Du vet att du är i Östeuropa

Du vet att du är i Östeuropa när:

• Det luktar brunkol
• Den lokala ölen kräver viss tillvänjning
• Den lokala valutan är tryckt på monopolpapper
• Folk i uniform är griniga

Hittade ett kanonhotell mitt i Belgrad för 200 SEK. Gick på stadsvandring till bl.a president Titos grav (dog 1982). Jag var den enda besökaren på museet (people are obviously having lunch, sa en anställd när jag påpekade faktum). Där kunde man bl.a se presenter som den store ledaren fått av bl.a Kadaffi och Anwar Saddat...

Kollade sedan ministerium som bombats av NATO 1999. Trodde ett tag att jag skulle få problem med en "skärmmössa" som närmade sig hastigt när jag fotade bombade byggnader men han stirrade bara :-)

Virtualtourist.com är en community för travellers. Med denna som hjälp bokade jag in ett meeting med Ljubica, en superkul tjej som också gillar att resa. Hon och hennes polare tog med med på lite justa cafeer och pubar. Riktigt kul. Fick bra tips för min fortsatta resa också. Imorgon hade dom tänkt ta mig med på "cykelsafari". Får se vart vi hamnar!

2005-09-05, Belgrad, Serbien och Montenegro

Fortsättning följer

Ett nytt land i samlingen

Szeged vad trevligare än väntat. Riktigt mysig liten stad av "Sundsvallskaliber" men färden skulle gå vidare - the show must go on.

Tonerna från paprikafestivalens konserter störde min Törnrosasömn så man var allt annat än pigg när larmet tjöt kl. 5. In på tåg mot Serbien. En grinig tullare ifrågasatte mitt pass. Han tyckte jag hade många stämplar från "suspekta" länder förmodligen. Jag såg hur han "studsade" till över stämplarna från Armenien och Georgien mfl... Sen skulle han se DOKUMENT och började riva och slita i packningen. När han hittade en tidtabell mellan Ungern och Serbien nöjde han sig (märkligt nog) men försvann med passet. 10 minuter senare drämde han passet i näven på mig och tåget gnisslade iväg. Serbien - aaaah, ett nytt land i samlingen. Mums för en "landsamlare".

Två timmar senare var jag i Subotica i Serbien. Kilade runt på stan nån timme och drog sen till staden Novi Sad. En busshatare som mig stötte där på patrull då tågen tydligen varit inställda i 3 mån. pga renovering. Bordade istället en skraltig buss, utan toa i 40 plusgrader - minst. Svetten forsade i pannan. Sen har man ju inte heller någon koll på packningen. Nog för att jag har värdesakerna med mig inne i bussen men ändå...

Gled sen in i Belgrad. Ett soligt, stekande Belgrad.

2005-09-05, Belgrad, Serbien och Montenegro

Fortsättning följer

Paprikafestival i Szeged

Jag glömde förresten nämna att Patrick Swayze var på den där kändisfesten - om nu någon minns honom. Östeuropa är "sopstationen/"ändstationen för gamla b-kändisar. Såg t.ex att Kool and the gang ska lira i Bratislava. Själv hamnade jag skämmigt nog en gång för 2 år sen på en festival med Bad Boys Blue som "attraktion", i Estland. Kan inte tänka mig något mera OFF...

Som sagt ett mycket högt betyg till Bratislava. På minuskontot kan väl i ärlighetens namn sägas att det kostade en del kulor. När det billiga boendet är utbokat och man reser själv kan utgifterna dra iväg. Nu fick jag pynta dyra 4OO kr per natt cirkus. Detta för det gamla sovjetiska paradhotellet Kyjev. Det renoverades väl på 7O-talet senast. Men supercentralt och stort och mäktigt.

Mäktig var även den sovjetiska kyrkogården där ca 5OOO fallna hjältesoldater vilar. De stupade i slaget om Bratislava 1945. Coola monument på toppen av Slavinberget. Men ack vilken jobbig promenad i hettan - men det var värt varje svettdroppe.

Tidig uppstigning i morse. Klockan jag fick av min far var inte mycket att ha :-) Den går 2 timmar fel om dagen men som tur var finns det klocka i mobilen. Studsade upp kl. 6 och drog med tåg till Budapest (3 tim). Sen bytte jag raskt där och åkte mot Szeged i södra Ungern. En stad med 18O OOO inv. ligger 12 km från Serbien.

