Dessbättre var den informationen helt fel, och efter någon timmes väntan satt vi på tåget. Den ryska motsvarigheten till X-2000 skulle enligt tidtabellen avverka de 80 kilometrarna på endast 6 timmar!!
Järnvägen följer Baikalsjöns kustlinje hela tiden, och vyerna är storslagana. Allt för ofta är toaletterna låsta på ryska tåg. Speciellt när man behöver dem. Så även på detta tåg. Truppdeltagare Ekholm beslöt att göra något åt saken. Med hjälp av medhavda Leatherman och Swiss Army lyckades han dyrka upp dörren (dessvärre med blodsvite som följd).
Små byar och otillgängliga stränder swichade förbi i 20 km/h, timme efter timme.
Efter någon timme hade ryktet spritt sig, och halva taget stod i kö till "vår" toa. Små byar och otillgängliga stränder swichade förbi i 20 km/h, timme efter timme. Vissa element av de lokala passagerarna började nu att bli rejält runda under fötterna. Så allt man har hört om ryska dryckesvanor är sant - och det med råge!
När vi äntligen börjar närma oss ändstationen "Port Baikal", frågar babuchka-konduktören om någon av oss vill åka med loket en stund. Jag och Stefan anmäler oss kvickt som frivilliga, och vid nästa stopp springer vi fram till loket och klättrar upp. Sergei och Ivan hälsar oss välkommna till loket, men påpekar strax efter att tåget rullat igång igen, att det kostar 100 Rubel (25 SEK) att åka med.. Inte så mycket pengar att tjata om, så efter att vi skakat hand på "dealen" lättar stämningen betydligt.
Själv tar jag rätt mycket bilder inne i loket, som har charmig analog 50-talskaraktär (även en liten vedkamin ingår i utrustningen för lokförarna), medan Sergei på knackig engelska berättar om sina favvoartister Yngwie Malmsteen och ABBA. Vi kliver också ut på ramperna i lokets front; mäktigt att stå där när vi susar in i någon av de otaliga tunnlarna.Väl framme vid den lilla byn "Port Baikal" (inte mer än ett stort spårområde och några 1800-talsträhus) försöker vi hitta färjan över till Listvyanka.
Han erbjuder oss att bo i lokförarnas övernattningssal
Sista färjan för dagen har såklart redan gått, eftersom klockan nu har runnit iväg mot 22.30-snåret. Försöker att chartra en båt som kan ta oss över sundet, men dels är kaptenen gediget berusad, dels verkar priset vara väl högt (1500 Rubel), dels är språkförbistringen stor. I samma veva kommer "vårt" lok tillbaka från stickspåret och stannar till med ett skri. Ut kommer Sergei galopperande över spåren, och har förstått vårt dilemma. Han erbjuder oss att bo i lokförarnas övernattningssal, för en obetydlig spottstyver.
Vi slår till på erbjudandet direkt, och får var sin säng i ett sidorum till lokförarovsalen. Sergei lyckas tom att trolla fram några öl från en stängd kiosk en bit därifrån. Efter några timmars sömn stiger vi upp och tar första morgonfärjan över sundet till Listvyanka.
//Henrik Olsson. Port Baikal. 2003-05-26
