall iväg på en flygbuss mot city. Har försökt lista ut om kinesiska nyåret är slut eller ej. Svaren jag fick:
Gubbe 1: "Finish today"
Gubbe 2: "Starts today"
Kille 3: "Stops on Monday".
Mannen bredvid mig på flygbussen pratade oavbrutet i 60 minuter. Det jag lyckades få ur honom var följande viktiga fakta:
- Chinese New year pågår eventuellt.
- Han jobbar i Zhenzhen.
In på turistbyrån på Taipei main station:
Fat Cat: - Hej! Jag behöver hjälp med hotellrum. jag har hört att det kanske är Chinese new year i Taipei nu och det kanske kan vara svårt hitta boende.
Ointresserade tjejen på turistbyrån - Mummel, mummel. Overbooking.
Fat Cat: - I don't understand.
Räddaren i nöden: - Det hon försöker säga är att det inte finns några rum - men lugn jag fixar det här!
Fat Cat: Undrar en aning avvaktande vem han är - men det är bara en juste snubbe som vill hjälpa till. Han bor i Kanada i vanliga fall Han tar mig med till hotellet som jag sett ut i guideboken. Visst finns det rum! Hurra! Taipei here we go!
To be continued!
/Anders Thorsell, Taipei, Taiwan.
onsdag 28 januari 2009
Språk och avslut Filip
- Our minimum rate is 30 minutes 30 peso.
Trots att jag varit på Internetcafet säkert 20 ggr rabblar tjejen mekaniskt samma ramsa varje gång.
Mera språk:
Varje gång man får ett pris, avslutar de med ONLY.
- How much for the room?
- 2100 Peso Sir, ONLY!
Mera språk:
Ordet already används till leda. När jag checkade in på hotellet i Manila var inte rummet klart för inflytt. Jag kom tillbaka först en gång, sedan en gång till och då säger receptionisten: Your room is ALREADY ready Sir!
Mera språk:
Ordet transfer används till leda.
- Can I move to this table?
- Sir you would like to TRANSFER to this table Sir?! Yes Sir you can TRANSFER to this table Sir!
Jag tror jag måste dra vidare nu...
Så här ligger det till: Man kan bara stanna i 21 dagar i Filippinerna utan visum. My time is up. Anlände den 9 januari. Således drar jag till Taiwan imorgon, den 29 januari.
Igår träffade jag fotograf-Chris (se tidigare rapporter) på dagen och på kvällen gick jag ut med Aleera. Idag ska hon gå på uttagning till Pinoy Big Brother. Hehehe. Vi får se om hon kommer med. Tre månader instängd i ett hus lockar inte mig i.a.f. Men hon tror att hon kan få mera filmjobb/uppdrag efter detta.
Tre veckor i Filip har förflutit. Det har varit superkul. "Missar" jag gjort är väl att hänga för mycket i storstäder istället för på stranden. Men det går ju att ändra till nästa gång!
/Anders Thorsell, Manila, Filippinerna
tisdag 27 januari 2009
Working with Aleera Montalla
Aleera Montalla, Greenbelt, Makati.
Kvar i Manila i väntan på Taipei, Taiwan...
Jag fotade skådisen Aleera Montalla idag. Se bild :-)
/Anders Thorsell, Makati city, Manila
söndag 25 januari 2009
I väntan på Taiwan
Asså nu går jag mest och väntar på att resa till Taiwan först och Thailand sen. Den sk. maten här är under all kritik. Yikes! Så vad göra? Skrota omkring sex dagar i Makati? Nope. Jag var tvungen att hitta en utväg - men med en skenande ekonomi (pga skvalpvaluta) har jag inte cash att tidigarelägga Taiwanresan. Jag hittade en resa till Cebu för 200 kr. Den fick det bli. Repristurism men inget att göra åt :-) Där kan jag relaxa i väntan på Taiwan den 29 jan.
Inte mycket att rapportera idag. När jag åt en (katastrof)lunch undrade jag vilken idiot som slagit på kupevärmaren!!! Men det visade sig att någon bara öppnat ytterdörren. Hehe.
Satt mig ner med en trevlig men högljudd amerikan på Spicy fingers i Greenbelt 2. Allt var frid och fröjd tills två av bröderna Gallagher dök upp vid samma bord. Det var bara att fly igen :-)
Cebu coming up den 26 januari!
/Anders Thorsell, Manila, Filippinerna
Inte mycket att rapportera idag. När jag åt en (katastrof)lunch undrade jag vilken idiot som slagit på kupevärmaren!!! Men det visade sig att någon bara öppnat ytterdörren. Hehe.
Satt mig ner med en trevlig men högljudd amerikan på Spicy fingers i Greenbelt 2. Allt var frid och fröjd tills två av bröderna Gallagher dök upp vid samma bord. Det var bara att fly igen :-)
Cebu coming up den 26 januari!
/Anders Thorsell, Manila, Filippinerna
lördag 24 januari 2009
Första stapplande steg
Jag tog mina första stapplande steg i "det riktiga Manila". Vad ska jag säga. Det är en rykande gryta av ylande Jeepneys, gatukök och ciggförsäljare. Det här är på riktigt. Rizal park lät som ett lämpligt mål för dagen.
Manilas LRT är en slags hybrid av skytrain och pendeltåg. Tågen färdas ca 5 m. upp i luften. För att komma dit måste jag gå genom Pasay city. Expediten på affären i Makati dömde ut planen fullständigt!
- Sir you can not walk - it's very very very far! Du måste åka (fullproppad) Jeepney!
Jag lyssnade inte. Städer lär man känna till fots. Efter bara 20-30 min. kom jag till stationen Libertad. Där råkade jag yppa mina planer att besöka Rizal park för en stationsvakt. Han avrådde mig bestämt att ta tåget. "Very very far from Rizal park". Jag tog tåget till stationen United nations. Rizal park var bara ca 500 m. bort. Lyssna aldrig på lokalbefolkningen när det gäller vad man kan och inte kan klara till fots...
Juste park Rizal. Därifrån hade man också vy över Manila Bay.
- Hey Joe what's your name? En skolgrabb ska kaxa sig lite inför polarna. Sen kommer det fram att han vill ha en bild där "Joe" och han är med. Kul!
Det mest störande idag var nog fem "bröderna Gallagher" som levde satan på uteserveringen Sticky fingers i Greenbelt shopping mall. Aspackade kl. 16 på eftermiddagen. Det var bara att ge upp och gå därifrån. Lite ironiskt att de enda man stört sig på i Manila hittills är andra Europeer...
Blev lugnt igår förresten. Priserna i Makati passar inte min budget. I am running out of cash... Lön imorgon! Tack och bock till lönekontoret!
Manila LRT:
http://en.wikipedia.org/wiki/Manila_Light_Rail_Transit_System
Rizal park:
http://en.wikipedia.org/wiki/Rizal_Park
See ya!
/Anders Thorsell, Makati, Manila, Filippinerna
Manilas LRT är en slags hybrid av skytrain och pendeltåg. Tågen färdas ca 5 m. upp i luften. För att komma dit måste jag gå genom Pasay city. Expediten på affären i Makati dömde ut planen fullständigt!
- Sir you can not walk - it's very very very far! Du måste åka (fullproppad) Jeepney!
Jag lyssnade inte. Städer lär man känna till fots. Efter bara 20-30 min. kom jag till stationen Libertad. Där råkade jag yppa mina planer att besöka Rizal park för en stationsvakt. Han avrådde mig bestämt att ta tåget. "Very very far from Rizal park". Jag tog tåget till stationen United nations. Rizal park var bara ca 500 m. bort. Lyssna aldrig på lokalbefolkningen när det gäller vad man kan och inte kan klara till fots...
Juste park Rizal. Därifrån hade man också vy över Manila Bay.
- Hey Joe what's your name? En skolgrabb ska kaxa sig lite inför polarna. Sen kommer det fram att han vill ha en bild där "Joe" och han är med. Kul!
Det mest störande idag var nog fem "bröderna Gallagher" som levde satan på uteserveringen Sticky fingers i Greenbelt shopping mall. Aspackade kl. 16 på eftermiddagen. Det var bara att ge upp och gå därifrån. Lite ironiskt att de enda man stört sig på i Manila hittills är andra Europeer...
Blev lugnt igår förresten. Priserna i Makati passar inte min budget. I am running out of cash... Lön imorgon! Tack och bock till lönekontoret!
Manila LRT:
http://en.wikipedia.org/wiki/Manila_Light_Rail_Transit_System
Rizal park:
http://en.wikipedia.org/wiki/Rizal_Park
See ya!
/Anders Thorsell, Makati, Manila, Filippinerna
fredag 23 januari 2009
En förljugen värld
Jag lever just nu i en förljugen värld. Jag bor i Makati city. Det är en stadsdel i Manila som är Filippinernas svar på Wall street. Glassiga shoppinggallerior a la Singapore och Bangkok. Det här är en annan värld än det "sovjetiska" utbudet i Cebu city eller Puerto Princesa. Men jag är medveten om att stadens själ inte finns i Makati city - men nånstans måste man börja, right?
Vad har hänt sen sist? Jo, jag träffade Frankrikes svar på "Barbie & Ken", David och Nais (reservation för stavning) i Puerto Princesa. Vi åkte samma tur till Honda bay. Väldigt trevliga om än lite naiva. De tyckte att vi skulle gå på puben. Fine with me! Men sedan vid 24-tiden ville de ha en superfin restaurang för att äta middag deras sista kväl i Filip. Vart skulle de hitta en sån i lilla "Timrå/Puerto Princesa". Planerna för nästa dag var att hyra mc som mig och sen på kvällen hitta flyg till Manila. Suck! Om flyget är utbokat kommer ni inte hem till Frankrike! "Det löser sig..." Skön inställning - men men... Jag väntar ett mejl om hur det gick...
