The return of Sundsvalltown

För ett par år sedan skapade jag en turistportal till Sundsvall. Förebilden var Lonely Planets upplägg och stuk. Efter att ha legat i träda ett tag har nu nya krafter tagit över. Jag välkomnar Pär Wallgren som ny chefredaktör. Den nya adressen för portalen är www.sundsvalltown.se
Kolla in den!

Alexey Titarenko

Alexey Titarenko är en mycket skicklig fotograf som har en säregen personlig stil. Hans suggestiva kusliga stadsbilder lämnar ingen oberörd. Se själv på www.alexeytitarenko.com

Rysk fotboll

Ryssland-Holland: 3-1. Grattis!

Rysk fotboll

Har luffat en hel del i Ryssland då närheten till Sverige gör det intressant att resa i detta kontrasternas rike. Jag tycker bäst om att resa med tåg då de håller en bra standard och skänker många intressanta möten på vägen.

Bristen på information kombinerat med språkproblem är en Rysslandsresenärs största gissel. Det är därför svårt att pricka in matcher ihop med ett ofta väldigt tidspressat resschema. När man tågluffar vet man ju inte på förhand riktigt vilken dag man kommer till de olika destinationerna. Då och då har man dock tur och "ramlar" över en och annan match och här kommer några reflektioner över att bevista ryska fotbollsmatcher:

Har ännu inte haft turen att få besöka någon match i högsta ligan och det är främst pga informationsbrist. I princip består halva serien av Moskvalag och du ser knappast affischer på stan för dessa matcher. Man är istället hänvisad till ryskspråkiga fotbollssajter. Att fråga "Ivan" på stan är lönlöst. Får man mot förmodan ett svar så är det oftast felaktigt... Nu kanske jag låter negativ men detta är samtidigt lite av charmen med Ryssland, att man aldrig på förhand vet vad som kommer hända eller vart man hamnar. Flexibilitet är ett nyckelord för besökaren.


Match 1: Uljanovsk-Iskra Engels. 0-0 (1999)
Hösten 1999 gör jag och mina reskompisar en resa med båt längs Volgaregionen, Resan startar i Moskva och går sedan vidare till Uljanovsk. Staden Uljanovsk med 500 000 invånare är känd för EN sak och det är att Sovjetunionen grundare, Lenin, föddes här. Här har tiden stått stilla sedan Sovjetunionens kollaps och detta är långt ifrån Moskvas rikedom och neon. Under vårt besök fanns det EN restaurang att tillgå i staden och där tog det en timme att få in en "skosula" till biff. Brödet var i alla fall gott!

Efter middagen ramlar vi av en slump in på matchen i division 2 mellan Iskra Engels och hemmalaget Uljanovsk. Stadion "inramas" av typiska gråfula lägenhetskomplex och gräset är minst lika dystert. Belysningen är verkligen undermålig men det är hyfsat med folk på läktarna. Ställningen är 0-0 och hemmalagets spelare gör allt för att filma till sig en straffspark. I slutminuten lyckas "planen" och domaren pekar på straffpunkten. Fansen jublar och stormar planen av lycka. Straffläggaren skjuter dock utanför och kort därefter är matchen slut. Nu vill istället de sk. fansen snacka allvar med "sina" spelare och det är mycket upprörda känslor. Spelarna tvingas mer eller mindre fly ut i omklädningsrummet.

Uljanovsk är ett enda "Leninzoo" med museum och meningslösa monument där Lenin uträttat "fantastiska" saker som att t ex promenera i en skog.

Match 2: Dynamo Vologda-Sportakedemiklub Moskva. 1-0 (2001)
Våren 2001 är det dags att se sig omkring i norra Ryssland och på Kolahalvön. Från karga och mycket sovjetiska staden Murmansk vill vi ta oss vidare med tåg till Archangelsk. Detta visar sig vara helt omöjligt då tågen dit från Murmansk bara går en gång i veckan. Efter fruktansvärt hårda duster med en folkilsken babushka till biljettförsäljare drar vi istället vidare mot Sundsvalls vänort, Volchov. Kollar in café Sundsvall och åker sedan Sundsvallsbuss. Det är otroligt nog samma buss som jag åkte till skolan med på 80-talet och de svenska reklamskyltarna hänger fortfarande kvar! Bussarna har skänkts av Sundsvalls kommun och de är mycket uppskattade av lokalbefolkningen. Jag skänker bort en Sundsvallshalsduk till Vladimir, en präst som spelat jazz på Kulturmagasinet en gång i tiden…

Tyvärr får vi inte se någon match här men i nästa stad, Vologda, har vi turen på vår sida. Stora affischer på stan förklarar att det skall spelas match i div. 2 mellan Dynamo Vologda och Sportakedemiklub Moskva. Problemet med Vologda är att vi inte hittar någonstans att bo. Vi traskar runt med ryggsäckarna ett bra tag och besöker fyra olika hotell men de vägrar alla ta emot oss.

