Han skrek: "Im losing it!!!!" så högt att konduktörskan kom ut och undrade vad som stod på.
Tänkte nämna lite om den förvirring som förekommer vad gäller tidszoner och tågåkande. Alla tåg avgår enligt Moskvatid och klockor på stationerna visar oftast denna tid. När man köper biljetter är det därför lite struligt att beräkna avgångs och ankomsttider.
Igår morse t.ex. avgick tåget Omsk-Yekaterinburg kl. 7 Moskvatid men kl. 10 lokal tid och sedan under färden ändrades tidsskillnaden till Moskvatid +2 tim... I härliga staden Krasnoyarsk ropade några byggjobbare efter mig "Vad är klockan" Mitt vitrysktillverkade urverk visade 2 så jag antog att klockan lokalt nu var 1 och höll upp ett finger i luften. Byggjobbarna skakade på huvudet och menade att detta inte kunde stämma. Jag visade då på 2 fingrar i vädret men de hjälmförsedda herrarna ruskade ånyo på skallarna. Testade då med tre fingrar i luften och nu såg de mer nöjda ut :-)
Hur var det då med flodbåten och Omsk? Ja, dessvärre så sprack det med den biten. Vi checkade ut från hotellet i Omsk kl. 7 på morgonen och gick i regnet till hamnterminalen men det visade sig inte avgå någon flodbåt utan endast en sk. raketbåt och denna skulle inte alls gå till Tobolsk utan endast halvvägs. Därför knackade vi på rutan på en Volga-taxi (där chaffisen låg och sov) och bad honom köra oss till tågstationen. Den rolige mannen ropade PETER FORSBERG och MATS SUNDIN när han hörde var vi kom ifrån.
Köpte biljetter till Yekaterinburg men de handskrivna lapparna som Petriina i Team Finland gjort åt oss verkade inte funka något vidare. På dessa står i klartext att vi vill sitta i samma kupe. När vi hoppade ombord på tåget stod det klart att två av oss skulle sitta i rena cirkuskupén. Det var 2 st. klättrande, hoppande och skrikande barn där och 2 st. 150-kilos babuskhor.
- Aldrig att jag kliver in där, sa Stefan och jag samtidigt! Rusade efter konduktörskan och ropade desperat:
- Pirvi klass? (Första klass) De luxklass?
-Hmm, låt mig se, sa konduktörskan, om ni betalar 100 rubel kan ni ta min kupe. (100 rubel = 25 SEK). Jublande kastade vi in utrustningen i hennes formidabla kupe medan konduktörskan nu tog plats på en stol i en annan kupé under hela den 14 timmar långa resan. Vi somnade in och resan flög fram - åtminstone bitvis. Henrik gick definitivt in i tågväggen.
Han skrek: "Im losing it!!!!" så högt att konduktörskan kom ut och undrade vad som stod på. Till sist efter 14 tim. stod vi som fyra frågetecken på Yekaterinburgs station och gav oss ut för att leta hotell. Många meter senare hade vi inkvarterat oss på ett centralt hotell. Kanon! Vi bokade upp fyra nätter direkt och kommer stanna till söndag. Det är dags att göra ett riktigt stopp och komma ifrån tågväggen!
200 timmar på tåg och ca 1000 mil är jobbigt psykiskt. Vi har i princip rest transsibiriska 2 ggr på mindre än en månad...
Idag har vi kollat in Yekaterinburg. Såg bl a ett otroligt läckert krigsmonument över kriget i Afghanistan på 80-talet. Sedan spanade vi in platsen där tsarfamiljen avrättades. En sorglig syn då byggmaskiner och traktorer kör runt det lilla vita korset. Snudd på gravskändning. Nu ligger dock kvarlevorna efter tsarfamiljen sen några år tillbaka begravda i Petersburg, men ändå...
Jag har rest i många år i Östeuropa men ibland blir kulturchockerna starka ändå. Varför skall t ex en servitris rycka undan tallriken när man fortfarande håller på att äta, eller varför skall hon ha betalt för maten i samma stund man får tallriken på bordet. Well, that´s Russia!
Imorse snackade vi förresten med en kille som gjorde reklam för Nescafe. Hans stora dröm var att åka till Sverige och gå på disco och se de extremt snygga svenska tjejerna. Jag frågade vad hans flickvän intill tyckte om det och hon sa att idén inte tilltalade henne.
Anders Thorsell, Yekaterinburg, Ryssland. 2003-06-05. kl. 18.56.