Puerto Princesas flygplats suger. Otroligt trångt, otroligt varmt, otroligt lite sittplatser. Men de har i alla fall en lång landningsbana! Apropå såna så sitter jag och skriver dessa rader på Ayala avenue och det har tidigare varit en flygplats. Ayala avenue har tidigare varit landningsbana! Hur coolt är det? men sedan växte Makati city upp. Läs mer på: http://en.wikipedia.org/wiki/Ayala_Avenue
Vad händer nu? Tja? Jag går nog på någon pub här i "lyxområdet" och lyssnar på liveband. Kanske tar jag Hard rock cafe som ligger runt hörnet där jag bor (Tower inn hotel).
Greetings from Makati city, Manila.
/Anders Thorsell
torsdag 22 januari 2009
Bara 300 ser Filips bästa sevärdhet
- Sometimes there is no road.
Vad menade han? Det funderade jag på när jag försökte sova på "Bates motel". (mer om hotellet senare). Den trevliga Filippin-amerikanen från Makati och New York påstod att vägen mellan Puerto Princesa och Sabang är katastrofal.
Det skulle visa sig att han hade rätt. Men vad finns i Sabang? Vi kallar in Wikipedias experter:
Hotellet "Bates motel" hade en elak, extremt högljudd generator som ylande nätterna igenom rakt på min kudde (kändes det som). Det gick inte att bo kvar helt enkelt. Snabb förflyttning närmare "centrum" och uppgraderat boende för 160 kr.
Efter frukost gav jag mig ut och letade mc att hyra. Jag hittade en Honda XRM 125, en slags halv offroad-cykel med samma motor som i min Honda Innova hemma. En dagshyra ligger på 100 kr. Alla som kommer till Puerto Princesa besöker underground river. Jag kände väl inget jättesug att sitta i timmar inklämd i en minibuss. (Benen knakade sönder efter bara 20 min. på väg till Honda Bay igår). Men en tur på egen hand kanske skulle vara något? Informationen om avståndet dit varierade från 22 km till 88 km. Ska inte vara något problem!
Färden gick på fina vägar upp i bergen med vidunderlig, storslagen utsikt över Honda Bay och andra vikar. Landskapet var grönt. På vägen torkade man ris och ibland låg hundar och sov så man fick köra lugnt. Såg en "fet" varan mitt på vägen också (Skräck!).
Barnen jag passerade ropade antingen HELLO! eller HEY JOE! Glada var dom...
Halvvägs började jag fundera om jag var på rätt väg. Stannade och frågade ett par som hade en ko i en sidovagn på sin mc. Mannen pekade åt ena hållet och frugan åt det andra. Men jag valde rätt! Vägskyltning är en bristvara...
Vägen blev sämre och sämre. Mycket nöjd att sitta på en offroad istället för i en "cramped" minibuss!
Till slut var jag i Sabang! Där fick jag betala 200 peso (35 SEK) i entre till nationalparken. Sedan hade jag tur och fick dela båt med några ultrajusta Manilabor. Jag betalade nu bara 140 peso (25 kr) för båt till ingången av "underground river" och för båt med guide in i grottan. "Paddlaren" kunde superstolt meddela att han kommer att vara med på National geographic channel och Discovery. Look for me there! ropade han glatt.
Som Asienguiden.se skriver: "båtresan bland stalaktiter (droppstensformationer från taket) och stalakmiter (från marken) tar andan ur de flesta". Visst var det coolt att se fladdermöss och alla fantastiska formationer men resan dit var snäppet bättre! Underground river anses vara Filips bästa sevärdhet - men bara 300 pers. om dagen orkar ta sig hit på den bitvis katastrofala vägen.
Taket i grottan är som högst 65 meter och vattendjupet som mest 9 meter.
Juste!
Tanken var nästan tom i Sabang men en tjej i en kiosk sprang efter en cola-flaska med bensin. Den litern tog mig fram till stan igen. Lämnade igen mc:n mycket nöjd över en fantastisk dag!
Palawan is it! Jag vill utforska mer - men det får nog bli nästa gång. Vill se El Nido!
Bilder från underground river:
http://www.asienguiden.se/filippinerna/underground_river/
/Anders Thorsell, Puerto Princesa.
Vad menade han? Det funderade jag på när jag försökte sova på "Bates motel". (mer om hotellet senare). Den trevliga Filippin-amerikanen från Makati och New York påstod att vägen mellan Puerto Princesa och Sabang är katastrofal.
Det skulle visa sig att han hade rätt. Men vad finns i Sabang? Vi kallar in Wikipedias experter:
Puerto Princesa Subterranean River National Park är en filippinsk nationalpark på ön Palawan grundad 1971, som upptogs på UNESCO:s världsarvslista 1999. Parken består framförallt av en 8,2 km lång underjordisk flod, men även av det regnskogsbevuxna karstlandskapet ovanför.
Den underjordiska floden mynnar direkt i havet, och man kan åka in med båt flera kilometer in i berget. Inne i underjorden lever nio arter av fladdermöss och två arter av svalor.
Parken ligger omkring 50 km från staden Puerto Princesa, på nordkusten tvärs över ön Palawan, intill byn Sabang.
Hotellet "Bates motel" hade en elak, extremt högljudd generator som ylande nätterna igenom rakt på min kudde (kändes det som). Det gick inte att bo kvar helt enkelt. Snabb förflyttning närmare "centrum" och uppgraderat boende för 160 kr.
Efter frukost gav jag mig ut och letade mc att hyra. Jag hittade en Honda XRM 125, en slags halv offroad-cykel med samma motor som i min Honda Innova hemma. En dagshyra ligger på 100 kr. Alla som kommer till Puerto Princesa besöker underground river. Jag kände väl inget jättesug att sitta i timmar inklämd i en minibuss. (Benen knakade sönder efter bara 20 min. på väg till Honda Bay igår). Men en tur på egen hand kanske skulle vara något? Informationen om avståndet dit varierade från 22 km till 88 km. Ska inte vara något problem!
Färden gick på fina vägar upp i bergen med vidunderlig, storslagen utsikt över Honda Bay och andra vikar. Landskapet var grönt. På vägen torkade man ris och ibland låg hundar och sov så man fick köra lugnt. Såg en "fet" varan mitt på vägen också (Skräck!).
Barnen jag passerade ropade antingen HELLO! eller HEY JOE! Glada var dom...
Halvvägs började jag fundera om jag var på rätt väg. Stannade och frågade ett par som hade en ko i en sidovagn på sin mc. Mannen pekade åt ena hållet och frugan åt det andra. Men jag valde rätt! Vägskyltning är en bristvara...
Vägen blev sämre och sämre. Mycket nöjd att sitta på en offroad istället för i en "cramped" minibuss!
Till slut var jag i Sabang! Där fick jag betala 200 peso (35 SEK) i entre till nationalparken. Sedan hade jag tur och fick dela båt med några ultrajusta Manilabor. Jag betalade nu bara 140 peso (25 kr) för båt till ingången av "underground river" och för båt med guide in i grottan. "Paddlaren" kunde superstolt meddela att han kommer att vara med på National geographic channel och Discovery. Look for me there! ropade han glatt.
Som Asienguiden.se skriver: "båtresan bland stalaktiter (droppstensformationer från taket) och stalakmiter (från marken) tar andan ur de flesta". Visst var det coolt att se fladdermöss och alla fantastiska formationer men resan dit var snäppet bättre! Underground river anses vara Filips bästa sevärdhet - men bara 300 pers. om dagen orkar ta sig hit på den bitvis katastrofala vägen.
Taket i grottan är som högst 65 meter och vattendjupet som mest 9 meter.
Juste!
Tanken var nästan tom i Sabang men en tjej i en kiosk sprang efter en cola-flaska med bensin. Den litern tog mig fram till stan igen. Lämnade igen mc:n mycket nöjd över en fantastisk dag!
Palawan is it! Jag vill utforska mer - men det får nog bli nästa gång. Vill se El Nido!
Bilder från underground river:
http://www.asienguiden.se/filippinerna/underground_river/
/Anders Thorsell, Puerto Princesa.
onsdag 21 januari 2009
Honda Bay
Hej!
Idag har jag varit på "charter" med folk från Panama, Australien, USA och Frankrike. Vi besökte tre öar, däribland Snake Island. Kolla bilder på: http://www.asienguiden.se/filippinerna/snake_island_palawan/
Valdigt vacker natur. Glasklart vatten och som att simma i ett akvarium!
Flyger till Manila fredagen den 23 januari. Imorgon blir det nog en tur med mc. Vi får se. Ska ut och äta nu med de andra deltagarna i Honda Bay tour.
Hare!
Anders Thorsell, Puerto Princesa
Idag har jag varit på "charter" med folk från Panama, Australien, USA och Frankrike. Vi besökte tre öar, däribland Snake Island. Kolla bilder på: http://www.asienguiden.se/filippinerna/snake_island_palawan/
Valdigt vacker natur. Glasklart vatten och som att simma i ett akvarium!
Flyger till Manila fredagen den 23 januari. Imorgon blir det nog en tur med mc. Vi får se. Ska ut och äta nu med de andra deltagarna i Honda Bay tour.
Hare!
Anders Thorsell, Puerto Princesa
Ettan på Mintur.se - igen!!!
Återigen har mina bilder valts ut som huvudnyhet på reseportalen Mintur.se.
Man tackar!
/Anders Thorsell, Puerto Princesa
tisdag 20 januari 2009
Mattias Thorsell summerar sin resa...