Receptionisterna hänvisar till någon detalj i vårt visum och vägrar släppa in oss. En superjuste tjej (som dessutom pratar engelska!) hör vårt klagande och bönande i de fjärde hotellets reception. Hon erbjuder sig hjälpa till och en stund senare har vi äntligen checkat in på hotell nr. 5. Som tack för hjälpen bjuder vi med henne på matchen. Framme vid stadion blir det nästan pinsamt när vi ser biljettpriserna. De dyraste platserna kostar ynka 7 (!) kronor - vi som skulle vara generösa mot den snälla tjejen... Vi tar plats på sittplatsläktaren bredvid stadens borgmästare och kilar sen iväg och handlar en öl. Ryssland är Ryssland och det går alldeles utmärkt att köpa sig en utsökt öl av märket Baltika om man så önskar.

I Vologda är planen i ett bedrövligt skick. De som klagade på den gamla mattan på IP i Sundsvall borde göra ett studiebesök här. Det finns knappt ett endaste grässtrå utan det är en riktig leråker och den sämsta plan jag någonsin sett. Matchen drar igång och det går snabbt upp för oss att någon organiserad fotboll inte går att utöva i den här sörjan.

Dynamo ser hetast ut och de vill verkligen vinna matchen medan Moskva ställer 11 man i egna straffområdet. Det är omöjligt att passa bollen eller springa med den. Därför tjongar Dynamo långbollar som stannar i lervällingen och Moskvas "igelkottar" bara rensar undan bollen. I andra halvlek blir det väldigt mörkt men arrangörerna väljer att inte tända elljuset (penningbrist? för mycket vodka?). I dunklet lyckas dock Vologda forcera in bollen och kan avgå med segern. T om mina ointresserade kompisar tycker att detta blev en underhållande tillställning och fotbollsparodi.

Match 3: Metallurg Krasnoyarsk - Chkalovets-1936 Novosibirsk
Våren 2003 är det äntligen dags att åka Transsibiriska järnvägen. Sibirien är som bekant svinkallt på vintern. Inte lika känt är att det är stekhett på sommaren. Vi köper en hockeytrunk i Moskva och fyller den med mat, öl och vatten. Det kommer väl till användning då det är mycket varmt under tågresan. Efter 640 mil och 104 timmar kommer vi slutligen till Ulan Bator i Mongoliet.

Det vore verkligen en höjdare att se en match i Mongoliska ligan men hur mycket vi än anstränger oss lyckas vi inte klura ut något spelschema. Efter 5 dagar med förfrågningar om fotboll får vi ge upp och vänder åter mot Ryssland. Stannar till vid Bajkalsjön några dagar och sedan ställs siktet mot Krasnoyarsk i Sibirien. Snacka om fullträff! Här är det 30 grader varmt och packat med uteserveringar och caféer. En halvliter iskall öl kostar härliga 5 kronor.

Den mäktiga Jenisejfloden delar staden och här finns sevärdheter som t ex Stolby National Park. Det är en härlig atmosfär och fullt med trevliga och nyfikna Krasnoyarskbor. -Welcome to Siberia, the real Russia!

Från hotell Krasnoyarsk har man en underbar utsikt över floden och jag skymtar ett stort stadion på andra sidan floden. Det är en promenad på ett par kilometer men ett "stadion-fan" vill naturligtvis ta chansen. "Bonnrötan" slår till när det visar sig att matchen mellan Metallurg Krasnoyarsk och Chkalovets Novosibirsk precis skall till att starta. Ett äkta Sibirienderby då det skiljer "endast" 80 mil mellan städerna. Utanför arenan säljer man torkad gädda och naturligtvis öl och vodka. Kalasväder som sagt. Slår oss ner och inhandlar en Baltika Tri och solen värmer skönt. Matchen är helt okej och Krasnoyarsk vinner med 1-0.

