torsdag 31 januari 2008

Bangkok i siffror



I metropolen Bangkok finns det över 4 miljoner registrerade motorfordon och över 2 miljoner motorcyklar. Det finns omkring 100 000 taxibilar, 80 000 motorcykeltaxi och ca 35 500 lokaltrafikbussar. Varje dag ökar antalet bilar med omkring 1 000 stycken!

Den 5 december 1999, på kungens födelsedag, invigdes Bangkoks skytrain och i dag färdas över 400 000 med tåget varje dag. Förbindelsen består av två linjer: Sukhumvit Line och Silom Line som tillsammans är 55 km och har 25 stationer. Tunnelbanan har ca 150 000 passagerare dagligen. Det anses för lite men kritikerna menar att den är allt för dåligt utbyggd ännu. Utbyggnader av bägge näten är på gång.

tisdag 29 januari 2008

Boracay


Boracay, Filippinerna, den 25 januari 2008, kl. 18:04:27.

måndag 28 januari 2008

Soppatorsk!



- Gasoline very expensive now Sir.
Om jag ska hitta EN röd tråd genom resan "Fat cat - the return" så är det definitivt bensinpriserna. En Honda Dream mc drar ynka 0,2 liter bensin per mil. Därför låter det ganska skoj när en mctaxichaffis i Kambodja hänvisar till de höga bensinpriserna när man förhandlar om transport i Phnom Penhs centrum.
- One dollar, ok?
- No, gasoline very expensive.
Överallt, i varje stad i varje land har temat gått igen. Det återspeglar sig även på flyget där man får betala "fuel surcharge" och med snålflygande piloter som inte nyttjar planens kapacitet. En Boeing 767 har en toppfart av 940 km/h. Det är därför surt att sitta och snålåka med Aerosvit Ukrainian airlines i modesta 740 knutar. Pilotens ovilja att gasa gjorde att jag och de dryga 200 passagerarna anlände sent från Bangkok till Kiev, Ukraina. Så sent att man inte hann lasta ombord bagaget till det väntande planet mot Stockholm. Jag kom fram på torsdagen men bagaget anlände inte till Sundsvall förrän söndag kväll.

Bagaget gjorde följande rutt:
Torsdag-fredag: Kiev.
Lördag: Arlanda.
Söndag: Sundsvall.
Det går knappt några flyg mellan Stockholm och Sundsvall numera. Även detta beror säkert på dyra bränslekostnader och straffskatter.
Samtidigt som fler och fler vill flyga och lågprisbolagen firar triumfer världen över kämpar alla från mcförare till piloter mot de höga soppapriserna. Lågprisbolaget Air Asia kommer nu att byta ut sina Boeing 737:0r mot snålare Airbus 320. Jag hade förmånen att få flyga med deras andra maskin, en skinande blank, endast två månader gammal kärra. Detta på sträckan Phuket-Bangkok för en vecka sedan.

Frågan är hur resandet kommer att se ut om 10-20 år? Snålare flyg och snålflygande piloter kanske är ett sätt att lösa problemet?

/Anders Thorsell

lördag 26 januari 2008

Ati Atihan Festival, Boracay


The Ati Atihan Festival, Boracay takes place during the third week of January every year. It is popularly known as the Kalibo Ati Atihan Festival. There are roughly three Ati Atihan festivals in Boracay—the Ati Atihan Festival along Boracay’s White Beach, the world famous Ati Atihan Festival in Kalibo and the Tribal Ati Atihan Festival in Ibajay. The days of the Ati Atihan Festival are filled with immense merrymaking and a lot of street dancing. To be there at Boracay during this time is really a lifetime experience. This traditional fiesta is carried out in the celebration of the Feast of Santo Nino or the Holy Infant Jesus.

Behind the celebrations and revelry of the Ati Atihan Festival, Boracay, lies a silent history. It dates back to 1521 when an image of Infant Jesus was first presented to Juana, Queen of Cebu. Down the years, the Ati Atihan Festival, Boracay has become a queer mixture of Catholic ritual, social activity, indigenous drama and a tourist attraction.

The beginning of the great festival, the Ati Atihan Festival, Boracay is marked by drumbeats which are extremely rhythmic and highly intoxicating. Everywhere on the streets you will find people dancing merrily. The following day is marked by a long procession beginning at dawn and ending with a community mass. The last day of the festival is marked by a competition among groups representing different tribes. They dress up in colorful costumes of warriors. The costumes and the headdress are made up of various things like abaca fibers, shells, feathers, bamboo, plant leaves, cogon, sugar cane flowers, beads, trinkets and an assortment of pieces of glass, metals and plastics. At the end of the festival, the church members make a procession and carry bamboo torches and images of Santo Nino.

Apart from honoring the Santo Nino, the Ati Atihan Festival, Boracay is also a celebration of harvest thanksgiving and a friendship pact between the native areas and the Malays of the 13th century. It is also considered to be the Mardi Gras of the Philippines and a popular nickname of this festival is “The Filipino Mardi Gras”.

The festival is named after the Ati, the original natives of island. The meaning of the word Ati Atihan is “make-believe Atis”…and the Ati Atihan Festival, Boracay is the wildest and the most popular among all the festivals in Philippines.