Resa till Kambodja och Bangkok 25 december 2008 - 9 januari 2009
Deltagare: Anders "Tretjak" Thorsell
Annelie "The Golden Gun" Lundqvist
Mattias "Thorssa" Thorsell
Annelie åkte med direktflyg till Bangkok.. Själv åkte jag till Bangkok via Peking, det är inget att rekommendera. Resan tar 14 timmar och flygplatsen i Peking är väldigt tråkig.
Att åka med Air China var heller ingen höjdare.
- Gamla plan med minimalt benutrymme.
- Shrek-filmen som visades var dubbad på kinesiska och inte textad!
- Två maträtter erbjöds vid varje måltid, men flygvärdinnorna var så dåliga på engelska så det enda ord som man kunde uppfatta var "rice".
Väl i Bangkok träffade jag Annelie och vi for nästa dag vidare till Phnom Penh, Kambodja för att träffa Anders.
Efter diverse procedurer för att skaffa visum till Kambodja så möttes vi av en sönderbränd "Tretjak". Han hade somnat i tre timmar i solen utan solskydd.
Kambodja är väldigt fattigt och Phnom Penh är en stad med ganska enkla byggnader och kanske inte så många sevärdheter.
Det blev bara en natt i den staden så vi han inte se så mycket av den.
Nästa morgon hade vi köpt bussbiljett för att åka ner till den Kambodjanska kusten och staden Sihanoukville. Det var en resa på 4-5 timmar inklusive fika för 7$(ungefär 56 kr).
I Sihanoukville så checkade vi in på hotellet Golden Sand, några hundra meter från den största stranden Ochheuteal beach. En lång och fin strand med mängder av restauranger.
Stranden är doch väl överbefolkad och skräpig på sina ställen. Det är många försäljare och tiggare här.
Känns lite jobbigt att sitta och käka en brakmiddag när det kommer hungriga tiggare utan ben och hasar sig förbi. Finns också många småbarn som går omkring och säljer fyrverkerier och halsband mm.
I början gav vi dom inget men det kändes bättre att ge dom några korvören eller lite mat så blev dom nöjda och vårt samvete lite bättre. Det fanns även några "hobbytiggare", t.ex. en "lyxtiggare" som hade scarf och gick och rökte!
"Ska vi äta Söschi ikväll?" - Jag råkade få in lite sundsvallsmål i uttalet.
Nästa dag åkte vi till Otres beach. En lång och fin strand utan tiggare och inte så många försäljare. Här kom vi att tillbringa många fina dagar. Sola, bada, köpa frukt, kasta boll i vattnet, äta, sola bada och så var klockan fem och det var dags att åka tillbaka till hotellet med vår "Tuk Tuk".
"Vilka vitlökar!" - "Annelie tittar sig i spegeln och inser att hon inte har solat toppless
"You buy my fruit today mister" -Fruktförsäljare på stranden.
"No" -Anders
"Tomorrow you buy my fruit mister!??" -Fruktförsäljare på stranden.
"No" -Anders
"Next year you buy my fruit mister! " -Fruktförsäljare på stranden.
Att sitta på stranden och titta på solnedgången var sjysst.
Fanns inte så mycket att göra på kvällarna i Sihanoukville.
Det vi gjorde vara att gå på restaurang varje kväll, förutom en kväll då vi spelade fyra i rad med en bar girl.
Två sundsvallsbor kör en ordlek där man säger ett ord inom ett ämne och sedan ska komma på ett nytt ord inom samma ämne som börjar på det föregående ordets slutbokstav.
(Annelie) Hårdbrö
(Mattias) Ölkorv
På nyårsaftonen hade vi problem med att hitta hotellrum. Vi gick runt och frågade på kanske 20 olika hotell men det var samma visa överallt, "Sorry sir no room". Många Kambodjaner hade kommit till Sihanouk ville för att fira nyår.
Sån tur var så blev det ett rum ledigt på vårt hotell.
På kvällen var det gratis öl på hotellet. Ölen serverades i plastglas och regnet strilade ner hela kvällen så det kändes nästan som att vara på Gatufesten i Sundsvall!
Ett gäng Kambodjaner skulle göra leken "dansa runt i en ring med stolar och sätta sig när musiken tar slut".
Jag och Annelie bestämde oss för att delta. Det visade sej bli en uppvisning i Kambodjansk gästfrihet.
Kambodjanerna trängdes om vissa stolar medan jag och Annelie lugnt kunde sätta oss utan att någon försökte ta våra stolar.
När det bara var tre personer kvar hände det märkliga. En kambodjan skrällde och råkade sätta sej på Annelies stol.
I finalen bestämde jag mej för att återgälda lite av gästfriheten så jag dansade bort från den sista stolen och gav bort segern.
När jag sedan gav bort den julklapp som jag fick i pris till en liten pojke så blev jag festens hjälte för en liten stund.
Annelie tog dock snabbt över den rollen när hon började köra sina "dancemoves" vid poolkanten. Annelie körde några klassiker "repet" och "fiske" samt illustrerade den kambodjanska kulturen i en dans innehållande "Tuk Tuk föraren", "massören" och min personliga favorit "hårborttagaren". Vi avslutade sedan kvällen med några öl och dans nere vid stranden.
(Mattias) "Det här måste vara världen trevligaste folk. - Utbrast jag in en kommentar över det kambodjanska folkets vänlighet.
De efterföljande dagarna fortsatte med sol och bad. Den 6:e januari var det dags för avfärd tillbaka till Bangkok.
Bangkok är som natt och dag jämfört med Phnom Penh. Fina vägar, massor med internationella kedjor och väldigt bra kommunikationer. Anders hade ätit kyckling 36 måltider i rad så det första vi gjorde i Bangkok var att leta upp McDonalds.
Det blev en dubbel Big Mag för min del!
"Det här är nog det godaste jag har ätit" - Annelie på McDonalds
I Bangkok ska man se upp för "hjälpsamma" thailändare. Det är ofta folk som försöker lura dej. Som tur är så är skojarna lätta att känna igen. De har alltid mörka långbyxor och gräddvita långärmade skjortor. Lika lätta att känna igen som Björnligan i Kalle Anka.
"It's closed" - En "hjälpsam" thailändare berättade för oss att det var stängt. Var vi skulle eller vad vi skulle titta på visste han inte men stängt var det.
Ett klassiskt knep av skojarna. Han skulle förmodligen visa oss till en skräddare som definitivt hade öppet.
På kvällen gick vi på nattklubb. Först på ett överklasställe där man halvlåg på vita sängar i något som såg ut som ett rymdskepp.
Rätt folktomt på detta ställe. När dansuppvisningen av en tjej i grodmansdräkt med simfötter på armarna var slut så gick vi vidare till nästa ställe.
("hjälpsam thailändare") - "Taxi sir?"
(Anders) - Russki
Ännu en "hjälpsam" thailändare skulle fixa taxi till överpris. Anders svarar med rysska och låtsas inte förstå, varför det inte dög med svenska vet jag inte.
Vi åkte då till ett ställe som heter Hollywood disco. Alla gäster som gick in hade egna personliga assistenter som skulle se till att våra glas alltid var fulla. Så fort man hade tagit sista slurken i en öl så var dom där och tog flaskan och ville att man skulle beställa mer, man behövde aldrig gå till baren och beställa.
Väldigt hög ljudvolym på det här stället så det blev rätt jobbigt. När vi senare blev totalt utklassade i "Fussball" av en thailändare utanför discot så kände vi att det var dags att åka hem till hotellet.
Nästa dag var det shopping som gällde. Rutinerade Bangkok-resenären Anders hade bokat in oss på ett hotell som bara låg några meter från ett av dom bästa varuhusen "MBK".
"Det här är världens bäst belägna hotel". Anders om hotellet Krit thai mansion som ligger några meter från MBK och sky train.
"Excuse me, Excuse me, Excuse me, Excuse me, Excuse me, Excsuse me" - Thailändskan som serverade frukosten ursäktade sej för varje ny sak som hon ställde fram på bordet.
Här finns både billiga kopior och originalmärken. 7 stora våningar proppfulla med varor. Särskilt kläder finns i massor. Det blev ett antal kassar i inköp.
Om Annelie hade varit lite rikare hade hon förmodligen köpt upp hela affären.
"If I buy two do I get discount?" -Annelie prutade på allt, även på sånt som hon egentligen inte tänkte köpa.
På kvällen var det sedan dags för Annelie att åka tillbaka till Sverige.
"Det luktar bajs känner ni inte!" - Annelies könsliga nos upptäckte bajslukt mest hela tiden på resan.
Jag och Anders hade en dag till i Bangkok innan det var dags för oss att åka vidare. Då fick Anders tillfälle att visa en av sina bästa färdigheter "express sightseeing".
Vi började med sky train och promenad för att komma till Baiyoke sky hotel.
Det är Bangkoks högsta byggnad och det har snurrande topp, promenad till elektronikmarknaden "Pantip Plaza". Ny promenad och kanalbåt till templet Golden Mount. Vidare till backpackerstället Khao san road. Flodbåt runt halva stan och sky train tillbaka till hotellet. Vi hade på några timmar fått se mera av Bangkok än dom flesta gör på två veckor.
"En typisk backpacker i Bangkok håller bara till här på Khao san road. De går med bar överkropp och solbrillor medan de äter bananpannkaka. Sedan pressar dom in sej i överfulla minibussar eller åker "Tuk Tuk" för att spara in några ynka kronor".
"Anders var inte imponerad av backpackers på Khao san road som bara är i Thailand för att se en gata".
På kvällen åkte Anders vidare mot Filippinerna medan jag började hemresan mot Peking och Stockholm.
