Dyra Kroatien och snabbstopp i Slovenien

Lämnade ett Sarajevo som är på väg att återhämta sig från inbördeskrigets svåra prövningar. Dock lite knepigt att se små barn "leka krig" med leksaks-kalshnikovs. Det är ett minne man bär med sig. Och så "kidsen" som gav "fingret" och kastade sten när mitt tåg mellan Sarajevo-Zagreb befann sig i den serbiska delen av Bosnien. Bosniens natur var hänförande. Speciellt under sträckan mellan Mostar och Sarajevo.

Jag träffade Southamptongrabbarna innan jag gav mig av på den 10 timmar långa resan till Zagreb i Kroatien. Hittade en egen kupé där jag kunde sträcka ut och ägna mig åt landskapet. Under en delsträcka klev en juste kille in. Han jobbade tydligen för Bosniska järnvägen. Han förklarade för mig att de svenska tågvagnarna givits i biståndsgåva till Bosnien.

Mackor, choklad och frukt blir man inte sådär supermätt av så i Zagreb intog jag första bästa McD innan jag gav mig ut på rumsjakt. Det hotell jag bodde på 1988 ville DÅ ha 100 kronor natten. 17 år senare har priset stigit till 800 kronor. Min tilltufsade ekonomi tillåter inga sådana utsvävningar. Det fick istället bli vidare färd till Sloveniens huvudstad, Ljubljana. Efter 14 timmar på resande fot var jag nu ganska seg så jag störtade in på Park hotell och kastade upp 52 Euro för ett fräscht och centralt beläget rum.

Morgonen efter var jag uppe tidigt för att göra en blixtsightseeing i Ljubljana. Endast 265 000 bor i Sloveniens huvudstad. Tyckte inte att staden var allt för märkvärdig om jag ska vara ärlig men staden fick aldrig riktigt chansen heller å andra sidan.

Det fanns tåg att passa!

Jag ville vidare för att hinna med ett stopp till innan slutmålet, Budapest. Ett lätt kaos på informationscentrat på tågstationen. Uppenbarligen hade de automatiska förvaringsskåpen slutat fungera och upprörda resenärer ville nu så att säga ha tillgång till sina saker. Det fanns tåg att passa! Dessutom var datasystemet utslaget så jag fick inga uppgifter huruvida det skulle gå att resa billigt inrikes i Slovenien och sedan fortsätta till Balatonsjön i Ungern. Det lät allt för osäkert att göra denna lilla utflykt så planen blev istället att köpa en biljett till Maribor i Slovenien och sedan därifrån köpa en biljett till Linz i Österrike och sedan "parkera" för natten i Wien.

Hamnade bredvid en superjuste och rolig Slovensk sjuksköterska som sa att min resplan var dum "It´s very stupid to make such a circle", sa hon.

Javisst. Det kanske skulle vara dumt men hur skulle jag göra om jag kom till Ungern utan ungerska pengar? Det var inte alls något problem, enligt henne, eftersom ungerska och slovenska pengar har samma värde.

Tjejen bodde 20 minuters bilfärd från Ungern, Kroatien och Österrike. Snacka om fördelaktigt geografiskt läge! Det tåg jag hade satt mig på skulle dessutom åka till Hados precis vid ungerska gränsen. Trots att sjuksystern bodde bara någon mil ifrån Hados viste hon inte något alls om storleken på denna "stad".

Hados var utritad på min karta så det måste ju finnas en busstation åtminstone tänkte jag. Pengar kanske inte skulle gå att växla men då kunde jag ju alltid betala med Euro eller med Slovenska "Tollar". Sen kunde jag ju alltid gå över till den ungerska sidan och ta ett tåg eller en buss därifrån...

2005-09-18, Zagreb, Kroatien