Sommar! Semester! Förväntan ligger i luften! Nu ska ett helt år av hårt arbete för Svensson levas ut under fem intensiva semesterveckor, späckade med aktiviteter eller med exotiska resor, för du är väl inte typen som bara vill ligga i hänggmattan och göra - inget!
Efter de 25 åtråvärda dagarna skall det dryftas och jämföras med arbetskompisar och vänner. Familjefadern som bara valt att stanna hemma för att snickra på sommarstugan och på sin höjd gjort en kort avstickare till Skara Sommarland får på sin höjd motta ett pliktskyldigt "Ja, men det låter väl trevligt" till svar från mer drivna semesterfirare.
Konsten att förtala ett land
- Och vad skall du göra på semestern då?
- Jag hade tänkt mig en liten tågluff i Ryssland!
- Du är inte klok, där finns ingen mat, och maffian åker omkring och prickskjuter turister (när de inte är upptagna med att råna dem vill säga) med kalasjnikov.
Sedan 1988 har jag omkring fem veckor årligen rest omkring på egen hand eller med kompisar i främst Ryssland men även i andra forna Sovjetländer (eller "ondskans imperium" som president Reagan föredrog att kalla unionen då det begav sig). Inför varje resa får jag samma slags frågor om hur jag vågar utsätta mig för alla dessa så kallade risker.
Det farliga Ryssland
De som hävdar att det är så oerhört farligt i t ex Ryssland har själva aldrig satt sin fot i landet (och skulle aldrig drömma om att göra det heller). De baserar sin "kunskap" på inslag i eländesskildrande svensk TV eller press. Sällan eller aldrig får positiva nyheter från Ryssland något utrymme. Jag kan i och för sig förstå att t ex kriget i Tjetjenien får större genomslag i media än vad Ryssland har att erbjuda ur turistsynpunkt. Men det är synd att det är på det viset. Det är trist att de positiva bilderna ges litet eller inget utrymme från den väldiga jätten i öster, så nära men så otroligt annorlunda.
Shock on arrival
Det är något av en chock att komma till "sunkiga" flygplatsen Sheremeteyvo i Moskva där stenansiktena i tullkontrollen noggrant synar ditt visum. Utanför dörrarna ligger dock kanske världens vackraste men samtidigt fulaste land öppet framför resenären. Det är just kontrasterna som lockar mig mest.
Jakten på kontraster
Som fotofanatiker på jakt efter motiv behöver jag inte gå många meter för att hitta fantastiska motiv, t ex en överdådig kyrka med lök-kupoler belägen nästgårds med en förfallen rökspyende industri. I närheten rullar samtidigt en Mercedes i miljonklassen förbi resterna av en hoptejpad Volga årgång 1960. På gatan står gamla gummor och säljer blommor medan de överfulla trådbussarna kör förbi efterlämnandes ett enormt moln av svart rök av lågoktanig bensin. Bussarna ser ut att kunna tippa omkull i nästa kurva. Många lokalbussar har förresten skänkts av städer (ofta vänorter) i Sverige.
Språk behövs inte
Ett kvarter längre fram pågår en demonstration där ilskna kommunister skriker ut sitt missnöje över uteblivna löner och annat som i deras tycke blivit sämre efter Sovjetunionens kollaps. Kameran jobbar för högtryck. När jag irrat bort mig är det bara att gå fram till första bästa medborgare och be om hjälp. Visst är det bra om man behärskar några grundläggande ord i det vackert klingande språket men något språk behövs egentligen inte.
De i de allra flesta fall oerhört gästvänliga ryssarna visar gladeligen vägen om de så tvingas gå en omväg på en hel timme. Jag irrade vid ett tillfälle omkring på en grusväg i byn Ivangorod vid den estniska gränsen då en gumma i 80-års åldern erbjöd sig hjälpa mig till tågstationen. Promenaden gick över kolonilotter, åkrar och kilometerlånga skogsvägar. Då vi äntligen nått målet erbjöd jag henne i brist på kontanter ett äpple. -Nej, behåll det lilla vän, det är en lång resa till St Petersburg…