____________________________________________________
av: Mattias Thorsell
Deltagare: Anders "Tretjak" Thorsell
Annelie "The Golden Gun" Lundqvist
Mattias "Thorssa" Thorsell
Annelie åkte med direktflyg till Bangkok.. Själv åkte jag till Bangkok via Peking, det är inget att rekommendera. Resan tar 14 timmar och flygplatsen i Peking är väldigt tråkig.
Att åka med Air China var heller ingen höjdare.
- Gamla plan med minimalt benutrymme.
- Shrek-filmen som visades var dubbad på kinesiska och inte textad!
- Två maträtter erbjöds vid varje måltid, men flygvärdinnorna var så dåliga på engelska så det enda ord som man kunde uppfatta var "rice".
Väl i Bangkok träffade jag Annelie och vi for nästa dag vidare till Phnom Penh, Kambodja för att träffa Anders.
Efter diverse procedurer för att skaffa visum till Kambodja så möttes vi av en sönderbränd "Tretjak". Han hade somnat i tre timmar i solen utan solskydd.
Kambodja är väldigt fattigt och Phnom Penh är en stad med ganska enkla byggnader och kanske inte så många sevärdheter.
Det blev bara en natt i den staden så vi han inte se så mycket av den.
Nästa morgon hade vi köpt bussbiljett för att åka ner till den Kambodjanska kusten och staden Sihanoukville. Det var en resa på 4-5 timmar inklusive fika för 7$(ungefär 56 kr).
I Sihanoukville så checkade vi in på hotellet Golden Sand, några hundra meter från den största stranden Ochheuteal beach. En lång och fin strand med mängder av restauranger.
Stranden är doch väl överbefolkad och skräpig på sina ställen. Det är många försäljare och tiggare här.
Känns lite jobbigt att sitta och käka en brakmiddag när det kommer hungriga tiggare utan ben och hasar sig förbi. Finns också många småbarn som går omkring och säljer fyrverkerier och halsband mm.
I början gav vi dom inget men det kändes bättre att ge dom några korvören eller lite mat så blev dom nöjda och vårt samvete lite bättre. Det fanns även några "hobbytiggare", t.ex. en "lyxtiggare" som hade scarf och gick och rökte!
"Ska vi äta Söschi ikväll?" - Jag råkade få in lite sundsvallsmål i uttalet.
Nästa dag åkte vi till Otres beach. En lång och fin strand utan tiggare och inte så många försäljare. Här kom vi att tillbringa många fina dagar. Sola, bada, köpa frukt, kasta boll i vattnet, äta, sola bada och så var klockan fem och det var dags att åka tillbaka till hotellet med vår "Tuk Tuk".
"Vilka vitlökar!" - "Annelie tittar sig i spegeln och inser att hon inte har solat toppless
"You buy my fruit today mister" -Fruktförsäljare på stranden.
"No" -Anders
"Tomorrow you buy my fruit mister!??" -Fruktförsäljare på stranden.
"No" -Anders
"Next year you buy my fruit mister! " -Fruktförsäljare på stranden.
Att sitta på stranden och titta på solnedgången var sjysst.
Fanns inte så mycket att göra på kvällarna i Sihanoukville.
Det vi gjorde vara att gå på restaurang varje kväll, förutom en kväll då vi spelade fyra i rad med en bar girl.
Två sundsvallsbor kör en ordlek där man säger ett ord inom ett ämne och sedan ska komma på ett nytt ord inom samma ämne som börjar på det föregående ordets slutbokstav.
(Annelie) Hårdbrö
(Mattias) Ölkorv
På nyårsaftonen hade vi problem med att hitta hotellrum. Vi gick runt och frågade på kanske 20 olika hotell men det var samma visa överallt, "Sorry sir no room". Många Kambodjaner hade kommit till Sihanouk ville för att fira nyår.
Sån tur var så blev det ett rum ledigt på vårt hotell.
På kvällen var det gratis öl på hotellet. Ölen serverades i plastglas och regnet strilade ner hela kvällen så det kändes nästan som att vara på Gatufesten i Sundsvall!
Ett gäng Kambodjaner skulle göra leken "dansa runt i en ring med stolar och sätta sig när musiken tar slut".
Jag och Annelie bestämde oss för att delta. Det visade sej bli en uppvisning i Kambodjansk gästfrihet.
Kambodjanerna trängdes om vissa stolar medan jag och Annelie lugnt kunde sätta oss utan att någon försökte ta våra stolar.
När det bara var tre personer kvar hände det märkliga. En kambodjan skrällde och råkade sätta sej på Annelies stol.
I finalen bestämde jag mej för att återgälda lite av gästfriheten så jag dansade bort från den sista stolen och gav bort segern.
När jag sedan gav bort den julklapp som jag fick i pris till en liten pojke så blev jag festens hjälte för en liten stund.
Annelie tog dock snabbt över den rollen när hon började köra sina "dancemoves" vid poolkanten. Annelie körde några klassiker "repet" och "fiske" samt illustrerade den kambodjanska kulturen i en dans innehållande "Tuk Tuk föraren", "massören" och min personliga favorit "hårborttagaren". Vi avslutade sedan kvällen med några öl och dans nere vid stranden.
(Mattias) "Det här måste vara världen trevligaste folk. - Utbrast jag in en kommentar över det kambodjanska folkets vänlighet.
De efterföljande dagarna fortsatte med sol och bad. Den 6:e januari var det dags för avfärd tillbaka till Bangkok.
Bangkok är som natt och dag jämfört med Phnom Penh. Fina vägar, massor med internationella kedjor och väldigt bra kommunikationer. Anders hade ätit kyckling 36 måltider i rad så det första vi gjorde i Bangkok var att leta upp McDonalds.
Det blev en dubbel Big Mag för min del!
"Det här är nog det godaste jag har ätit" - Annelie på McDonalds
I Bangkok ska man se upp för "hjälpsamma" thailändare. Det är ofta folk som försöker lura dej. Som tur är så är skojarna lätta att känna igen. De har alltid mörka långbyxor och gräddvita långärmade skjortor. Lika lätta att känna igen som Björnligan i Kalle Anka.
"It's closed" - En "hjälpsam" thailändare berättade för oss att det var stängt. Var vi skulle eller vad vi skulle titta på visste han inte men stängt var det.
Ett klassiskt knep av skojarna. Han skulle förmodligen visa oss till en skräddare som definitivt hade öppet.
På kvällen gick vi på nattklubb. Först på ett överklasställe där man halvlåg på vita sängar i något som såg ut som ett rymdskepp.
Rätt folktomt på detta ställe. När dansuppvisningen av en tjej i grodmansdräkt med simfötter på armarna var slut så gick vi vidare till nästa ställe.
("hjälpsam thailändare") - "Taxi sir?"
(Anders) - Russki
Ännu en "hjälpsam" thailändare skulle fixa taxi till överpris. Anders svarar med rysska och låtsas inte förstå, varför det inte dög med svenska vet jag inte.
Vi åkte då till ett ställe som heter Hollywood disco. Alla gäster som gick in hade egna personliga assistenter som skulle se till att våra glas alltid var fulla. Så fort man hade tagit sista slurken i en öl så var dom där och tog flaskan och ville att man skulle beställa mer, man behövde aldrig gå till baren och beställa.
Väldigt hög ljudvolym på det här stället så det blev rätt jobbigt. När vi senare blev totalt utklassade i "Fussball" av en thailändare utanför discot så kände vi att det var dags att åka hem till hotellet.
Nästa dag var det shopping som gällde. Rutinerade Bangkok-resenären Anders hade bokat in oss på ett hotell som bara låg några meter från ett av dom bästa varuhusen "MBK".
"Det här är världens bäst belägna hotel". Anders om hotellet Krit thai mansion som ligger några meter från MBK och sky train.
"Excuse me, Excuse me, Excuse me, Excuse me, Excuse me, Excsuse me" - Thailändskan som serverade frukosten ursäktade sej för varje ny sak som hon ställde fram på bordet.
Här finns både billiga kopior och originalmärken. 7 stora våningar proppfulla med varor. Särskilt kläder finns i massor. Det blev ett antal kassar i inköp.
Om Annelie hade varit lite rikare hade hon förmodligen köpt upp hela affären.
"If I buy two do I get discount?" -Annelie prutade på allt, även på sånt som hon egentligen inte tänkte köpa.
På kvällen var det sedan dags för Annelie att åka tillbaka till Sverige.
"Det luktar bajs känner ni inte!" - Annelies könsliga nos upptäckte bajslukt mest hela tiden på resan.
Jag och Anders hade en dag till i Bangkok innan det var dags för oss att åka vidare. Då fick Anders tillfälle att visa en av sina bästa färdigheter "express sightseeing".
Vi började med sky train och promenad för att komma till Baiyoke sky hotel.
Det är Bangkoks högsta byggnad och det har snurrande topp, promenad till elektronikmarknaden "Pantip Plaza". Ny promenad och kanalbåt till templet Golden Mount. Vidare till backpackerstället Khao san road. Flodbåt runt halva stan och sky train tillbaka till hotellet. Vi hade på några timmar fått se mera av Bangkok än dom flesta gör på två veckor.
"En typisk backpacker i Bangkok håller bara till här på Khao san road. De går med bar överkropp och solbrillor medan de äter bananpannkaka. Sedan pressar dom in sej i överfulla minibussar eller åker "Tuk Tuk" för att spara in några ynka kronor".
"Anders var inte imponerad av backpackers på Khao san road som bara är i Thailand för att se en gata".
På kvällen åkte Anders vidare mot Filippinerna medan jag började hemresan mot Peking och Stockholm.