The Ati Atihan Festival, Boracay is the most colorful, the most exhilarating and the most exciting festival throughout the country. The heart-warming and ecstatic drumbeats speak of endless joy among the people living at Boracay. Through this festival, the people here show their thankfulness for everything they have got throughout the year…the Ati Atihan Festival, Boracay is a time for conveying heartfelt thanks for an abundant harvest, a peaceful time, protection from famines and storms, all the answered prayers and the silent whispers to God…the Ati Atihan Festival, Boracay is a time to celebrate the joy and the happiness and the content among the people of the country.

The terminal


Du har väl sett den utmärkta filmen The terminal med Tom Hanks i huvudrollen. Hanks spelar en öteuropeisk medborgare som strandar på New Yorks flygplats. I filmen utspelas en scen där flygplatspersonal spelar kort om passagerares bagage. Jag är rädd för att det är just detta som pågår just nu i Kiev, Ukraina... Häng med!

Jo, så här var det: I Bangkok var jag ute och luftade min nya kamera, EOS 40D. En mycket angenäm bekantskap! Jag shoppade, shoppade och shoppade mer. Min 55-liters ryggsäck var absolut sprängfull. Den vägde nu totalt 25 kilo mot ca 10 kilo under resans gång, vilket innebär att jag handlat omkring 15 kilo kläder i Bangkok! Priserna är helt fantastiska!

Sista dagen ägnades åt tandläkarbesök (170 kr), foto med nya kameran och mera shopping. Kl. 03.30 den 24 januari åkte jag iväg med taxi till Suvarnabhumi airport, kl. 06.00 var vi i luften på väg mot Ukraina. Kabinpersonalen var väldigt trevlig och det bidrog till att resan med Aerosvit, Ukrainian airlines blev väldigt bra. De släckte ljuset och passagerarna stängde fönsterluckorna så att det var väldigt behagligt för de som ville sova. Lyckades faktiskt slumra till i 2-3 timmar. Stort!

I Kiev väntade 0 grader och snålblåst. Tiden var knapp för att hinna med flyget till Stockholm. Jag fick tränga mig rätt duktigt och vråla DEVOCHKA! till en flygplatsanställd kvinna för att komma fram i folkmassan. Det var på marginalen så det kändes jättebra när jag tog plats i 737:an mot Sverige. Men på Arlanda gapade bagagebandet tomt. Vi var ett 20-tal resenärer som blev utan bagage... Det ska f-ö-r-h-o-p-p-n-i-n-g-s-v-i-s komma under lärdagen om nu inte flygplatspersonalen (som tidigare utsatt mitt bagageför angrepp och stöldförsök, inte spelat kort om mina tillhörigheter. De har nu haft två dagar på sig att öppna mitt enkla lås. Jaja. Det visar sig väl senare idag vad/om jag får någon packning :-)

/Anders Thorsell

onsdag 23 januari 2008

Hemresa

Kl. är 21.33 i Thailand. Kl. 03.30 drar jag till flygplatsen. Om allt flyter enligt tidtabell ska jag vara i Sundsvall ca 21.30.

Ses!

/Anders

tisdag 22 januari 2008

Good liver and splendid shopping


- Your liver is very good Sir.
- Thanks doc.
Jag hade tid hos läkaren kl. 12.00 på Bumrungrad International hospital, för genomgång av min hälsotest. Kl. 11.59 kallades jag in till den justa och trevliga doktorn. Han hade med sig ett 8-sidigt dokument med testdata. Tanken med testet är att upptäcka hälsorisker i tid. Det mesta såg bra ut men jag ska träna mer, äta mer frukt och mindre bröd och sötsaker. Det tar jag med mig. Visst var jag lite fundersam över levervärdena (en och annan öl har det blivit :-) men som sagt - the liver is very good!

Något som också är mycket bra, eller otroligt bra är shopping i Bangkok. Jag har rusat runt på varuhusen och handlat och handlat och handlat och ännu har jag en dag kvar. Bland dagens fynd:
6 par jeans Diesel/Replay
1 ultrasnygg mchjälm.
1 systemkamera Canon EOS 40D inkl 4 gig minneskort. Totalpris: 7000 SEK.

Oooh vad fattig jag blev nu!!!!

I morgon ska jag till tandläkaren. Uffa. Sista dagen på semestern och jag går till tandläkaren. Hmmm. Well. Det är inte billigare hemma och jag har tid över här och det största förtroendet för Bumrungrad international hospital där man blir behandlad som kund/patient och inte som en kostnad och ett bekymmer.

Vi ses!

/Anders Thorsell, Bangkok, Thailand.

måndag 21 januari 2008

Öööh Phuket

Phuket i korthet:
Karon beach, Phuket, är en väldigt bra strand. Det ska inte förnekas. Rent och snyggt men du ser bara turister och inga thailändare där. Det är svenskar, svenskar och svenskar. Thailändarna är servicepersonal som hyr ut stolar, kör dyr taxi och serverar mat.
Som klimatresa och introduktion till Thailand fungerar Phuket utmärkt men det ger ingen inblick i det "riktiga" Thailand. Men ta Phuket första gången och sedan kan du "arbeta dig upp" och lära känna landet bättre via andra orter. Och du - missa inte Bangkok! The true soul of the country.

