måndag 23 oktober 2006

Osminkat om Afghanistan



Kollade in den ryska krigsfilmen "9-ya rota / The Ninth Legion" häromdagen.
Riktigt bra film om Sovjetunionens utdragna krig i Afghanistan. Som sig bör i ryska filmer är våldet ett frekvent inslag men filmen är riktigt sevärd tycker jag. Plus för det snygga fotot och filmmusiken. Rysk film blir bättre och bättre i kvalitet! Men 9-ya rota är ingen familjefilm precis... Den skildrar ett bortglömt, vansinnigt krig.

Så här låter den officiella beskrivningen:

Detta är berättelsen om ett krig. Ett brutalt och skitigt krig. Sovjetunionens krig i Afghanistan där den obesegrade Röda Arméns tankers och helikoptrar blev besegrade av fanatiska afghanska Mujaheddins soldater.

De har fått lära sig att de är Sovjetunionens stolthet och att de måste kämpa för sitt land. Men deras land har redan avskrivit dem. De är helt oförberedda på den mardröm som väntar på dem i de afghanska bergen. I desperat självförsvar och med hatet glödande i ögonen dödar de allt som rör sig. I gengäld får de själva en efter en sätta livet till i blodiga närstrider. Deras hysteriska rop efter förstärkning ekar tomma i radiosändaren. 9-Kompaniet är på väg att utplånas med marken.

Officiell webbplats: www.9rota.ru

onsdag 11 oktober 2006

Oh my God - it's huge!



Besökare i Volgograd/Stalingrad kan inte undgå statyn "motherland" belägen på kulle 102 strax utanför stan. Modern är en av världens största statyer. Denna svärdsvingade 5900 ton tunga staty i världsklass står där på vakt som en avskräckande symbol. Ingen intar moder Ryssland ty hon svingar sitt svärd mot den som försöker.

Den 83 m. höga statyn är belägen på den strategiskt mycket viktiga Mamaievklippan (eller kulle 102). Runt berget ägde de blodigaste striderna under slaget om Stalingrad rum och många av de 1,2 miljoner offren stupade här. Visste du förresten att tyskarna "endast" förlorade 200 000 man medan de sovjetiska förlusterna uppgick till över en miljon man.

Naturligt nog gjordes detta område om till en gigantisk minnesplats efter kriget. Inga superlativer räcker till för att beskriva storslagenheten på denna 65 000 kvadratmeter stora plats.

Vi börjar vandringen vid Leningatan och möts först av statysamlingen "Generations will remember". Inuti statyn har jord kapslats in från Moskva, Leningrad, Kiev, Minsk, Sevastopol, Odessa, Tula, Novorossiisk, Kursk, Smolensk, och Murmansk, vilka representerar de sk. "hjältestäderna". Krigsexperten och rysslandskännaren Niklas Larsson från Göteborg har sin egen förklaring till vad som kännetecknar en "hjältestad" dvs en plats där det strök åt extra mycket folk under "Det stora fosterländska kriget".

Promenaden går vidare längs en lång allé och nästa staty i ordningen är "Fight to the death" en sovjetisk soldat med fyrkantigt ansikte som spänner sina muskler till det yttersta. Mannen är försedd med handgranat och gevär. Sjukt men coolt! Ett stenkast från Moder Ryssland ligger den heligaste platsen, den runda salen där den eviga elden brinner.

På väggarna har man präglat in 7000 slumpvis utvalda fallna soldaters namn i guldskrift. Två soldater står i stram givakt kring facklan med den eviga elden. Från högtalarna hörs Schumanns sövande Reverie. Det måste vara svårt för soldaterna att inte falla i sömn under det timslånga vaktpasset. Varför man valde just musik av just Schumann förklaras av att man vill "tala om" att inte alla tyskar är onda, bara de som ger sig på Moder Ryssland…

I centrum som helt byggts upp efter krigsslutet kretsar också mycket kring det fruktansvärda slaget. Husruiner finns bevarade och nere vid Volga ligger ett mycket bra museum. Där beskådar jag bl a en "360 graders" panoramamålning vilken ger en bra uppfattning om hur det kunde se ut på fältet under det fruktansvärda slaget: Vinter, bombanfall, ruiner, utbrända fordon. I ett rum intill visas brev skrivna av tyska soldater.

Sista hästen är för länge sedan uppäten och jag har ingen aning när det här helvetet skall ta slut


Breven nådde aldrig hemlandet och jag grips speciellt av följande rader: "Hunger, hunger, hunger, löss och smuts. Dag och natt luftangrepp. Om det inte sker ett under går jag under här …Vi sitter här på julafton 1942 i Stalingrad medan "Ari" skjuter vilt utanför. Alla sitter i varsitt hörn och tänker på sina anhöriga. Allas vår högsta önskan är att en gång till i livet får fira jul. ...Sista hästen är för länge sedan uppäten och jag har ingen aning när det här helvetet skall ta slut".