____________________________________________________
av: Mattias Thorsell
Puerto Princesa vs Timrå
Jag åkte med en lugn, trevlig och harmonisk taxichaffis till flygplatsen. Taxametern var igång. Priset skulle bli 140 peso (ca 25 kr). Han fick 200 och tummen upp. Good driver! Han såg glad ut. Sedan gick jag och lämnade "anmälan/klagorapport" mot den förre chaffisen. Se tidigare rapport.
Puerto Princesa har fina omgivningar. Dessa ska utforskas imorgon. Själva "staden" påstås ha 160 000 inv. Men 150 000 av dessa måste ha flyttat sedan guideboken trycktes. Puerto Princesa känns som lilla Timrå i Västernorrland. Jag har strukit omkring på "huvudgatan" idag. Den är lik Köpmangatan i Timrå. Puerto Princesas "varuhus" hade liknande utbud som Lidl eller Domus i Timrå.
Palawan är the final frontier i Filippinerna och Timrå kan väl sägas vara en av the final frontiers för socialism. Mycket som förenar. Men jag tror inte de har något hockeylag här:-)
Sjukt trevligt folk jag träffat så här långt. Väldigt nyfikna, pratsamma och trevliga.
Imorgon blir det "island hopping" omkring Honda Bay. Kl. 7 drar vi och kommer hem vid 19-tiden. Vädret idag var stekhett. Ser bra ut med beach. Nu middag på Shakeys!
/Anders Thorsell, Puerto Princesa
Puerto Princesa har fina omgivningar. Dessa ska utforskas imorgon. Själva "staden" påstås ha 160 000 inv. Men 150 000 av dessa måste ha flyttat sedan guideboken trycktes. Puerto Princesa känns som lilla Timrå i Västernorrland. Jag har strukit omkring på "huvudgatan" idag. Den är lik Köpmangatan i Timrå. Puerto Princesas "varuhus" hade liknande utbud som Lidl eller Domus i Timrå.
Palawan är the final frontier i Filippinerna och Timrå kan väl sägas vara en av the final frontiers för socialism. Mycket som förenar. Men jag tror inte de har något hockeylag här:-)
Sjukt trevligt folk jag träffat så här långt. Väldigt nyfikna, pratsamma och trevliga.
Imorgon blir det "island hopping" omkring Honda Bay. Kl. 7 drar vi och kommer hem vid 19-tiden. Vädret idag var stekhett. Ser bra ut med beach. Nu middag på Shakeys!
/Anders Thorsell, Puerto Princesa
måndag 19 januari 2009
Bilder - bilder - bilder!
Nu kan du kolla in mina bilder fran Sinulog. (Bilderna ar oredigerade)
Bilder: http://www.mintur.se/resdagbok/6093/bilder?s=1&p=1
/Anders
Ditt och datt
Skylt på ett hus i city:
"Trespassers will be shot. Survivors will be shot again. We shoot first and ask questions later".
Som sagt pratar de klockren engelska i Filippinerna. Men de använder ibland andra ord än jag är van med. Exempel:
- Where is the toilet?
- ?
- (Fat Cat gör "tvätta-händerna-tecknet")
- Aaah. The comfort room is over there Sir.
Ordet "additional" används hela tiden.
- One more please.
- Ok Sir. Additional beer!
Alla gäster på restaurang tituleras Sir och Mam.
- Dinner buffet Sir Mam?
Resplaner
Jag har funderat mycket på vart jag ska åka härnäst. Bantayan island, sa ursprungstanken och idag har vi kanonväder. Vore väl fint att sträcka ut på stranden? Jovars men det innebär taxi, väntan, 4 timmar buss, väntan, färja 1,5 tim. Och sedan samma sak på vägen hem. Detta för kanske tre dagar på Bantayan.
Jag kollade sedan biljettpriser till Manila. Visade sig att det blir billigare att flyga Cebu - Puerto Princesa - Manila än Cebu - Manila. Därför känns det rätt att lägga in Puerto Princesa, Palawan i rutten. Palawan kallas "The final frontier". Se karta: http://en.wikipedia.org/wiki/Palawan
Flyger Cebu - Puerto Princesa tisdag den 20 januari.
Styrde efter mycket funderande över en planerad vecka i Filippinerna till Thailand. Se nedan.
Efter Puerto Princesa väntar Manila. Oklart när.
Idag har jag också gjort andra bokningar, enl. nedan:
29 januari: Manila - Taipei, Taiwan
31 januari: Taipei - Manila
31 januari: Manila - Bangkok
1 februari: Bangkok - Trat (Ko Chang)
12 februari: Bangkok - Doha, Qatar
13 februari: Doha - Bahrain
14 februari: Bahrain - Dubai
15 februari: Dubai - Sundsvall.
Hit and run-operations
På detta sätt "waistar" jag inte allt för mycket tid på marktransporter utan kör "hit and run-operations" via flyg till många olika platser. Det är dags att sluta vara repristurist och se lite nytt! It's time to speed up! Snart är man hemma och skrapar rutor på bilen igen (grrrr & morr!)
Soliga hälsningar från Cebu city!
Eder Fat Cat.
Två miljoner såg paraden i Cebu
ABOUT 2.1 million people watched the Sinulog 2009 grand parade in the Cebu City Sports Center grandstand and along the 5.1-kilometer parade route, police said.
Given the size of the crowd, they were relieved there were no reported cases of shooting, stabbing, mauling or gang violence that marred the 10-hour parade. And with so much color, pageantry and spectacular performances of 44 dancing contingents, the parade surprised and impressed first-time and regular visitors alike.
“It was very beautiful, it has exceeded my wildest dreams. Sinulog has really improved so much. After the first Sinulog in 1980, we never expected that something like this would happen to the Sinulog,” said former customs collector David Odilao Jr., who first organized the annual festivity. Except for some fake tickets being sold outside the Cebu City Sports Center, a few reports on drunkenness and a reveler carrying a scalpel, no other incident spoiled the parade.
Cebu City Police Office Director Patrocinio Comendador said there were no major incidents and that arrests were made only because of “proactive police actions.” They arrested one man for pickpocketing and another for selling fake tickets to the grandstand. There were 10 lost children and three incidents where they had to confiscate liquor and arrest persons for drunkenness. Comendador reported the usual crowd control problems but said they managed to control these. “For the security teams, we were in control of the situation, but let the people judge whether we failed or not,” Comendador, in his report to Roderos, said. Roderos, who roamed the city’s streets yesterday morning, stopped occasionally to congratulate his men for staying in their posts. He also talked to the dancers and asked if everything was in order. They all announced they were fine and that there was no trouble. Crowd control Despite apprehensions about the participation of Alpha Kappa Rho (Akrho) in the grand parade, no incidents were recorded. The fraternity’s dancers sported blue paint and competed in the free interpretation category. They had 73 participants. Earlier, the police provided them with police escorts in case they would get into trouble with rival fraternity Tau Gamma Phi.
Some 1,500 members of the barangay intelligence network (BIN) were also fielded throughout the parade route. They were an addition to the 1,700 police officers and 8,000 members from Central Command and students on their ROTC and CWTS programs. A transformer exploded past 2 p.m. along Osmeña Blvd., but no one was hurt.
Chief Insp. Arnel Banzon, who supervised security at the grandstand, said more people kept arriving in the afternoon. Saying the normal seating capacity of the grandstand is 30,000, he said the people numbered about 40,000. The most serious challenge for the police was crowd control along Juana Osmeña St., General Maxilom Ave. and Osmeña Blvd. 24-hour watch By 3 p.m. yesterday, around 300 police “relievers” assumed their posts to maintain police visibility, particularly near the bars and other entertainment centers where parties were expected to last late.
The relievers were tasked to stay in the streets until this morning, said Comendador. “Whether we have provided a secure environment during the Sinulog should be left to the better judgment of the people,” Comendador said. The police enforced a two-day gun ban as part of security measures for the parade and religious activities. Over 30 fake Sinulog identification cards were seized yesterday by authorities manning the Cebu City Sports Center gates.
I think it’s the best festival in Asia
Fire dancers Ki-Ju Park of the Yeosu Global Charity Association said he did not mind the long walk to get to the sports center, saying he enjoyed what he thinks is the best festival in Asia. “All the dancing from morning to evening is very, very interesting, I think it’s the best festival in Asia. I woke up very early in the morning and had to walk a long distance but I’m not tired, I’m enjoying this very much,” said Park, who is visiting Cebu for the first time to watch the Sinulog with 10 Yeosu City officials.
He was especially impressed with the Polynesian-inspired grand finale dance number, which featured some 300 Hawaiian dancers clad in grass skirts, leis and headdresses. The dancers included Miss Earth 2009 Karla Paul Henry, television personality Cutie del Mar, Eleanor Hayco and Rica Alix of the Cebu City Dancesport Team and the wives of some city councilors. Fire dancers also contributed to the Polynesian Festival dance number, which ended with a fireworks display. Although he was impressed by the performances, Odilao said the organizers should have more contingents in the Sinulog-based category in order to preserve the true meaning and origins of the Sinulog. “In the first place, Sinulog is supposed to be a dance of veneration in honor of the Sto. Niño. There are so many participants now but they are in the free interpretation category. There should be more Sinulog-based contingents so we can preserve the origin of the Sinulog,” Odilao told Sun Star Cebu.
Se bilder fran Sinulog: http://www.flickr.com/search/?q=sinulog&s=rec
http://www.sunstar.com.ph/cebu/21m-view-parade
söndag 18 januari 2009
Sinulog dag 3 - Det bästa jag sett
Tidigt lördag den 17 januari gav jag mig av till Santo Nino Basilica i downtown Cebu. (Jag hade mot alla odds fått tag på ett hotellrum!) Nu var det dags att låta kamera jobba! Vid kyrkan finns en slags arena med läktare och där var det dansuppträdanden. Hela tiden samma tema. Musiker med trummor, trumpeter och gongs (xylofoner?), dansare och längst fram en tjej som håller i en Santo Niño-figur.