I Phuket träffade jag en 28-årig snickare från Österrike som jag umgicks en hel del med. Kanonsnubbe! En fotograf från Norge var en annan juste polare.

Tog ett kvällsflyg Phuket-Bangkok och anlände till mitt hotell vid National stadium vid 02-tiden. Pris för 35 km taxi? 200 Baht/40 kr! Mums, sa den fattige turisten från Haga.

Nu väntar tre dagar shopping i Bangkok innan jag reser hem.
Hemlängtan? Icke.

Vi ses snart.

/Anders Thorsell, Bangkok, Thailand.

First poo poo then pee pee!

- First poo poo then pee pee! säger 150 cm och 45 kg thailändsk sjuksköterska. Hon står på tå för att nå upp och göra sig hörd upp till mina 184 cm på hög höjd. Jag har tagit mig till Bumrungrad International hospital i Bangkoks centrala delar för att göra ett ytterst omfattande hälsotest.

Vad tror du den svenska "vården" skulle svarat om du ringde och frågade:
- Du är det okej om jag kommer förbi idag och tar lite prover och kollar läget? Ja, utifall du vet.
- KLICK!

Först presenteras "menyn" med de olika alternativa testerna. Jag tar den näst mest omfattande som inkluderar ett konditionstest, där man får springa på ett löpande band med sladdar kopplade till (kyckling)bröstet.

Bumrungrad är ett hypermodernt sjukhus som skulle göra vilken svensk sjukhusdirektör som helst grön av avund. Allting flyter på med en otrolig precision. Först byter man om till "månbas Alpha-kläder" sedan väntar ett 30-tal tester. Pang! Blodprov. Sir! Follow me to ultrasound. Sir! EKG waiting now. Sir, stress test now! First poo poo then pee pee! :-)
För en hel dags tester betalade jag 1900 kronor. Det var i princip inga väntetider mer än 4-5 minuter max per station. Man kände sig alltid välkommen, det fanns TV, tidningar, fika och otroligt många serviceinriktade medarbetare. Resultatet levereras dagen efter.

Jag har besökt framtiden. Det är så här svensk sjukvård borde fungera!

/Anders Thorsell, Bangkok.

söndag 20 januari 2008

Tiden talar för Kambodja


Dom biter sig i svansen när dom begär 300 baht (60 kr) för att köra tuktuk 5 km mellan Karon beach och Patong beach. För samma pengar kan man åka aircon-taxi i ca 45 km i Bangkok. Det har alltid funnits en "tuktuk-maffia" i Phuket som håller priserna uppe. Och helt omöjligt att pruta är det också. Turister som kommer hit en vecka eller två sprider stålar omkring sig och bryr sig inte om 60 kr hit eller dit. Det är inget stort belopp men principen är helt sjuk!

Samma med boendet. Nu under högsäsong ligger de flesta rum på ca 2000 Baht (400 kr). I Thailand!

Otroligt dyrt i jämförelse med andra orter i Thailand eller jämfört med Kambodja.

Maten, klimatet, folket och de låga priserna brukar vara det som lockar folk till Thailand. Tidigare reste vi till Spanien och Grekland på semestern men när det blev för dyrt började lämmeltåget mot Thailand.

Inom något år tror jag att de grävt sin egen grav om detta prisrally ska fortsätta.

Tiden talar för Kambodja, ett mer genuint resmål.

Sent ikväll flyger jag till Bangkok, sista anhalt innan hemresa.

/Anders Thorsell, snart på en Storgata nära dig.

lördag 19 januari 2008

Rum nummer 8



I backspegeln:Året är 2004. Det är förmiddag 24 november. Elektriciteten försvinner på mitt rum. Jag hör skrik från receptionen på hotellet My friends house i Karon beach, Phuket. Någon springer snabba steg upp för trappan och bankar på min dörr: Fire! Fire! Out! out! out!

Jag tittar på röran av kläder på golvet och tänker: Nej, det är inte värt det. Jag springer ner för trappan och ser röken som väller in i receptionen från affären bredvid. Ännu är branden bara i sin inledande fas så det finns tid att få ut kameran från kassaskåpet. Som paparazzi går man direkt över från fas 1: förvåning, till fas 2: det här kanske kan bli en story. Det dröjer minst 20 minuter innan brandbilarna anländer från Phuket town. Räddningsarbetet är oorganiserat och hotellets personal springer hela tiden in (trots protester) i den giftiga röken för att rädda gästernas ägodelar. Ingen omkommer i branden men många får se sina ägodelar förstörda. Alla mina kläder brann upp i den här brasan.

När jag är i Phuket brukar jag dra förbi My friend's house och heja på personalen. De känner gensat igen mig: Det är ju du! Fotografen från rum nummer åtta! Haha. Jag såg artikeln i den där svenska tidningen!

En månad senare drabbar nästa katastrof My friends house och Phuket när tsunamin slår till.

