söndag 26 mars 2006

En dag med bovar, poliser och brandmän

"I think devochka took it"

Just nu, i skrivande stund kl. 21.55 rasar en våldsam brand mitt i centrala Moskva. Jag räknade till 22 st. brandbilar och såg mängder av rökdykare som kämpar hårt för att släcka elden som härjar på Tverskayagatan.

Innan dess hände andra mycket mycket underliga saker. Imorse checkade jag och Stefan ut från hotellet i Volgograd. I taxin på väg mot flygplatsen ser jag till min frustration att kameran saknas. Taxin gör en 180-gradare och åker tillbaka till hotellet. Jag rusar upp för trapporna och söker desperat efter kameran - utan framgång. Suck, en kamera fattigare tänker jag, och undrar hur 17 den kunde försvinna på väg till frukosten... Väl framme på flygplatsen tömmer jag ryggsäcken på golvet och hittar den! Hurra! ...men pinsamt läge.

Därefter väger en skum filur in vårt bagage och kräver betalt för övervikt. Vi vägrar först betala men får utan att betala inget boarding card. Bötesbeloppet är dock bara på 50 kr så det gick väl an till slut. Dags för konstiga händelser del 3: Två poliser frågar ut oss om vi har falska mynt, ammunition eller antikviteter med oss.

Ok, denna fråga har jag kunnat förstå åtminstome lite grand om vi skulle in i landet - men på ett inrikesflyg, nej! Poliserna pratar inte mycket engelska så de ber oss följa med in på deras kontor och anledningen till detta är att de där har handskrivna fusklappar på engelska som de kan läsa innantill från. DIO YOI HAVE A CUSTTOMMS DEKLARRRRATION?

- Of course, svarade jag och sen började de nyfikna poliserna fråga om specifikationer och modellbeteckningar på min mobiltelefon och nyfunna digitalkamera. De gjorde tummen upp och önskade lycklig resa. Efter två timmars flygning med en Tupolev 134 landar vi så i Moskva. Jag siktar på ett centralt hotell medan Stefan reser till en av tågstationerna. Sedan möts vi igen i stan, kastar vi oss in på Mcdonald´s och frossar i burgare.

Fem v. utan västerländsk skräpmat är en lång tid. Ett SMS från lag nord når mig med info om att Henrik o Kent är kvar i Kazan men ansluter i Moskva imorgon torsdag. Jag sade tack o hej till Stefan för denna gång och han styrde iväg till nattåget mot Helsingfors.

Själv tog jag en runda på Tverskayagatan och det är dags för underliga episoder del 4: Tre propra män i kostymer går i rask takt framför mig. Duns! Helt plötsligt ligger en bunt med dollarsedlar framför mig. Så fort jag ser en dollarsedel och i Ryssland anar jag oråd. En tjej tar upp bunten och visar den för mig och säger: 50 - 50 OK!? Hon menar att vi ska dela på bytet men jag viftar bort henne och går med raska steg därifrån.

Vill inte bli inblandad i något skumt. Två min. senare kommer en av de kostymklädda männen rusande och vrålar: WHERE´S MY MONEY!? DID YOU TAKE MY MONEY? Nu kändes det hela mycket obehagligt. Jag tog visserligen inga pengar men jag gjorde heller inget för att sätta dit den tjuvaktiga kvinnan. Den till synes desperate mannen skriker: I WIN MONEY ON CASINO NOW I DROP ON STREET! Jag tycker synd om honom men kan bara säga: I THINK DEVOCHKA TOOK IT (Devochka = tjej)

Mannen ber att få gå igenom mina fickor och kolla ryggsäcken och plånboken. Jag visar klart och tydligt att jag inte har hans sedelbunt. Ser samtidigt att han försöker förvilla mig med att slita i mobilen och kameran samtidigt men jag har järnkoll på kameran nu efter morgonens missöde...

Situationen känns som sagt inte bra och jag lämnar mannen och byter sida på den breda gatan. Och vad får jag senare se? Jo, de tre männen går skrattande gatan fram och två meter bakom går "Devochkakumpanen"...

Fattade först ingenting men efter grubblande måste det varit så att de förmodat att turisten (jag) har med sig dollar och sedan skulle mannen försökt norpa pengarna av mig. Incidenter av detta slag klarar jag mig utan.

Anders Thorsell. Moskva 2003-06-18, kl. 21.25.