Kl. 13 skulle "processionen" ge sig av. Det finns mycket man inte förstår. En fotograf försökte reda ut begreppen. En slags vagn med en Santo Niño fördes ut ur kyrkan. Processionen omringades av militär. Märkligt tyckte jag. Självklart tyckte fotografen. Annars skulle ju alla gå fram och röra vid Santo Niño.
"Tåget" var 7 km långt och hade 30 pers. i bredd. Polisen uppskattade antalet deltagare till 1,5 miljoner! SANSLÖST! Med ett pressleg har man tillstånd att gå inne på de avspärrade gatorna. Men om man vill lämna processionen kan det ta timmar att komma tillbaka igen i den otroliga täta trängseln.
Träffade Chris på Colon Street. Han introducerade mig till sina kompisar i Cebu digitial photographer's club.
Det blev vandring i tåget hela dagen. Världsklassbilder igen!
Söndag 18 januari.Stress. Fick hoppa frukosten för att hinna ner till downtown till kl. 9 då Sinulog grand parade startar. Vilket drag! Samma tema som under fredagen när Sinulog festival quen kröntes men nu i en enorm omfattning. Kanske 5 km långt karnevalståg med dansare och musiker. Det var väldigt varmt idag och värmen tog hårt på en del deltagare som fick tas om hand. Inte konstigt när de dansade oavbrutet i timme efter timme. Fotografer precis överallt. Träffade Chris i vimlet - vi kollade på varandta och log. Båda tänkte: No time to waste - hinner inte prata - ska fota mer!
Det blev ingen frukost och ingen lunch men vid 17-tiden var krafterna slut. Då kom den stora utmaningen: att försöka ta sig ut från festområdet till en restaurang. Det tog två timmar...
Det fanns inga papperskorgar så gatorna ser ut som bara den... Var femte meter stod en grabb och sålde vatten. Tur det!
Sinulog grand parade är det häftigaste jag sett i form av uppträdande och festival. En riktigt riktigt magic moment som har pågått hela dagen. Nu på kvällen är gatorna fortfarande bilfria men överfulla av folk. Spontandans på utomhusdiskon pågår här och där.
Moment of truth närmar sig. Vad ska jag göra nu? Det kommer jag att bestämma imorgon.
Alternativ 1: Flyg till Puerto Princesa, Palawan.
Alternativ 2: Buss eller taxi till Hagnaya och båt till Bantayan island.
Det lutar åt tvåan.
Några bilder från idag:
http://www.flickr.com/search/?q=sinulog+parade&;s=rec&page=2
Hare gott!
Om Sinulog:
The Sinulog is an annual festival held on the third Sunday of January in Cebu City, Philippines. The festival honors the child Jesus, known as the Santo Niño (Holy Child), patron of the city of Cebu. It is a dance ritual that commemorates the Cebuano people's pagan origin, and their acceptance of Christianity.The festival features a street parade with participants in bright-colored costumes dancing to the rhythm of drums, trumpets, and native gongs. Smaller versions of the festival are held in various parts of the province, also to celebrate, and honor the Santo Niño. There is also a "Sinulog sa Kabataan", performed by the youths of Cebu a week before the grand parade.Recently, the festival has been promoted as a tourist attraction, with a contest featuring contingents from various parts of the country.
/Anders Thorsell Cebu
Kl. 13 skulle "processionen" ge sig av. Det finns mycket man inte förstår. En fotograf försökte reda ut begreppen. En slags vagn med en Santo Niño fördes ut ur kyrkan. Processionen omringades av militär. Märkligt tyckte jag. Självklart tyckte fotografen. Annars skulle ju alla gå fram och röra vid Santo Niño.
"Tåget" var 7 km långt och hade 30 pers. i bredd. Polisen uppskattade antalet deltagare till 1,5 miljoner! SANSLÖST! Med ett pressleg har man tillstånd att gå inne på de avspärrade gatorna. Men om man vill lämna processionen kan det ta timmar att komma tillbaka igen i den otroliga täta trängseln.
Träffade Chris på Colon Street. Han introducerade mig till sina kompisar i Cebu digitial photographer's club.
Det blev vandring i tåget hela dagen. Världsklassbilder igen!
Söndag 18 januari.Stress. Fick hoppa frukosten för att hinna ner till downtown till kl. 9 då Sinulog grand parade startar. Vilket drag! Samma tema som under fredagen när Sinulog festival quen kröntes men nu i en enorm omfattning. Kanske 5 km långt karnevalståg med dansare och musiker. Det var väldigt varmt idag och värmen tog hårt på en del deltagare som fick tas om hand. Inte konstigt när de dansade oavbrutet i timme efter timme. Fotografer precis överallt. Träffade Chris i vimlet - vi kollade på varandta och log. Båda tänkte: No time to waste - hinner inte prata - ska fota mer!
Det blev ingen frukost och ingen lunch men vid 17-tiden var krafterna slut. Då kom den stora utmaningen: att försöka ta sig ut från festområdet till en restaurang. Det tog två timmar...
Det fanns inga papperskorgar så gatorna ser ut som bara den... Var femte meter stod en grabb och sålde vatten. Tur det!
Sinulog grand parade är det häftigaste jag sett i form av uppträdande och festival. En riktigt riktigt magic moment som har pågått hela dagen. Nu på kvällen är gatorna fortfarande bilfria men överfulla av folk. Spontandans på utomhusdiskon pågår här och där.
Moment of truth närmar sig. Vad ska jag göra nu? Det kommer jag att bestämma imorgon.
Alternativ 1: Flyg till Puerto Princesa, Palawan.
Alternativ 2: Buss eller taxi till Hagnaya och båt till Bantayan island.
Det lutar åt tvåan.
Några bilder från idag:
http://www.flickr.com/search/?q=sinulog+parade&;s=rec&page=2
Hare gott!
Om Sinulog:
The Sinulog is an annual festival held on the third Sunday of January in Cebu City, Philippines. The festival honors the child Jesus, known as the Santo Niño (Holy Child), patron of the city of Cebu. It is a dance ritual that commemorates the Cebuano people's pagan origin, and their acceptance of Christianity.The festival features a street parade with participants in bright-colored costumes dancing to the rhythm of drums, trumpets, and native gongs. Smaller versions of the festival are held in various parts of the province, also to celebrate, and honor the Santo Niño. There is also a "Sinulog sa Kabataan", performed by the youths of Cebu a week before the grand parade.Recently, the festival has been promoted as a tourist attraction, with a contest featuring contingents from various parts of the country.
/Anders Thorsell Cebu
lördag 17 januari 2009
Sinulog - dag 1
Där satt jag med dyra biljetter till Cebu och började överväga att åka färja istället - men jag har tidigare satt frågetecken för Zestair.
Se: http://andersthorsell.blogspot.com/2008/02/we-fly-to-were-you-are-lorem-ipsum.html Asian spirit heter numera Zestair (hur länge?)
Jag väljer andra bolag. Cebu pacific har den nyaste flygplansflottan i Filippinerna.
Upp tidigt på morgonen den 16 januari.
Close your eyes if you are afraid of flying
- Close your eyes if you are afraid of flying, ropar en flinande amerikan och pekar ut mot Zestairs kinesiska kärra som ligger kraschad utanför den lilla flygplansterminalen.
I avgångshallen träffar jag mina Boracaypolare Anders och Jonas från Köpenhamn. Kanonsnubbar! De skulle nu flyga till Palawan.
I Manila träffade jag två andra hobbyfotografer på väg till Sinulog-festivalen i Cebu city. De matade mig med mycket matnyttig info om hur man skaffar pressleg m.m. Den ena killen (Mark) hade en EOS 5d M2 med monterat 24-70: totlpris ca 40 000 kr. Tyder på att han inte är em "medel-Juan". Den andra (kanon)snubben heter Chris och är livvakt åt en amerikansk affärsman. Chris bär vapen, är chaffis och följer med amerikanen i affärsflygplan. Chris bor i Makati (stadsdel i Manila som jag planerar besöka). Vi bytte kontaktinfo och skakade "tass".
Sjukt hårt bokat på hotellen i Cebu. Det blev nyårsflashback från Sihanoukville. Den mycket trevliga tjejen på turistinformationen på Mactan airport (Cebu) lyckas dock skaffa fram ett rum för natten till Fat Cat.
När man kommer ut från terminalen står det en hel del "taxifilurer" och väntar på att köra dig med ockerpris. "Smarta" rävarsom jag (?) går dock en trappa upp till taxameter-taxi. När jag såg skrotbilen, solglasögonen och det ärrade ansiktet på chaffisen blev jag fundersam (fördomar - javisst!).
Jag fick en lapp av en vakt där det står skrivet chaffisens namn och att man ska rapportera olämpligt uppträdande/körning.
Jag lastar in bagaget och säger: TAXAMETER!
Min blick fladdrar över den trasiga, dammiga panelen i hans skruttiga Nissan. Jag ser ingen mätare. Noterar att ratten är tejpad. Högra dörren är ett stålskelett utan stoppning. Jag ropar: TAXAMETER CEBU GRAND PRIX HOTEL!
Chaffisen fattar inget.
Jag pekar på kartan på Cebus mest centrala plats (Fuente Osmeña Circle). Killen skakar på huvudet och tror ev. han kan köra till nånstans i närheten. Han är ett "asshole" i trafiken. Tutar, skäller, prejas, klagar. Jag har ogillat honom från sekund 1 och det blir värre för varje ny sekund. Nu väntar jag på "uppgörelsen". Givetvis hittar han inte hotellet utan jag får dirigera honom dit. PUST! Vilken dåre.
