Så fick det bli! Man kan ju alltid ändra sig. Jag betalade lite extra och satte kurs mot Hodos. "Syrran" hoppade av (och det gjorde hon rätt i) och jag hoppade ENSAM av tåget i Hodos. Bara jag steg av där. "Staden" visade sig vara 5-6 hus mitt i ingenstans. Det fanns inte ens en biljettlucka på stationen. En gränsvakt sa att ett tåg till Ungern skulle gå om två timmar och biljett fick jag köpa ombord på tåget. Det var fullkomligt knäpptyst i den lilla byn. Jag la mig bekvämt tillrätta på en gräsmatta och hade den behagliga kvällssolen i ansiktet. Drog igång MP3-spelaren och diggade till gamla hits från Duran Duran. Aaaah! Vad underbart det kan vara att resa. Lite hungrig var jag dock.
"Staden" visade sig vara 5-6 hus mitt i ingenstans.
Högtidligt och triumfierande drog jag fram ett äpple från Sarajevo. Jag skulle äta middag vid Balatonsjön istället! Efter att de två timmarna passerat kom ett tåg till stationen. När jag skulle borda detta såg jag dock att det hade destination Ljubljana. Jag ropade "Hungary" till konduktören och han svarade "Diesel!" och pekade bort mot något som såg ut som en minibuss. Aha! Så där har vi tåget som ska ta mig till civilisationen!
"Dieseln" var lok och vagn i ett. Och den gamla kvinnliga konduktören babblade och babblade. Hon kunde icke ett ord utrikiska men stelnade till av fasa när jag skrev "Kezhtely/Balaton" på en lapp. Du som vet något om ishockey vet vem Jaromir Jagr är. Tjecken med världens mest kända "hockeyfrilla". På det lilla tåget satt 4-5 "Jagrkopior" som skrattade så att frillorna vibrerade medan konduktörstanten bläddrade frenetiskt i olika tidtabeller. Enligt henne skulle jag först resa till en ort som heter Zalaegerszeg. Den platsen fanns icke med på min karta så jag tyckte att det lät väldigt konstigt. Sedan skulle jag byta tåg och åka till metropolen Ukk med avgång 21.08. Och sedan åka till Tapolca kl. 22. Ankomst Tapolca kl. 22.50 och väntan till 06.50 för vidaretransport till mitt "önskeresmål" Keztely vid Balatonsjön. Det lät inte alls lockande. Särskilt inte när det var totalt becksvart ute där på den ungerska landsbygden. Inte ett enda gatlyse syntes till! Och nu började problemen på allvar när tanten ville se min biljett.
En natt i skogen mitt i ingenstans lät inte lockande. Inte alls!
- Biljett har jag inte men jag har slovenska pengar, sa jag, glatt viftandes med en sedelbunt. "Forinter!" skriker nu desperat den förut så snälla tanten. "Euro?" undrar jag. "NEJ! FORINTER!".Hmm. Fanns inget annat at göra än att gå runt i vagnen och vifta med sedelbunten och fråga "hockeyfrillorna" efter växel. Alla skakade på "frillorna" och jag fick besviket sätta mig ner igen. Tänkte att jag skulle bli avslängd närsomhelst och en natt i skogen mitt i ingenstans lät inte lockande. Inte alls! Jag kunde bara hoppas på att få åka vidare. Jag letade och letade efter ett enda gatlyse och tecken på bebyggelse. Men inget! Becksvart. Efter 1.5 timmars mörker kom vi slutligen till ett litet samhälle som heter Zalaegerszeg. Tanten visade på utgången och muttrade besviket när jag raskt hoppade av. Hoppets låga hade tänts!
Och på perongen gick en tonårig tjej förbi - som pratade engelska!!! Jag frågade henne efter hotell och något sådant hade hon inte kännedom om. Men tjejen stannade en herre som skulle visa mig vidare. Han talade bara ungerska men vad gjorde det. Jag gick med honom en bit för att stanna till vid en reklamskylt där det stod något om "Pension". Jag antecknade glatt adressen och gick vidare ut på "byn". Där hittade jag tre stycken " storbolmande" busschaffisar. Jag visade papperslappen och pekade vänster/höger och dom gick i sin tur vidare och frågade.
Jag pekade på rummet och sa "ÖT" och slog en high five i näven på denne världens trevligaste ungrare...En av chaufförerna saknade åtminstone 10 tänder. Han trodde sig veta på ett ungefär var detta "pension" skulle ligga. Han kommenderade mig in i en buss och drog iväg!!! Vi körde på småvägar mitt upp i skogen och sen hittade han inte riktigt fram utan sa något i stil med att "det är här nånstans". Jag dunkade den trevlige mannen i ryggen och hoppade av. Det fanns inte en chans att hitta något där uppe i skogen så jag gick ner till huvudvägen istället. Där fanns till min glädje ett kafé som också hyrde ut rum. Urtrevliga människor som kunde erbjuda boende för 24 Euro. De växlade gladeligen både Euro och slovenska pengar. Mat kunde de inte erbjuda med jag köpte de två sista bullarna som låg framme! En kopp kaffe kunde de också fixa och jag skakade hand med "mannen i huset" säkert tio gånger.
"TV - fotboll" sa han triumfierande och drog igång pågående matcher i Champions League, innan han försvann med ordet "ÖT". "ÖT" betyder FEM på ungerska. Han skulle tydligen börja jobba igen kl. 5. Jag pekade på rummet och sa "ÖT" och slog en high five i näven på denne världens trevligaste ungrare...
2005-09-18, Zalaegerszeg, Ungern
