"Servicen på hotellrestaurangen hade överlevt "glasnost" och var 100% sovjetisk"
Vi klev upp kl 6 på morgonen i Port Bajkal i lokförarnas övernattningsrum. Vi skulle sen ta första färjan till Listvyanka som gick kl 06.45. På färjan satt förutom oss fyra andra passagerare, så färjan var långt ifrån fullsatt.
Väl framme i Listvyanka försökte vi hitta någonstans att bo. Vi gick längs en gata som Lonely Planet hade pekat ut att det skulle finnas boende. På grund av den tidiga timmen såg det ganska stängt ut i alla hus som hyrde ut rum. Vi såg en enormt stor hund som tittade på oss, över ett staket som var 1,5 m högt. Hundens skall påminde om åska så vi skyndade oss snabbt därifrån. De verkar föda upp hundar på björnkött och Bajkal-vatten i Listvyanka. Till slut ringde vi på ett hus och till vår förvåning så kom det en yrvaken man och öppnade. Vår glädje över att någon öppnade dämpades genast över att han sa 20 dollar per person. Det är ett hutlöst pris för Bed & Breakfast i en liten by.
Vi bestämde oss att leta vidare och ringde på ett annat hus där det yrvakna värdparet kom och öppnade. De hade dubbelrum för 800 rubel vilket inte var bra men bättre än 20 dollar. När vi frågade om dusch så pekade de på ett annat litet hus och sa "banja" (bastu). Det lät bra så vi tog in där. Värden klädd i blå kamouflageuniform frågade när vi vill ha bastun och vi sade en tid.
Jag hade sett fram emot att beskåda Bajkalsjön som är världens djupaste (1500 m) och även antagligen världens kallaste (15 grader under högsommaren). I det drickbara klara vattnet ska man kunna se 50 meter ner. Tyvärr gick det inte att se så mycket p g a att sjön var täckt av dimma hela tiden. Vi gick bort till det närliggande Intourist-hotellet för att ta ut pengar och äta. På vägen såg vi två björnar som vi tyckte synd om i en liten, liten bur. Djurplågeri!!! Vi betalade inte 20 rubel för att se på närmare håll.
Servicen på hotellrestaurangen hade överlevt "glasnost" och var 100% sovjetisk. Trots att restaurangen var helt tom så stod personalen nonchalant och pratade när vi satte oss istället för att ge oss menyn. Efter en del irriterande blickar från oss så var det en som slet sig från byskvallret och gav oss menyn. Vi beställde efter bästa förmåga mat och öl från den ryskspråkiga menyn. När vi senare sa att vi ville ha mer öl så sade servitrisen att det inte fanns mer öl. Nähä, tänkte vi och började dricka vårt medtagna vatten. Efter stund kom servitrisen tillbaka och frågade om vi ville ha öl(?!). Sovjetisk service...
När det var dags för den efterlängtade bastun med tvagning så sade den kamouflageklädda värden att det kostade 5 dollar per person. Eftersom värden inte hade sagt att bastun kostade extra så blev vi förbannade. Efter en förhandling med värden, grannfrun som hade bastun, och en grabb som pratade några ord engelska så fick vi ner priset till 100 rubel per person. Så till slut fick vi våran efterlängtade bastu med tvagning i kallt Bajkal-vatten.
På kvällen träffade vi Team Finland igen. De hade hade bott i en stuga i Listvjanka några dagar. Vi satt på ett café och åt och drack betydligt mer prisvärt och servicevänligt än på Intouristhotellet. Två av finskorna gjorde oss sällskap, de två andra ville hellre packa och sova. Morgonen efter fick vi en mycket bra frukost som till vår förvåning ingick i rumspriset. Sedan tog vi en risig fullsatt buss till Irkutsk. Bussen som hade sett sina bästa dagar kämpade hårt i uppförsbackarna och det skrek om transmissionen i nedförsbackarna och bromsarna luktade oroande mycket bränt. Irkutsk tog emot oss med gråkall himmel.
Anders Thorsell. Irkutsk. 2003-05-28