Han sitter kvar vid ratten. Jag lyfter ut packningen för att skaffa mig ett övertag. Han säger 300. - No normal price 200, svarar jag. Då drar han bort en post-it-lapp som täckt över taxametern. Där står det 185 men han vill ha mer för "avgift". Ursinnig slänger jag 200 i baksätet och drämmer igen dörren med kraft. En rapport om hans beteende kommer att lämnas på flygplatsen. Jag har fyllt i:
- Flagged-up taximeter
- Overcharging
- Arrogant driver
- Reckless driving
I fritextfältet skrev jag: Should be banned from driving taxi!
Nåja, jag fick mitt rum och gav mig iväg mot Cebu city sports center för att skaffa mig pressleg. Check!
På samma plats skulle snart Sinulog festival queen koras.
Festival Queen is not a beauty pageant. It is simply a search for the Lead Dancer who possesses the most exceptional qualities, both in physical beauty and dancing skills, among her peers. That makes her then the first among equals.
Svårt sätta ord på vad som väntade - 23 kandidater med ca 20 dansare och 10 musiker var fick 3 minuter på sig att göra en egen show. Detta var riktigt bra underhållning! Grupperna hade rekvisita som palmer och båtar och dansarna var klädda som apor, krigare, insekter t.ex. "Deras" miss dansade med en St Nino-figur i handen. Se bilder så klarnar det!!!
Jag hade inte förstått hur stort Sinulog är. När jag såg 200 fotografer på plats gick det upp ett ljus. Supertrångt i "pressdiket". Kandidaterna hade egna "klackar" på läktarna som förde fullt liv! Ca 5000 pers. på läktarna.
Halvmosig gick jag hem efter kandidat 12. Världsklassbilder - igen. På den här resan har jag skrivit kassa rapporter men tagit fantastiska bilder!
Bilder fraan Sinulog festival queen, 16 jan, 2009:
http://www.flickr.com/photos/doctorcarlo/sets/72157612618709807/
/Anders Thorsell, Cebu city
Zestair kraschlandar i Caticlan
Inflygning till Caticlan
Som sagt var det blåsigt och grått på annars underbara Boracay, vilket ledde till en veckolång vistelse parkerad mer i strandbaren än i vattnet :-)
När jag nåddes av beskedet att flygbolaget Zestairs kinesiska MA-60 plan kraschlandat på Boracay fick jag kalla fötter. Vangligtvis sker inflygningen över vattnet och sedan över ett litet bostadsområde. Sedan har piloten 900 meter på sig att få stopp på maskinen, sedan avslutas flygplatsen med en kulle... I det här fallet avbröt piloten det första landningsförsöket. Det andra måste ha gjorts från andra hållet eftersom planet kraschlandade i Zestairs departure lounge. Otroligt nog omkom igen men några personer skadades.
Inflygning till Caticlans (Boracay) flygplats:
http://cdn-www.airliners.net/aviation-photos/middle/3/5/2/1387253.jpg
http://www.philskies.net/forum/download/file.php?id=255
Zestair Boracay crash landing:
http://www.pprune.org/rumours-news/357595-breaking-news-plane-overshoots-aklan-runway.html
Varje dag startar 38 flygningar från Boracay och lika många plan landar. Flygplatsen måste byggas ut!
/Anders Thorsell
torsdag 15 januari 2009
Koreanen
Koreanen reser med sin partner till Boracay eller i en grupp på 10-20 pers. De syns på dagarna flitigt dokumenterandes med pocketkamera och stativ. Killen och tjejen är alltid med på samma bild, givetvis med V-tecken! När de ska beställa mat blir det tumult pga dåliga språkkunskaper. Filippinar-Juan som kanske tjänar 1/30-del av Koreanen pratar klockren engelska...
Koreanen ses mumsandes på musslor i stora grupper på kvällen - fram till kl. 22, sen är dagen slut och nästa dag ska nya bilder tas och sedan bär det av hem igen. Korta blixtsemestrar is the thing.
Igår hade vi flera strömavbrott på ön. Fick äta till ljuset av ett stearinljus :-) Svårt att pricka rätt ibland.
Idag visade sig solen igen men inte förrän kl. 14.
Fortsätter vädret vara dassigt kommer jag att avbryta Operation Filippinerna och kolla på andra alternativ. Det kan bli Langkawi, Malaysia eller Ko Chang, Thailand gissningsvis. Spekulationer ännu...
Imorgon Cebu city!
/Anders Thorsell, Boracay
Koreanen ses mumsandes på musslor i stora grupper på kvällen - fram till kl. 22, sen är dagen slut och nästa dag ska nya bilder tas och sedan bär det av hem igen. Korta blixtsemestrar is the thing.
Igår hade vi flera strömavbrott på ön. Fick äta till ljuset av ett stearinljus :-) Svårt att pricka rätt ibland.
Idag visade sig solen igen men inte förrän kl. 14.
Fortsätter vädret vara dassigt kommer jag att avbryta Operation Filippinerna och kolla på andra alternativ. Det kan bli Langkawi, Malaysia eller Ko Chang, Thailand gissningsvis. Spekulationer ännu...
Imorgon Cebu city!
/Anders Thorsell, Boracay
onsdag 14 januari 2009
Uteliv
Jag har druckit Frozen Margaritas med frisorer fran Manila, jag har druckit Tanduay-rom med Sibiriska snickare, jag har druckit iskall San Miguel-ol med danska hissmontorer.
Boracay har riktigt bra uteliv och stamningen ar den att alla pratar med alla. Fem kvallars utgang i rad kan dock bli lite enkelriktat. Nu aer jag sugen att aaka vidare igen. Vaedret aer inte bra haer alltsaa. Blaasigt och mulet nu. Knappt nagon som badar. Kolla bifogad vaeder-bild. Sett mer moln nagon gang???
Stannar har till den 16 januari och flyger sedan Caticlan (Boracay) - Manila - Cebu.
Alla flyg mellan Boracay-Cebu aer fullbokade pga Sinulog-festivalen. Jag fick darfor vaelja ett dyrare alternativ istallet.
Anders Thorsells guide till Boracays baesta och trevligaste utestallen:
Juice Bar
Juice is located in the Plazoleta, a small arts and crafts and boutique shop area with sand floor. It has a live DJ and plays RnB/Dance music. It's a hip younger crowd later at night, and the party and dancing at times explodes onto the footpath and plaza area. Plenty of seating in the bar area at the front, sand seating area with bean bag chairs in the center, and tables with seats at the rear.
Charlh's Bar
Charlh's Bar is the only bar on the beach side of the footpath and is truly on the beach. Every night there are live bands performing music of different types. There is a large hardwood semi circle bar, but most people sit on the beach inches from the sea watching the band. Charlh's is a Boracay icon, and probably has the best location this side of White Beach.
Summer Place
Arguably Boracay's best nightspot, Summer Place is a large native style bar. It's open plan, and facing the beach - perfect for dancing in the sand on those full-moon nights. The bar attracts a friendly crowd of tourists, expats and locals, and the music varies, with a variety of events taking place there in high season. There's a good Mongolian BBQ available earlier in the evening but the real fun begins after midnight. Dance on the beach. Dance on the table. Anything goes!
Hey! Jude Bar & Bistro
Guests keep coming at the Hey! Jude Bar & Bistro in Boracay for the imaginative drinks, great food, and the nonstop party. Be prepared for a festive mix of cocktails and beach air. You might find yourself dancing till the sun comes up.
tisdag 13 januari 2009
Ryssen
- Metallica!
Den berusade ryske mannen kastar fram en sedelbunt till den superbe sångaren på Charl's bar. Nu vill Ryssen bestämma låtlistan. Ryssen har cash och det ska också synas. Det är faktiskt bara 20 år sedan de inte fick resa utomlands och de hade inget mer än värdelösa papperslappar till Rubel som inget kunde handlas för... Svartabörshajarna i Petersburgs metro som sålde kaviar och champagne. De är multimijonärer nu...
Idag bor Ivan och Natasha på de finaste hotellen i Boracay. Jag snackade med en snickare (!) från Krasnoyarsk i Sibirien. Han och hans fru bor på Mandarin hotel: http://www.boracaymandarin.com. Billigaste rummet kostar ca 1200 SEK där.
Ryssen största problem är språket. Det här paret blev skapligt överraskade när jag började rabbla gatunamn och sevärdheter i deras charmiga Sibiriska stad.
Ryssen har deg. Men för andra nationers medborgare kan tonläget vara ett annat:
- Do you want to go sailing around the island?
- No we are from Sweden so we don't have so much money :-)
Undervärderad Kalle-Anka-valuta!
/Anders Thorsell, Boracay
Den berusade ryske mannen kastar fram en sedelbunt till den superbe sångaren på Charl's bar. Nu vill Ryssen bestämma låtlistan. Ryssen har cash och det ska också synas. Det är faktiskt bara 20 år sedan de inte fick resa utomlands och de hade inget mer än värdelösa papperslappar till Rubel som inget kunde handlas för... Svartabörshajarna i Petersburgs metro som sålde kaviar och champagne. De är multimijonärer nu...
Idag bor Ivan och Natasha på de finaste hotellen i Boracay. Jag snackade med en snickare (!) från Krasnoyarsk i Sibirien. Han och hans fru bor på Mandarin hotel: http://www.boracaymandarin.com. Billigaste rummet kostar ca 1200 SEK där.
