"Welcome to hell" står det sprejat på väggen till en bortom räddning förfallen armébarack. Välkommen till estländska Paldiski - topphemlig och kärnvapenbestyckad ubåtsbas under Sovjettiden. Här lär uttrycket chockturism ha myntats, skriver Expressen. Jag som var med, kan bekräfta att så är fallet. I Paldiski föddes begreppet chockturism. Häng med!
Paldiskichocken 1996Anländer till Tallinn, Estland och hittar efter visst bestyr ett hyfsat fint men dyrt vandrarhem (90 SEK). I rummet bor en Australiensare och totalt fem svenskar. En av dessa är den ”trevliga pricken” Jens Nilsson (E-mail) från Växjö. Henrik (reskompisen), Jens och jag beger oss ut på en pub för att över ett antal iskalla SAKU tala ut om "vad vi egentligen gör" här i Baltikum.
"Det är livsfarligt i Baltikum"- Polarna förstår mig inte, säger Jens. -Det enda de vill är att åka på tråkiga ”plast-charterresor”, därför är jag här ensam och ser mig omkring, trivs kanon. På SJ i Växjö blev biljettförsäljaren otroligt orolig och fundersam när jag skulle köpa ett Baltic Card. -Vad skall du till Baltikum och göra, där finns ju INGET att se och så är det farligt, sade försäljaren som naturligtvis aldrig varit i Baltikum.
"Imorgon skall jag kolla in Lenin"I morgon skall jag till Narva och kolla in Lenin-statyn, avslutar Jens samtidigt som han ser drömmande ut och får något saligt i blicken. Statyn i Narva är den sista i sitt slag i Estland, att den står kvar i just Narva har, att göra med det stora antal ryssar som bor där (97%) . Följande morgon är Jens först uppe av oss i rummet. Redan vid 5-tiden på morgonen rusar han ut för att ge sig av med tåg mot den för Sverige så historiskt laddade staden Narva. (Jens åkte på "dagstur" till Narva innebärande 8 timmar på "mjölktåg", 2x4 tim)
Vid 7-tiden ger även Henrik och jag oss iväg mot tågstationen för transport mot fd sovjetiska marinbasen Paldiski, belägen 50 km väster om Tallinn. Under sovjettiden fanns här en atomubåtsbas, raketbas och en ubåtsträningsskola och totalt 10 000 militärer! Att besöka Paldiski under sovjettiden var naturligtvis strängt förbjudet för västerlänningar.
"Kom igen grabbar, nu drar vi och låter oss chockas!"När vi efter en timmes resa anländer till Paldiskis tågstation ser jag två av svenskarna från vårt rum också stiga av tåget Jag som trodde vi var ensamma att ge oss av hit till detta minst sagt udda resmål. ”Kom igen grabbar nu drar vi och låter oss chockas!” vrålar ena killen energiskt och förväntansfullt samtidigt som steglängden ökar med (minst) den dubbla.
Vid det sovjetiska tillbakadragandet sänkte ryssarna de flesta u-båtar och patrullbåtar samtidigt som de noggrannt slog sönder och samman alla logement och dessas fönster. Inte en fönsterruta lämnades hel, en chockerande syn. Många byggnader och affärer som tex denna står tomma och övergivna, lämnade vind för våg. I de flesta baltiska städer pågår ett intensivt upprustnings och renoveringsarbete. I Paldiski har detta arbete inte påbörjats, därav är det ingen vacker syn som uppenbaras för våra ögon när vi går runt här bland allt detta rostiga järnskrot, förfallna och övergivna byggnader. Jag får känslan av att befinna mig i en krigszon. Invånarna i "zonen" ser verkligen förvånade ut när de får syn på oss fyra västerlänningar kånkandes på avancerade, systemkameror som jobbar för högtryck.
Förfallet är, som sagt enormt och chocken kraftig. Det här är bland det mest miserabla jag skådat. Tyvärr lyckas vi inte lokalisera några sänkta skepp eller ubåtar men vi är ändå nöjda och belåtna när vi sätter oss på bussen (vi åkte buss för att variera oss) tillbaka till Tallinn. Följande dag åker Henrik och jag (i Jens fotspår) till Narva och Leninstatyn...
The rest is history.
--
Anders Thorsell
Skype, Internet phone: anders-thorsell
Web:
http://www.ffagency.com
http://www.mythailand.se
http://www.andersthorsell.blogspot.com