//Anders Thorsell

Svenskt stål och kalla nerver

Orchard road i Singapore 19 januari:
Jag sitter och äter glass på Diary queen när jag hör skrikande däck, en kraftig smäll och det karaktäristiska splitterljudet från krossat blinkerglas.
En Honda har kört in i en Volvo 240 från 80-talet. Hondans front är intryck medan Volvons enda skada är ett krossat blinkerglas. Givetvis stannar jag till för att se ett förväntat gräl men detta är vad som händer. Bilarnas förare går ut och säger till varandra typ att, ja du, det här var ju inte så bra. Nej, men nu skriver vi papper till försäkringsbolagen så ordnar det sig!

Det verkar ha nerverna under kontroll och hetsar inte upp sig i onödan. Under mina tre dagar i Singapore hörde jag en enda bilist som tutade. Bilar är förresten extremt dyra i Singapore. Den ekonomiks tillväxten skulle göra att bilparken växer till volymer som vägnätet inte klarar av. Regeringen beräknar därför månad för månad hur många bilar vägnätet klarar av. Biltätheten i Stockholm är tre gånger större.

Och det är kanske bra det. Luften känns väldigt bra för en storstad. Tunnelbanan fungerar alldeles utmärkt.

Regler:
Det är förbjudet att föra in tuggummi samt att spotta på gatan.
Det är i praktiken inte tillåtet att strejka och att demonstrera i Singapore.

Källor:
Sveriges ambassad i Singapore.
Rapport: Singapores modell för trafikstyrning – något för Stockholm?

fredag 18 januari 2008

Fan mail

Uppskattar verkligen respons på texterna. Fick detta idag av en mycket trevlig kompis som jobbar som informatör i Stockholm:

Hallå Anders!
Det är verkligen jättekul att läsa dina berättelser och kolla in dina fina bilder. Det ger mersmak, jag är imponerad. Du skriver jättebra och du fotar superbra. Du är fan i mig unik!

Njut av livet så där som bara du verkar kunna göra!

/L

torsdag 17 januari 2008

Meeting up/working with miss Singapore, day 2



Jag besökte Sentosa Island via linbana. Underbar vy över hamnen! Drog till Chinatown och mötte upp med miss Singapore Cheryl Marie Cordeiro.
Tack Cheryl!

"I absolutely enjoyed having a walkabout with Anders. A sincere and very pleasant guy to work with, it was fun to show some of the sights and sounds of Singapore to someone that has seen so much of the world".

Läs Cheryls blogg om vår tour i Singapore:
http://www.cherylmariecordeiro.com/blog/

Cheryl är doktorand vid institutionen för lingvistik på Göteborgs universitet. Läs hennes underhållande krönika om skillnader mellan Sverige och Singapore:
http://www.gu-journalen.gu.se/innehall/Nyheter+Detalj/?contentId=665186

Cheryls hemsida:
http://www.cherylmariecordeiro.com/

/Anders Thorsell (nu i Phuket)

Studiebesök på Tiger breweries


Onsdagen den 16 var jag jag på studiebesök på Tiger breweries i Singapore. Det var en rundtur och multimediashow om bryggeriets historia. Bryggeriet producerar enligt mig den bästa ölen i regionen. Rundturen var ok men inte mycket mer. Lite halvsegt faktiskt. Höjdpunkten var den otroligt trevliga guiden som skulle lära oss att hälla upp Tiger beer på "rätt" sätt. Enligt honom ska glaset vinklas i 45 grader.

Min tyska "taktik" att med full kraft spola ölen och låta skummer sjunka hade han aldrig sett. Han tyckte det var totalt fel men skrattade gott och tackade hjärtligt för "lektionen". Han blev alldeles stum när jag berättade att det ska ta 7 minuter att hälla upp en öl enligt tysk "standard"!

/Anders Thorsell


Mer om Tiger beer:
http://www.tigerbeer.com/

I love Changi airport!

Changi airport i Singapore:
- Internet via massor av datorer.
- Spela Playstation.
- Åk på två timmars sightseeing.
- Slå dig ner i en massagefåtölj.
Detta är några av alternativen som erbjuds gratis medan du väntar!

Det är stort, luftigt, välorganiserat, effektivt och futuristiskt. Kanske världens bästa flygplats?

- Passkontrollen tog tre sekunder.
- För att transportera sig mellan terminalerna åker man förarlösa skytrains.

I love Changi airport!

/Anders Thorsell

onsdag 16 januari 2008

Meeting miss Singapore



Jag har en bloggande kompis på Facebook som tidigare varit miss Singapore. Varför inte kolla med henne om hon kunde komma loss en eftermiddag?
Jo, det skulle gå finfint stod det i ett SMS.

Vad tar man på sig när man ska möta en modell, skådespelerska och fd. Miss Singapore? Det fick bli mina finaste (rese)kläder: ett par jeans och en skjorta :-)

Regnet hade precis slutat när Cheryl Marie Cordeiros föräldrars bil bromsar in. Ut hoppar en sprudlande, alltid leende och supertrevlig Cheryl.