Solen stekte igen men stationen renoverades så det såldes inga biljetter (Jag hade tänkt dra till Serbien). Fick traska nåra km. till city och gillade vad jag såg så jag beslöt mig stanna över natten. Superservice på turistbyrån. Dom visade mig var jag skulle köpa biljetter och sen bokade dom in mig på ett "Pensione" vid stationen. Ska upp ÄNNU tidigare imorgon. Uret tjuter klockan 5... Gäsp.

Serbia here I come. Ska försöka ta mig till Belgrad imorgon. Det pågår en paprikafestival här just nu. Det ligger triljoner paprikor på gatan och folket dricker öl. Lite udda men coolt.

2005-09-02, Szeged, Ungern

Fortsättning följer

Full pott för Bratislava

I gamla stan i Prag var det lika trångt som i Mongkok i Hong Kong och då är det världens mest tätbefolkade plats :-)

Jag drog med tåg vidare till Tjeckiens näst största stad, Brno. Det var ungefär lika kul som att deklarera och lika intetsägande som ett glas minimjölk. Bara att spotta ut och dra vidare, tågluffarens dröm - att bara kunna dra "without obligations".

Brno fick "chansen" i tre timmar utan att övertyga. Bordade istället ett nytt tåg mot Slovakiens huvudstad, Bratislava. Och vilken stad! Ojoj. Jag hade betyget 4 tidigt framme men då jag tjuvlånade toan pa McD hörde jag "The Reflex" med Duran Duran i högtalarna. Då var det bara att kapitulera och förära Bratislava med en 5a i "Backpacker's travel awards".

Apropå utmärkelser var det "flådig" fest modell värre igår kväll då Slovakiens största TV-personligheter skulle koras. Först var det prisutdelning på operan. De välklädda gästerna anlände en efter en vandrandes den röda mattan fram medan kändisfotograferna (jag med) trängdes.

Det måste vara något slags rekord i antalet uteserveringar per kvadratmeter.

En förlängd 6-hjulig "hundkoja" utanför med champangnebar och pool (!) drog många nyfikna blickar. Bratislava är verkligen en cool stad. Det måste vara något slags rekord i antalet uteserveringar per kvadratmeter. Staden liknar en mix av Riga, Sevilla och Insbruck.

Berömvärt ar också att uteserveringarna är en naturlig del av stadsbilden och ej som hemma med (kravall)staket, avspärrningar och verandor. Man har även kopierat(?) Sundsvalls drakparad fast med kor istället for drakar. (Dvs. det står utsmyckade kor som monument efter gatorna). Mer om detta på http://www.cowparade.sk.

Testade den välsmakande lokala ölsorten Zlaty Brazant och kollade därefter in kändisfesten på nytt. Efterfesten ägde rum på superflotta SAS Radisson hotel. En snubbe i träningsoverall hörde definitivt inte hemma där bland den uppklädda societeten. Mannen tog fart och "tjurrusade" mot entren - utan problem. Jag tog rygg och vips var jag inne! Medan "Adidasmannen" glufsade i sig från gratisbuffén minglade jag i lokalen och fotade diverse "Slovakian stars" :-) Vakterna granskade mig ibland lite skeptiskt eftersom jag inte hade den mest passande klädseln. Men när dom såg kameran tog dom mig för den paparazzi jag är! Har aldrig varit på en mer snofsig och elegant tillställning... Bratislava rules! Budapest härnäst!

Say it by numbers
Andel turister i gamla stan i Prag: 99,5
Andel turister i gamla stan i Bratislava: 0,5
Dagens temperatur: +33.

2005-09-01. Bratislava, Slovakien

Värmechock i Prag

Trettiotre grader i skuggan såg jag. Damn. Prag is HOT!På Arlanda såg jag en av mupparna i Miljöpartiet, Peter Eriksson. En herre som drömmer om att en liter bensin ska kosta 100 kronor. Själv tar han flyget...

Anlände under måndagskvällen till Prag, en stad jag besökt 1990, 1991 och 1994. 11 år senare var det dags igen. Otroliga horder/flockar turister i centrum. Känns inte som min grej även om stan är fantastiskt vacker känns det inte som man upplever något om man ska "dela" detta med miljoner andra. Det som var "mitt" Prag 1990 har blivit "deras" Prag 2005. Förut trevade man sig fram i mörkret och tvåtaktsoset och jagade mat. Man drack en öl för 2-3 kronor och kände sig som en traveller. Idag är man nedklassad till turist...

