Match 4:
Metallurg Krasnoyarsk - Chkalovets-1936 Novosibirsk.
2004 luffar jag med en kompis i Armenien, Georgien och Azerbajdzan men sen tar jag en avstickare till Krasnoyarsk på egen hand. Mina ryska kompisar vet mycket väl att jag är en stor fotbollsfanatiker. I Krasnoyarsk känner jag en fotograf som skänker mig sin första ryska systemkamera samt då givetvis en biljett till nästa hemmamatch. Jag kontrar med att ge bort en GIF-tröja!
Nästa match är lustigt nog på nytt Krasnoyarsk mot Novosibirsk. Det genomförs mycket grundliga visitationer av varje besökare och alla måste passera en metalldetektor. Poliserna är lite griniga men de skiner upp när jag börjar prata om EM. Sverige har dagen innan slagit Bulgarien med hela 5-0..En av polismännen tror att Sverige kan ta titeln. Han ropar välkommen hit och jag bordar sittplatsläktaren. Cirka 6000 personer på läktarna och gud vet hur många militärer och polismän.
När jag tar plats och sätter upp foten på stolen framför mig vrålar en förbannad polis: Chelavek!!! (Människa). Jag drar försiktigt undan foten och övergår till att reflektera över publiken. Först har vi "hardcorefansen" på cirka 50 man som befinner sig på den ödsliga ståplatsdelen. De sjunger matchen igenom men hörs inget vidare eftersom en orkester (!) på 6 man samtidigt spelar trummor nedanför stora läktaren. Sen har vi en tredje "klack" som är sittplatspubliken på stora läktaren. De hörs hyfsat men dränks även de av de förhatliga orkestern. Ingen som helst koordination här inte.
Långt långt borta på andra långsidan är det helt tomt frånsett ett 30-tal Novosibirskfans. Detta är en liten seriefinal då Krasnoyarsk toppar ligan och Novosibirsk parkerar på tredjeplatsen. Krasnoyarsk gör två mycket vackra mål i första halvlek men Novosibirsk kommer tillbaka och forcerar in 2-2 mot slutet. Jag tycker synd om Krasnoyarsk men samtidigt är jag glad att denna match hållit en hög kvalitet. Publiken lämnar besviket arenan.
I vimlet ser jag en herre med svensk landslagströja. Honom måste jag förstås prata med!. Visar sig vara ett "bandyfreak" som gör affärer med pälsar och kläder. Han hade besökt Sverige under bandy-vm och otroligt nog även Sundsvall. En sympatisk man som inte tror att Krasnoyarsk kan hävda sig i förstaligan ännu på ett tag. Till detta krävs mycket stora pengar, säger han.
Några dagar senare är det ölfestival i stan och jag uppskattar antalet besökare till närmare 100 000. Det går bara inte att vantrivas i en sån här stad! Efter festivalen går jag hem för att se Sverige-Italien på TV. Tidsskillnaden på hela 6 timmar ställer dock till en del besvär.
Matchen börjar klockan 03 lokal tid och i halvtid när Italien leder med 1-0 händer det som inte får hända - jag somnar och missar Zlatans klassiska klack. Ett SMS lite senare, till "Lunkan" (Fredric Lundqvist i GIF Sundsvall), reder ut slutresultatet och mycket nöjd kan jag påbörja resan tillbaka mot good old Sundsvall. Vill man ge sig ut på längre resor är det tyvärr oundvikligt att missa GIF-matcher. Här kom dock EM-uppehållet som en skänk från ovan.