Vi tar en walking tour i city och eftersom jag vill uppdatera min portfolio på www.ffagency.com skulle det gå bra att ta en del porträtt också. Senast gjorde Cheryl en reklamfilm för Volvo så man kan ju undra om kvaliteten på mina bilder är tillräckligt bra för ett proffs. Men det var inga problem alls! Vi hade jättebra teamwork.

Fat Cat e lite petig vad gäller mat men Cheryl tog mig med på ett bra ställe för indisk mat. Cheryl drog hemåt och jag traskade till ett indiskt tempel för att kolla en mycket speciell ceremoni!

From Wikipedia, the free encyclopedia

Cheryl Marie Cordeiro (born 14 February 1975) was Singapore's delegate to the international Miss Universe pageant in 1999. In 1999 she held the title of Miss Singapore Universe and also won the subsidiary title of "Body Beautiful" in the local contest. She played the role of "Stephanie" in the Singapore English sit-com, "Brand New Towkay" which ran on Channel 5 in 2002.

Cheryl Marie was widely known as "The Beauty with Brains" since, in addition to pursuing two separate Masters Degrees in 1999, she was also studying French as a language. In 2000/2001, she graduated with a double Masters Degree. The first degree was a Master of Art in the English Language from the National University of Singapore and the second was a Master of Science in Information Studies from the Nanyang Technological University of Singapore.

Cheryl Marie is a Eurasian Singaporean. Her mother, Rita Yong Cordeiro is Chinese (Hakka) and her father, Adrian Cordeiro, is of Portuguese descent. As a little girl, Cheryl Marie was already modelling for Singapore Metro, McDonald's and Nintendo.

/Anders Thorsell, Singapore, 2008-01-16.

I liked it then I love it now!

Enligt det livskvalitetsindex som sammanställs av Economist Intelligence Unit har Singapore den högsta levnadsstandarden i Asien, och rankas som 11:e i världen.

Wikipedia:
Mer än 90% av Singapores befolkning bor i bostadsområden som uppförts av Housing Development Board och nära hälften använder kollektivtrafik dagligen. [2]. På grund av ansträngningar att kontrollera motortrafik, behållande av naturlig grönska, strikt reglering av industrianläggningars lägen och utsläpp, samt andra miljövänliga åtgärder av regeringen och den privata sektorn har Singapore lyckats kontrollera sina utsläppsnivåer inom de standarder som Världshälsoorganisationen har satt.[3].

Singapores författning upprättade staten som en representativ demokrati. Singapore förde till en början en demokratiskt socialistisk politik med inriktning på välfärdsstat. Singapores regering har dock senare blivit mer konservativ än vid republikens grundande. Singapore kritiseras för att vara en begränsad demokrati på grund av dess politiska system med ett dominerande parti.

Singapore är verkligen high tec top of the line.

Jag installerar mig på ett hotell vid floden och drar ut för att lära känna staden som jag inte besökt på ått långa år. I liked it then I love it now!

Avresa

Jag klev upp vid 5-tiden på måndagsmorgonen. Ragnet forsade ner. Alla plagg dyngsura. Suck. Hittade en tricycle i mörkret, mot terminalen. Upp med 8 kr i terminalavgift, in på båten, snackar med Filipina som bor i Calgary, kryssar mellan vattenpölarna, in på security check, x-ray maskinen trasig, mannen petar pliktskyldigt med en trästicka i packningen och säger Ok Sir. Det är som han inte tror riktigt på sitt jobb och sina arbetsuppgifter.

In i Seair's Dornierkärra mot Manila. 35 minuter underbar vy av Filippinska övärlden, ett glas vatten och några jordnötter senare är vi i Manila. Ett Manila som badar i sol. Jodå, det går transferbussar var 10e minut. Snackar med Filippinsk sjöman medan vi väntar och väntar och väntar. Det finns 4 miljoner Filippinsk sjömän enl. honom. Efter 60 minuter kommer bussen, modell mindre. Det lastas väskor från golv till tak och jag sitter i ett skruvstäd.

In på i den mycket hårt befolkade internationella terminalen och iväg med Jetstar Asia mot Singapore. Tre timmar senare tar vi mark i denna tropiska kliniskt rena metropol.

/Anders Thorsell

Bubblan som sprack

Nu i Singapore men här kommer rapport från Filippinerna:

Atomryssen (se tidigare rapporter) är en helt underbar kille med en superskön attityd.
Ibland strular dock saker till sig. Efter en mycket blöt afton i Boracay (inte bara mitt fel) lyckades han tappa mobilen. Någon hittar mobilen och ringer numret till Atomryssens fru. Hon pratar inte engelska och vet inte att maken är utomlands. När Atomryssen ringer hem senare undrar frugan vad som hänt?
- Jo, du förstår, jag åkte utomlands en repa och är nu i Filippinerna.
Frugan blev enligt uppgift och av uppenbara orsaker mycket sur, så Atomryssen var "tvungen" att bjuda med frugan till Nya Zeeland. Då blev allt lugnt igen, skrattade han.
Han vill dock inte resa med sin lyxfru eftersom hon vill bo på dyra dyra hotell medan Atomryssen kan bo spartanskt. Han reser med en daypack, 2 par shorts och 3 t-shirts. Pengarna ligger i ryggsäcken. Bankomatkort är inte ryssarnas grej...