Match 4: Metallurg Krasnoyarsk - Chkalovets-1936 Novosibirsk
2004 luffar jag med en kompis i Armenien, Georgien och Azerbajdzan men sen tar jag en avstickare till Krasnoyarsk på egen hand. Mina ryska kompisar vet mycket väl att jag är en stor fotbollsfanatiker. I Krasnoyarsk känner jag en fotograf som skänker mig sin första ryska systemkamera samt då givetvis en biljett till nästa hemmamatch. Jag kontrar med att ge bort en GIF-tröja!

Nästa match är lustigt nog på nytt Krasnoyarsk mot Novosibirsk. Det genomförs mycket grundliga visitationer av varje besökare och alla måste passera en metalldetektor. Poliserna är lite griniga men de skiner upp när jag börjar prata om EM. Sverige har dagen innan slagit Bulgarien med hela 5-0..En av polismännen tror att Sverige kan ta titeln. Han ropar välkommen hit och jag bordar sittplatsläktaren. Cirka 6000 personer på läktarna och gud vet hur många militärer och polismän.

När jag tar plats och sätter upp foten på stolen framför mig vrålar en förbannad polis: Chelavek!!! (Människa). Jag drar försiktigt undan foten och övergår till att reflektera över publiken. Först har vi "hardcorefansen" på cirka 50 man som befinner sig på den ödsliga ståplatsdelen. De sjunger matchen igenom men hörs inget vidare eftersom en orkester (!) på 6 man samtidigt spelar trummor nedanför stora läktaren. Sen har vi en tredje "klack" som är sittplatspubliken på stora läktaren. De hörs hyfsat men dränks även de av de förhatliga orkestern. Ingen som helst koordination här inte. Långt långt borta på andra långsidan är det helt tomt frånsett ett 30-tal Novosibirskfans. Detta är en liten seriefinal då Krasnoyarsk toppar ligan och Novosibirsk parkerar på tredjeplatsen. Krasnoyarsk gör två mycket vackra mål i första halvlek men Novosibirsk kommer tillbaka och forcerar in 2-2 mot slutet. Jag tycker synd om Krasnoyarsk men samtidigt är jag glad att denna match hållit en hög kvalitet. Publiken lämnar besviket arenan.

I vimlet ser jag en herre med svensk landslagströja. Honom måste jag förstås prata med!. Visar sig vara ett "bandyfreak" och affärsman. Han hade besökt Sverige under bandy-vm och otroligt nog även Sundsvall. En sympatisk man som inte tror att Krasnoyarsk kan hävda sig i förstaligan ännu på ett tag. Till detta krävs mycket stora pengar, säger han.


Några dagar senare är det ölfestival i stan och jag uppskattar antalet besökare till närmare 100 000. Det går bara inte att vantrivas i en sån här stad! Efter festivalen går jag hem för att se Sverige-Italien på TV. Tidsskillnaden på hela 6 timmar ställer dock till en del besvär. Matchen börjar klockan 03 lokal tid och i halvtid när Italien leder med 1-0 händer det som inte får hända - jag somnar och missar Zlatans klassiska klack. Ett SMS lite senare, till "GIFLunkan", reder ut slutresultatet och mycket nöjd kan jag påbörja resan tillbaka mot good old Sundsvall. Vill man ge sig ut på längre resor är det tyvärr oundvikligt att missa GIF-matcher. Här kom dock EM-uppehållet som en skänk från ovan.

Om seriesystemet
Den ryska seriesystemet är komplext för en utomstående men om jag förstått saken riktigt finns det fem stycken division 2 där de bästa lagen sedan kvalar till förstaligan. Ryssland är som bekant världens största land och det är därför av vikt att försöka hålla rimliga geografiska avstånd mellan lagen i respektive div. 2.

Det stora antalet lag i tvåan gör dock att kvaliteten på fotbollen i ärlighetens namn inte är något vidare. Det är trots allt väldigt kul att gå på fotboll i Ryssland då man aldrig vet vad som väntar. Förhoppningsvis får jag tillfälle att besöka någon match i förstaligan framöver. Lokomotiv Moskva t ex är ju ett lag som hävdar sig mycket väl internationellt och har gjort en hel del minnesvärda insatser i Champions League.

Fotnot
I Ryssland är den ekonomiska utvecklingen svindlande. Det som var "risigt" DÅ behöver inte vara det idag.