En hel del harakirifolk här (Japaner) men förstås även sauerkrauts (Tyskar). Känner mig ganska slut just nu eftersom jag har kilat omkring i stan till fots i 13 timmar. Ont i huvudet också, troligen pga vätskebrist, eller så får jag ta och pumpa i mig lite kaffe. Imorgon drar jag till Brno, 211 km sydöst. Det blir nog lite mer genuint...

2005-08-30. Prag, Tjeckien

Rysk fotboll, del 5

Om seriesystemet
Den ryska seriesystemet är komplext för en utomstående men om jag förstått saken riktigt finns det 5 stycken division 2 där de bästa lagen sedan kvalar till förstaligan. Ryssland är som bekant världens största land och det är därför av vikt att försöka hålla rimliga geografiska avstånd mellan lagen i respektive div. 2.

Det stora antalet lag i tvåan gör dock att kvaliteten på fotbollen i ärlighetens namn inte är något vidare. Det är trots allt väldigt kul att gå på fotboll i Ryssland då man aldrig vet vad som väntar. Förhoppningsvis får jag tillfälle att besöka någon match i förstaligan framöver. Lokomotiv Moskva t ex är ju ett lag som hävdar sig mycket väl internationellt och har gjort en hel del minnesvärda insatser i Champions League.

Fotnot
I Ryssland är den ekonomiska utvecklingen svindlande. Det som var "risigt" 1999 och 2001 behöver inte vara det idag.

Rysk fotboll, del 4

Match 4:
Metallurg Krasnoyarsk - Chkalovets-1936 Novosibirsk.
2004 luffar jag med en kompis i Armenien, Georgien och Azerbajdzan men sen tar jag en avstickare till Krasnoyarsk på egen hand. Mina ryska kompisar vet mycket väl att jag är en stor fotbollsfanatiker. I Krasnoyarsk känner jag en fotograf som skänker mig sin första ryska systemkamera samt då givetvis en biljett till nästa hemmamatch. Jag kontrar med att ge bort en GIF-tröja!

Nästa match är lustigt nog på nytt Krasnoyarsk mot Novosibirsk. Det genomförs mycket grundliga visitationer av varje besökare och alla måste passera en metalldetektor. Poliserna är lite griniga men de skiner upp när jag börjar prata om EM. Sverige har dagen innan slagit Bulgarien med hela 5-0..En av polismännen tror att Sverige kan ta titeln. Han ropar välkommen hit och jag bordar sittplatsläktaren. Cirka 6000 personer på läktarna och gud vet hur många militärer och polismän.

När jag tar plats och sätter upp foten på stolen framför mig vrålar en förbannad polis: Chelavek!!! (Människa). Jag drar försiktigt undan foten och övergår till att reflektera över publiken. Först har vi "hardcorefansen" på cirka 50 man som befinner sig på den ödsliga ståplatsdelen. De sjunger matchen igenom men hörs inget vidare eftersom en orkester (!) på 6 man samtidigt spelar trummor nedanför stora läktaren. Sen har vi en tredje "klack" som är sittplatspubliken på stora läktaren. De hörs hyfsat men dränks även de av de förhatliga orkestern. Ingen som helst koordination här inte.

Långt långt borta på andra långsidan är det helt tomt frånsett ett 30-tal Novosibirskfans. Detta är en liten seriefinal då Krasnoyarsk toppar ligan och Novosibirsk parkerar på tredjeplatsen. Krasnoyarsk gör två mycket vackra mål i första halvlek men Novosibirsk kommer tillbaka och forcerar in 2-2 mot slutet. Jag tycker synd om Krasnoyarsk men samtidigt är jag glad att denna match hållit en hög kvalitet. Publiken lämnar besviket arenan.

I vimlet ser jag en herre med svensk landslagströja. Honom måste jag förstås prata med!. Visar sig vara ett "bandyfreak" som gör affärer med pälsar och kläder. Han hade besökt Sverige under bandy-vm och otroligt nog även Sundsvall. En sympatisk man som inte tror att Krasnoyarsk kan hävda sig i förstaligan ännu på ett tag. Till detta krävs mycket stora pengar, säger han.

Några dagar senare är det ölfestival i stan och jag uppskattar antalet besökare till närmare 100 000. Det går bara inte att vantrivas i en sån här stad! Efter festivalen går jag hem för att se Sverige-Italien på TV. Tidsskillnaden på hela 6 timmar ställer dock till en del besvär.