En gång lämnade han och polaren hela reskassan på stranden i Kuba. När de kom tillbaka var pengarna borta! Farsan fick föra över pengar...

Atomryssen klagade att:
- I hate Air France!
- Why?
Jo, när man flyger med dom blir dom skitsura om man vill röka. Jag satte en cigg i munnen och flygvärdinnan blev skitsur. Sen fick jag ingen mer vodka och jag fick kliva av i Paris. Farsan fick föra över pengar...

Hans fru arbetar inte utan hon "sitter på cafe eller på skönhetssalong och spenderar MINA pengar".

Sista kvällen var jag "tvungen" att gå hem tidigt men jag kommer aldrig att glömma Atomryssen och hans fantastiska historier. Både tragiska som när han stred i Tjetjenien eller de smått overkliga resor han genomfört med pengabuntarna och den minimala packningen.

Det sista (?) jag hör innan jag drar hem är (med rysk brytning)
- Amigo! One more Rum & Coke!

/Anders Thorsell

tisdag 15 januari 2008

Nån som är i Phuket 17-20 januari?

Jag hade skrivit en lång text när datorn kraschade. Suck. Grrr. Morr.

Det är sent när jag sitter i stadsdelen Little India i Singapore och skriver dessa rader.

Jag återkommer när det finns mer tid. Promise!

Nån som är i Phuket 17-20 januari och vill möta upp?

/Anders Thorsell, SIngapore, 2008-01-15.

söndag 13 januari 2008

Ati-Atihan

Imorse vaknade jag av ett öronbedövande trummande. Hoppade upp, slet med mig kameran og ner de 20 metrarna till stranden. Vilken syn! Ett karnevalståg på 1500 personer - många med trummor och andra instrument.

Bra tryck! Musiken var väldigt rytmisk och dansvänlig. Och det var bra drag på partande Filippinarne, trots förmiddag. Ser ganska skoj ut när folk kommer vinglande med en ölburk i ena handen och en helgonfigur i den andra.

Mer om Ati-Atihan på:
http://www.answers.com/topic/ati-atihan-festival

I morgon Singapore!

/Anders Thorsell, Boracay, Filippinerna, 2008-01-13.

lördag 12 januari 2008

Atomryssen och högsta betyg



I mellandagarna hörde man svenska röster ganska ofta på ön. Nu under den ryska julen har ryssarna tagit över helt. Jag hörde vrålande, skrålandet och skålandet från en skogsdunge. DADNA! (Botten upp). De vinglar hellre runt med en öl eller spritflaska i handen än slår sig ner på uteserveringarna.

Jag tog en obligatorisk vända till Hey Jude för att kolla in solnedgången igår kväll. Hamnade bredvid ett stort sällskap från Sverige och lyssnade suckande på hur de jämförde funktioner på sina mobiltelefoner: Bluetooth, megapixel, 3G. Suck. Och sen blev det snack om golfbanor och medlemsavgifter. Jaja.

Jag traskade i falla fall vidare till El Paris resort för att prata med fransmannen som äger stället och hans pratglada personal. Bredvid mig sitter en kopia av kultlegenden Kent Melodie Mc Löfgren. Var inte så sugen att prata mobiltelefoner med honom men det visar sig att han kommer från Volgaregionen i Ryssland och arbetar som kärnkraftsingenjör hemma. Han åker runt och inspekterar kärnkraftverk helt enkelt. Det är inte "säsong" för detta nu som han uttrycker det, utan hans chef kommer ringa honom när det är dags att komma hem igen. Det kan ta 3-4 mån.

Denne 28-åring reser utomlands ung. 4 mån. om år. Sydamerika, Sydostasien, Afrika, ja, you name it!

Gott så.

Det är bara ett problem: Han vill resa ensam och har inte berättat för sin fru att han rest utomlands. Till henne säger han att han är i Ryssland. Ryssen kan inte vara i solen för då finns "risken" att han kan bli "solbränd". Och tanken på att gå hemma i Ryssland och "skrota" lockar inte...

"Atomryssen" har talat.

Regnguden med men nu kl. 12.39 tycks det sluta regna. Tack!

Slutbetyg till Boracay: *****
Finaste stranden, kanonbra uteliv, otroligt trevliga människor som alla pratar engelska, lätt att träffa folk. Högsta betyg!

Den törstige amerikanen är kvar fortfarande. Han jobbar förresten för FBI.

Mina "polare" just nu:
Atomryssen
En doktor från Manila
Den törstige amerikanen

/Anders Thorsell, Boracay, Filippinerna, 2008-01-12.

fredag 11 januari 2008

Semester

Redaktionen obemannad p.g.a. semester men Fat Cat hälsar från Whitbeach att han stannar i Filippinerna till 14 januari.

Han har också tackat nej till att medverka i programmet Packat och Klart.

/Anders Thorsell, Boracay, Filippinerna, 2008-01-11.

onsdag 9 januari 2008

Hockeyfrillan och jag

Boracay är helt rätt så här blir jag kvar till 14 januari. Sedan flyger jag till Singapore och sedan är programmet öppet för sista veckan.

