
Ett resmål kan uppfattas väldigt annorlunda från person till person. Dels hänger det ihop med väder - spöregn i två veckor ger sällan en god recension, dels hänger det på vilka man träffar och hur man kommer in i "matchen" i en stad.
Kambodja tycker jag tillhör en av de mest intressanta och fascinerande destinationerna just nu, möjligen i kamp med Filippinerna. För en fotofantast med ett brinnande intresse för nutidshistoria är Kambodja ett bra val. Prisnivån är tilltalande och de allra flesta man träffar är otroligt trevliga. Det är andra plusfaktorer. Visst kan det ibland bli ett och annat rop om "Moto" för mycket nån gång. Men tålamod och förståelse är nyckelord i sammanhanget då Kambodja är ett av världens fattigaste länder. I stort sett alla intäkter kommer från turism.
När man "googlar runt" webben och kollar andras berättelser är det skoj att jämföra med andras uppfattning och upplevelser. Så här skriver en flitig bloggare om Kambodja:
"Dag 1, innan jag ens hinner utanför dörren så står typ 30 mc taxi snubbar och skriker, MOTO? MOTO? MOTO? Eftersom jag är en bekväm typ som hatar tjat så säger jag, no, nope, njet, no. De ger sig såklart inte men jag bara passerar dem. Staden ser väl ut som Beirut, byggnadernas fasader är obefintliga, gatorna är skitiga och trafiken bara surrar på grund av alla motorcyklar.
Vandrar omkring ett tag för att hitta en bankomat, hittar ingen och får bege mig in på ett kontor för att hämta ut pengar. Valutan är dollar och inget annat.
Kambodja är ingenting för dig som vill ha det bekvämt och lugnt... alla vill blåsa dig och hela landet är skitigt."
Ungefär samma uppfattning hade jag första gången jag besökte Vietnam men den andra gången stortrivdes jag. Vissa länder kräver en introduktion och tålamod. Ett vapen som alltid fungerar är att tacka nej med ett leende.
- Moto?
- No, thanks [smile]
- Ok Sir! Have a nice day Sir!