Matchen börjar klockan 03 lokal tid och i halvtid när Italien leder med 1-0 händer det som inte får hända - jag somnar och missar Zlatans klassiska klack. Ett SMS lite senare, till "Lunkan" (Fredric Lundqvist i GIF Sundsvall), reder ut slutresultatet och mycket nöjd kan jag påbörja resan tillbaka mot good old Sundsvall. Vill man ge sig ut på längre resor är det tyvärr oundvikligt att missa GIF-matcher. Här kom dock EM-uppehållet som en skänk från ovan.

Rysk fotboll, del 3

Match 3:
Metallurg Krasnoyarsk - Chkalovets-1936 Novosibirsk.
Våren 2003 är det äntligen dags att åka Transsibiriska järnvägen. Sibirien är som bekant svinkallt på vintern. Inte lika känt är att det är stekhett på sommaren. Vi köper en hockeytrunk i Moskva och fyller den med mat, öl och vatten. Det kommer väl till användning då det är mycket varmt under tågresan. Efter 640 mil och 104 timmar kommer vi slutligen till Ulan Bator i Mongoliet.

Det vore verkligen en höjdare att se en match i Mongoliska ligan men hur mycket vi än anstränger oss lyckas vi inte klura ut något spelschema. Efter 5 dagar med förfrågningar om fotboll får vi ge upp och vänder åter mot Ryssland. Stannar till vid Bajkalsjön några dagar och sedan ställs siktet mot Krasnoyarsk i Sibirien. Snacka om fullträff! Här är det 30 grader varmt och packat med uteserveringar och caféer. En halvliter iskall öl kostar härliga 5 kronor.

Den mäktiga Jenisejfloden delar staden och här finns sevärdheter som t ex Stolby National Park. Det är en härlig atmosfär och fullt med trevliga och nyfikna Krasnoyarskbor. -Welcome to Siberia, the real Russia!

Från hotell Krasnoyarsk har man en underbar utsikt över floden och jag skymtar ett stort stadion på andra sidan floden. Det är en promenad på ett par kilometer men ett "stadion-fan" vill naturligtvis ta chansen. "Bonnrötan" slår till när det visar sig att matchen mellan Metallurg Krasnoyarsk och Chkalovets Novosibirsk precis skall till att starta. Ett äkta Sibirienderby då det skiljer "endast" 80 mil mellan städerna. Utanför arenan säljer man torkad gädda och naturligtvis öl och vodka. Kalasväder som sagt. Slår oss ner och inhandlar en Baltika Tri och solen värmer skönt. Matchen är helt okej och Krasnoyarsk vinner med 1-0.

Rysk fotboll, del 2

Match 2:
Dynamo Vologda-Sportakedemiklub Moskva. 1-0 (2001)
Våren 2001 är det dags att se sig omkring i norra Ryssland och på Kolahalvön. Från karga och mycket sovjetiska staden Murmansk vill vi ta oss vidare med tåg till Archangelsk. Detta visar sig vara helt omöjligt då tågen dit från Murmansk bara går en gång i veckan.

Efter fruktansvärt hårda duster med en folkilsken babushka till biljettförsäljare drar vi istället vidare mot Sundsvalls vänort, Volchov. Kollar in café Sundsvall och åker sedan Sundsvallsbuss. Det är otroligt nog samma buss som jag åkte till skolan med på 80-talet och de svenska reklamskyltarna hänger fortfarande kvar! Bussarna har skänkts av Sundsvalls kommun och de är mycket uppskattade av lokalbefolkningen. Jag skänker bort en GIF-halsduk till Vladimir, en präst som spelat jazz på Kulturmagasinet i Sundsvall en gång i tiden…









Tyvärr får vi inte se någon match här men i nästa stad, Vologda, har vi turen på vår sida. Stora affischer på stan förklarar att det skall spelas match i div. 2 mellan Dynamo Vologda och Sportakedemiklub Moskva. Problemet med Vologda är att vi inte hittar någonstans att bo. Vi traskar runt med ryggsäckarna ett bra tag och besöker fyra olika hotell men de vägrar alla ta emot oss.