Har träffat en del justa kompisar som jag hänger mycket med.

"Goof-tysken", en berest 38-årig programmerare från Berlin. Tjocka runda glasögon och ses alltid leende.

"Pudel-tysken". En 45-åring från Stuttgart. Jobbar på flytrfirma. Han har också rest till fantastiska platser över hela jorden. Lämnar familjen hemma när han har semester. Kanonsnubbe.

"Den törstige amerikanen". 60-åring bosatt i Seoul, Korea. Ses alltid med en ölflaska av märket Red horse i handen. Fantastisk rolig kille.

"Patrik Sjöbergkopian". 49-åring från Göteborg som reser med sin 23-åriga dotter.

"Fina finskan". Vi satt och väntade på flyget bangkok-Manila för 2 v. sedan och nu ramlade hon in på samma cybercafe.

Oftast ses vi på Charlh's där vi lyssnar på den kedjerökande filippinarens R.E.M-tolkningar. Han sjunger gudomligt.

/Anders Thorsell, Boracay, Filippinerna, 2008-01-09.

söndag 6 januari 2008

Boracay - Cebu city: 100 - 0

Status:
Flög med ett Bombardier dash-plan i regi Asian spirit mellan astråkiga Cebu och superduperfina Boracay. Hittade kanonbra boende mitt på Whitesand beach vid boatstation 2. Pris 250 kr.

Solnedgången ikväll är den finaste jag nånsin sett!

Inget mer att rapportera. Har varit hemma 5-6 kvällar i rad så nu är det verkligen dags att gå ut och kolla läget!!!

Boracay - Cebu city: 100 - 0.

Antal uteserveringar:
Cebu city: 0
Boracay: 300 +

Dagens citat: "The lord is my shepherd". (skrivet på mc-taxin i Boracay)

/Anders Thorsell, Boracay, Filippinerna. 2008-01-06.

lördag 5 januari 2008

Halvtaffligt utbud a la DDR

öStadens Cebus pulsåder finns downtown vid Colongatan och uptown runt Fuente Osmeña Circle. Där "bor" också gatubarnen/tiggarna och "Rolexkopieförsäljarna". Som jag skrivit tidigare tycker jag det är okej att ga bort vatten, frukt, pennor osv. men inte kontanter. Det är också en säkerhetsfråga. Fladdrar du upp med plånboken ena dagen kan du glömma att du får vara ifred nästa dag. Då vet tiggargängen också var du förvarar pengarna. Idag omringades jag av fyra stycken ptroligt envisa barfota, avgas-kolsvarta barn som inte förstod ett NEJ. De hängde i princip i armarna och enda sättet att bli av med dem innan jag blev av med mina prylar var att smacka på en flatnäve på två av de mest envisa. SMACK!
Nu släppte dom greppet och en av dom t.om. skrattade över min taffliga försvarskonst...

Downtown vid basarerna/affärerna pumpar man musik för fullt. Största affärerna har största högtalarna. Bra sätt locka kunder?

Annars är det massor av folk som säljer apelsiner här. 80 öre kostar en apelsin. En big och co kostar 16 kr.

Antal uteserveringar i Cebu city: 0.
Det finns inte en ENDA. Soprent. Nada, Nichevo, Nichts. Det finns inga parker eller "rekreationsområden" i centrum. Det är gator med jeepneys och några gallerior med halvtaffligt utbud a la DDR. (Hehe, nu var jag elak).
Saknar 7 eleven i Thailand och MATEN. Just det: Det finns knappt en enda restaurang heller. Det finns McDonald's, KFC, Starbucks och Filippinska kopior. Alla serverar Spaghetti!

Dagens skylt: No blowing of horn - holy mass is going on.

Jag kommer att flyga till Caticlan/Boracay imorgon mitt på dagen.

Stannar 4-8 dagar.

/Anders Thorsell, Cebu city, Filippinerna. 2008-01-05.

fredag 4 januari 2008

Sluddrande "påve" i Cebu city

Drog ut på rundvandring i Cebu city. En stad lagom stor som man lätt utforskar till fots. Men först en klippning för 6,50 kr - lämnade 8 kr så frisörskan ville aldrig sluta vinka bye bye.

Downtown Cebu ska vara ett mycket nergånget område enligt guideboken men jag tycker inte alls det stämmer. Gatorna var dessutom promenadvänliga där nere i området mot hamnen. Jag följde strömmen av besökande pilgrimer till
Santo Nino Basilica, en spansk kyrka från 1700-talet. Gissa om det var "tryck". Tusentals besökare lyssnade på en sluddrande "påve".

Santo Nino Basilica
http://static.flickr.com/180/435483881_624e280a95.jpg

Fortsatte mot Magellans kors, som är en replika av det kors som spanjorerna satte på plats här i Cebu city när de första spanjorerna anlände.
http://www.hawaii.edu/cps/magellancross.html

kolonisatörerna var inte så populära i alla läger, förståeligt nog så därför byggde inkräktarna en fästning 1565 för att skydda sig från nattliga angrepp: Fuerza de San Pedro.
http://en.wikipedia.org/wiki/Fort_San_Pedro

Ja... och sen var det slut på sevärdheter om man inte räknar utsiktspunkten 1,5 mil bort som det kostar ca 150 kr att besöka med taxi.