Ryssen största problem är språket. Det här paret blev skapligt överraskade när jag började rabbla gatunamn och sevärdheter i deras charmiga Sibiriska stad.
"Ryssarna är 2000-talets svar på 80-tals-tyskarna". Så träffande uttryckte sig vår trevliga Kambodja-vän, Fredrik från Töreboda. Ryssarna är lite speciella då de har stora problem med språket. Oftast är det en av dem som får beställa till alla. Bekvämare då att dricka vodka på rummet än att hänga i baren...
Ryssen har deg. Men för andra nationers medborgare kan tonläget vara ett annat:
- Do you want to go sailing around the island?
- No we are from Sweden so we don't have so much money :-)
Undervärderad Kalle-Anka-valuta!
/Anders Thorsell, Boracay
söndag 11 januari 2009
Alkoholguden
Karnevalen fyllde stranden i morse. Gissar att ca 3000 pers. dansade eller vinglade fram. En cigg i munnen, en San Miguel-öl i ena handen och en helgon-figur (St Nino) i den andra. Ska vi kalla det kristendomen möter alkoholguden?
En kille hade smakat lite för mycket. Han låg till synes livlös på stranden så strandpolisen fick rycka ut och släpa liket till "strandgatan":
- Is he dead?
- No Sir he is resting with the alcohol God!
/Anders Thorsell, Boracay
lördag 10 januari 2009
Good English
Här i Filippinerna pratar de bättre engelska än Svensson i Svedala. Och Filipinos är dessutom väldigt pratsamma av sig. Boracay är alltid bra. Allt är bra utom maten. Fina stränder, juste stämning, bra musik- och uteliv, ja, allt är bra. Skumt väder dock. Det har varit mulet mest hela dagen. Kolsvarta moln men tack och lov, inget regn!
Det är häftigt att komma till det i huvudsak kristna Filippinerna. Samtidigt kan man snabbt sakna buddhistiska inslag som rökelse och orangeklädda munkar som förgyller tillvaron för en paparazzi :-)
Till min stora glädje och förvåning såg jag ett litet karnevalståg ikväll. Det är uppladdning inför Ati Atihan de Boracay. Den årliga festivalen här. Enl. uppgift skulle denna egentligen vara nästa helg men jag är mycket tacksam att kunna besöka karnevalen imorgon söndag.
Sedan väntar en större karneval/festival: SINULOG i Cebu city. Läs mer om denna på: http://www.sinulog.ph/
Ati Atihan Boracay(video)
/Anders Thorsell, Boracay
Det är häftigt att komma till det i huvudsak kristna Filippinerna. Samtidigt kan man snabbt sakna buddhistiska inslag som rökelse och orangeklädda munkar som förgyller tillvaron för en paparazzi :-)
Till min stora glädje och förvåning såg jag ett litet karnevalståg ikväll. Det är uppladdning inför Ati Atihan de Boracay. Den årliga festivalen här. Enl. uppgift skulle denna egentligen vara nästa helg men jag är mycket tacksam att kunna besöka karnevalen imorgon söndag.
The Ati-Atihan Festival is a feast held in honor of the Santo Niño held annually in January concluding on third Sunday. It is considered as the Mother of All Philippine festivals. Celebrants paint their faces with black soot and wear bright, outlandish costumes as they dance in revelry during the last three days of this two week-long festival. Catholics and non-Catholics alike observe this special day with processions, parades, dancing, and merrymaking.
Sedan väntar en större karneval/festival: SINULOG i Cebu city. Läs mer om denna på: http://www.sinulog.ph/
Ati Atihan Boracay(video)
/Anders Thorsell, Boracay
fredag 9 januari 2009
Det bästa som finns
Det bästa som finns är att resa runt på det här sättet. Det blir aldrig trakigt! Ena dagen Sihanoukvilles stränder, nästa dag Phnom Penhs genuina stadsmiljö och vardagsliv långt borta från glättiga turistbroschyrer, nästa dag high-tec i Bangkok och några timmar senare en happy hour öl i Boracay, Filippinerna! Priceless!
Annelie "det luktar skit" Lundqvist blev först att resa hem av oss. Sedan åkte bröderna Thorsell: samtidigt men till helt olika destinationer.
Mattias "Messias" Thorsell:Bangkok-Peking-Stockholm-Sundsvall.
Anders "Fat cat" Thorsell: Bangkok-Manila-Caticlan-Boracay!
Jag manövrerade mig till ett eget 3-säte på Cebu pacifics Airbus 319 mellan Bangkok-Manila. Jag låg vikt som en ostkrok medan Airbus:en studsade som en waboba-boll (http://www.waboba.com) i turbulensen!
Seg som sejtan när jag kom till Manila. Satt i halvkoma i tre timmar och väntade på flyget till Caticlan/Boracay.
Caticlan är bara en stump asfalt i djungeln och bara små plan kan landa här. Jag flög en ATR 72 turboprop med ylande motorer som brukligt är på flygplan av denna typ. De lyfter otroligt snabbt. Feta moln hela vägen och jag såg inget av det ljuvliga landskapet...
Will write more when there is time...
/Anders Thorsell, Boracay, Filippinerna.
onsdag 7 januari 2009
Nya bilder!
Nu har jag laddat upp nya bilder. Kolla mitt konto pa Facebook eller pa Mintur.se
/Anders Thorsell, Bangkok, Thailand.
Ettan pa mintur.se
I skrivande stund ligger mina bilder fran Kambodja ute som huvudnyhet pa portalen mintur.se. Kolla in den!
Inte illa!
Anders Thorsell, Bangkok, Thailand
Bed supper club
Vi ar alla mycket nojda med besoket i Kambodja. Det var riktigt kul att vi traffade familjen fran Toreboda. Valdigt trevligt sallskap.
- Hope to see you again next year. De otroligt trevliga kambodjanerna halsade oss valkomna ater.
Vi akte buss till Phnom Penh, stoppade till pa Chiang Mai riverside restaurant for thai-mat och yatzyspel. Sedan akte vi vad som kan ha varit varldens risigaste Toyota Camry. Vi akte med en snubbe som sa sig vara taxichaffis men bilen var i bedrovligt skick.
Ingen blinkers. Mannen viftade med handen nar han skulle svanga.
Ingen flakt.
Endast en ruta gick att veva ner.
Bilen gick bara pa tre vaxlar.
Det kandes som bilen hade bara tre hjul.
Efter flyg till Bangkok kandes det skont att stiga in i en riktig bil och aka pa riktiga vagar och bo i en riktig stad!
Eftersom det var Annelies sista kvall med ganget tog vi en liten fest. Forst gick vi pa en av Bangkoks haftigaste klubbar: Bed supper club. Vilket otroligt coolt designat stalle! Bilderna talar for sig sjalv pa> http://www.bedsupperclub.com
Sedan akte vi vidare till Hollywood disco i Ratchada.
En kul kvall aven om ljudnivan var lite val hog for konversation...
Idag den 7 januari ar Mattias och Annelie ute och shoppar. Fat Cat ska forsoka hitta representanter for Filippinska flygbolaget Cebu pacific air. Det ar problem med mina flygbiljetter. Mer om det i nasta rapport.
See ya!
/Anders Thorsell, Bangkok, Thailand.
http://www.bedsupperclub.com/
torsdag 1 januari 2009
Nyar med Khmererna
Det regnade hela nyarsafton i Sihanoukville - men det var en riktig hojdare i alla fall! Hotellet hade pool-party och de bjoed alla gaester paa mat och dryck - hela kvaellen! Eftersom det regnade var man tvungen att ta det lugnt naer man promenerade paa det hala poolomraadet. Det var flera som gjorde rejala vurpor.
En bit in paa kvaellen var det lekdags. Mattias och Annelie staellde upp i leken daer man ska saetta sig paa en stol naer musiken tysnat. Baade Mattias och Annelie var med bland de tre baesta - men det beror paa att Khmererna var saa artiga att de inte ville ta Europeernas sittplatser :-) Men Mattias var en gentleman i finalen och laet en Khmerbrud vinna. Sen gav Mattias bort andrapriset till en liten knatte. Fint gjort.
Det dansades kvaellen laang vid poolen och Khmererna roejde paa dansgolvet ihop med oss. En riktig hojdare. Nedraekningen var aeven den magisk. Fyrverkeri och smaellare vid tolvslaget. SEn gick vi ner paa stranden och dansade lite paa Dolphin's shack.
Idag 1 januari har vi aterigen besokt Otres beach. Vi har fatt nagra polare fran Toreboda. Har aeven kopt bussbiljetter till Phnom Penh. Den 6 januari aker vi Sihanoukville-Phnom Penh-Bangkok.
Gott nytt 2009!
En bit in paa kvaellen var det lekdags. Mattias och Annelie staellde upp i leken daer man ska saetta sig paa en stol naer musiken tysnat. Baade Mattias och Annelie var med bland de tre baesta - men det beror paa att Khmererna var saa artiga att de inte ville ta Europeernas sittplatser :-) Men Mattias var en gentleman i finalen och laet en Khmerbrud vinna. Sen gav Mattias bort andrapriset till en liten knatte. Fint gjort.
Det dansades kvaellen laang vid poolen och Khmererna roejde paa dansgolvet ihop med oss. En riktig hojdare. Nedraekningen var aeven den magisk. Fyrverkeri och smaellare vid tolvslaget. SEn gick vi ner paa stranden och dansade lite paa Dolphin's shack.
Idag 1 januari har vi aterigen besokt Otres beach. Vi har fatt nagra polare fran Toreboda. Har aeven kopt bussbiljetter till Phnom Penh. Den 6 januari aker vi Sihanoukville-Phnom Penh-Bangkok.
Gott nytt 2009!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)