Jag fortsatte emellertid min rundvandring till fots. Ofta stannar lokalbefolkningen till och morsar: Yo man - good morning man!

Efter 8 timmar till fots i Cebu city var det bra läge att slå sig ner för en fotmassage på hotellets spa (!) Kostar ynka 35 kr för en timme.

Finns väldigt få västerlänningar här. Har bara sett ett 10-tal hittills. Privatbilism verkar vara ett okänt begrepp. I princip alla fordon är s.k. jeepneys, "minibussar" kan man väl kalla dom. Ombyggdna amerikanska jeepar från andra världskriget. Ett häftigt inslag i stadsbilden. Se:
http://en.wikipedia.org/wiki/Jeepneys

Vet du hur man lättast sätter 10 filippinare i aktion? Jo, du betalar med en 500-sedel (80 kr). Vips springer 10 man åt alla håll och jagar växel.

Vädret är kanon här i Cebu city på ön Cebu. Jag känner mig redan mätt på stan så jag åker vidare på söndag. Återkommer med destination.

/Anders Thorsell. Cebu city. 2008-01-04.

torsdag 3 januari 2008

God bless our trip!

Trevliga Alona beach, Filippinerna är en liten badort med familjär stämning. Man kände snabbt igen:

- Den bittra tysken som surade över skilsmässan,
- Den hostande italienskan som bodde granne med mig,
- Den övertrevlige tysken med t-shirten "Play to win" som han bar 4 dagar i rad,
- Bratsparet, Barbie och Ken från Göteborg,
- Ubåtsmannen från USA. Denne pensionerade silverräv kunde komma in på en restaurang och trollbinda hela stället med sin fantastiska utstrålning och humor. Han kunde kasta ur sig fraser som: Hey - what kind of place is this - only stupid beeraholics around! Och alla gäster började skratta. Han var en bra källa för information dessutom eftersom han är bosatt i Panglao sedan sju år.

En tricycle är en slags mc med tak. Ett fordon som ofta är i ett bedrövligt skick dessutom. Det "roliga" med dom är att studera lovorden och bibelcitaten som förarna målat i skrivstil.
"God bless our trip!"
"Lord creator of heaven and earth"
...och liknande.

Eftersom det regnat nonstop i närmare 24 tim. såg jag ingen annat alternativ än att så snabbt som möjligt ta mig bort från Panglao island. Det som finns att göra i spöregn är:
1: Tomsurfa på webben.
2: Bada. Det går men känns lite fel.
3: Äta sig igenom menyn på en restaurang.
4: Fly!

Problemet var nu att jag hade lämnat in min tvätt. En mcförare åkte och hämtade tvätten och sedan drog vi iväg på en supersunkig tricycle - mot hamnen. In på första bästa snabbfärja mot Cebu city.
Båtarna håller bra klass så det känns märkligt när man ber en bön via storbild inför avresa, en apell till herren: God bless our trip!

Två timmar senare steg jag iland i Filippinernas näst största stad. Verkar coolt!!!
Det regnar inte men om det skulle göra det finns det massor av saker att göra i en sån här storstad (720 000 inv.)

Återkommer med mer om Cebu. Lita på det.
Jag gillar Filippinerna men ogillar vädret. Det är status för dagen.

/Anders Thorsell, Cebu city, Filippinerna. 2008-01-03.

onsdag 2 januari 2008

Up close with a Tarsier



This is the tarsier, one of the smallest primates in the world, found only in the Philippines, on the island of Bohol in central Philippines and in Sarangani province on the island of Mindanao*.

They are very small, they can roll into a ball that can fit into your hand. They're awfully cute, spooky but cute. They look like yoda, really.

Source: Wikipedia.

Fact: Jag hyrde en Honda XRM och akte sedan och kollade in denna supercoola "varelse"i Loboc nagra mil bort. Sen kom REGNET vid 14-tiden och det regnar fortfarande nu k. 20. Suck. Det fanns even flygande Lemurer for beskadan. Shit vilka coola djur: http://en.wikipedia.org/wiki/Philippine_Flying_Lemur

Regniga helsningar fran Panglao.

tisdag 1 januari 2008

Nyårsafton

Nyårsafton var riktigt lyckad. Jag gick ut och käkade med mina tyska grannar från "bungalowbyn". Ena kille jobbar på Manilas flygplats för Lufthansa och den andra snubben jobbar på samma företag fast i Frankfurt. Intressant att höra om kulturkrockarna mellan effektiva och resultatinritade tyskar och laidback och "manana-inriktade" filipos...

Vid 12-slaget rusade alla ner från barer och restaturanger för countdown, skål och skrål. Sedan fick vi runt på olika pubar och lyssnade på olika liveband. En bra nyårsafton!

Imorse trummade regnet frenetiskt mot plåttaket. Vid 13-tiden var det okej att dra ut på stranden.

Inget mer att tillägga ;-)

L8r!

/Fat Cat. Panglao, Filippinerna. 2008-01-01.