Receptionisterna hänvisar till någon detalj i vårt visum och vägrar släppa in oss. En superjuste tjej (som dessutom pratar engelska!) hör vårt klagande och bönande i de fjärde hotellets reception. Hon erbjuder sig hjälpa till och en stund senare har vi äntligen checkat in på hotell nr. 5. Som tack för hjälpen bjuder vi med henne på matchen. Framme vid stadion blir det nästan pinsamt när vi ser biljettpriserna. De dyraste platserna kostar ynka 7 (!) kronor - vi som skulle vara generösa mot den snälla tjejen... Vi tar plats på sittplatsläktaren bredvid stadens borgmästare och kilar sen iväg och handlar en öl. Ryssland är Ryssland och det går alldeles utmärkt att köpa sig en utsökt öl av märket Baltika om man så önskar.

I Vologda är planen i ett bedrövligt skick. De som klagade på den gamla mattan på IP i Sundsvall borde göra ett studiebesök här. Det finns knappt ett endaste grässtrå utan det är en riktig leråker och den sämsta plan jag någonsin sett.

Matchen drar igång och det går snabbt upp för oss att någon organiserad fotboll inte går att utöva i den här sörjan. Dynamo ser hetast ut och de vill verkligen vinna matchen medan Moskva ställer 11 man i egna straffområdet. Det är omöjligt att passa bollen eller springa med den. Därför tjongar Dynamo långbollar som stannar i lervällingen och Moskvas "igelkottar" bara rensar undan bollen. I andra halvlek blir det väldigt mörkt men arrangörerna väljer att inte tända elljuset (penningbrist? för mycket vodka?). I dunklet lyckas dock Vologda forcera in bollen och kan avgå med segern. T om mina
ointresserade kompisar tycker att detta blev en underhållande tillställning och fotbollsparodi.

Rysk fotboll, del 1

Jag har luffat en hel del i Ryssland då det fördelaktiga prisläget och närheten till Sverige gör det billigt, bra, och intressant att resa i detta konstrasternas rike. Det ger mycket upplevelse per krona samt ett spännande miljöombyte. Jag tycker bäst om att resa med tåg då de håller en bra standard och skänker många intressanta möten på vägen.

Bristen på information kombinerat med språkproblem är en Rysslandsresenärs största gissel. Det är därför svårt att pricka in matcher ihop med ett ofta väldigt tidspressat resschema. När man tågluffar vet man ju inte på förhand riktigt vilken dag man kommer till de olika destinationerna. Då och då har man dock tur och "ramlar" över en och annan match och här kommer några reflektioner över att bevista ryska fotbollsmatcher:

Har ännu inte haft turen att få besöka någon match i högsta ligan och det är främst pga informationsbrist. I princip består halva serien av Moskvalag och du ser knappast affischer på stan för dessa matcher. Man är istället hänvisad till ryskspråkiga fotbollssajter. Att fråga "Ivan" på stan är lönlöst. Får man mot förmodan ett svar så är det oftast felaktigt... Nu kanske jag låter negativ men detta är samtidigt lite av charmen med Ryssland, att man aldrig på förhand vet vad som kommer hända eller vart man hamnar. Flexibilitet är ett nyckelord.

Match 1:
Uljanovsk-Iskra Engels. 0-0 (1999)
Hösten 1999 gör jag och mina reskompisar en resa med båt längs Volgaregionen, Resan startar i Moskva och går sedan vidare till Uljanovsk. Staden Uljanovsk med 500 000 invånare är känd för EN sak och det är att Sovjetunionen grundare, Lenin, föddes här. Här har tiden stått stilla sedan Sovjetunionens kollaps och detta är långt ifrån Moskvas rikedom och neon. Under vårt besök fanns det EN restaurang att tillgå i staden och där tog det en timme att få in en "skosula" till biff. Brödet var i alla fall gott!

Efter middagen ramlar vi av en slump in på matchen i division 2 mellan Iskra Engels och hemmalaget Uljanovsk. Stadion "inramas" av typiska gråfula lägenhetskomplex och gräset är minst lika dystert. Belysningen är verkligen undermålig men det är hyfsat med folk på läktarna. Ställningen är 0-0 och hemmalagets spelare gör allt för att filma till sig en straffspark. I slutminuten lyckas "planen" och domaren pekar på straffpunkten. Fansen jublar och stormar planen av lycka. Straffläggaren skjuter dock utanför och kort därefter är matchen slut. Nu vill istället de sk. fansen snacka allvar med "sina" spelare och det är mycket upprörda känslor. Spelarna tvingas mer eller mindre fly ut i omklädningsrummet.

Uljanovsk är ett enda "Leninzoo" med museum och meningslösa monument där Lenin uträttat "fantastiska" saker som att t ex promenera i en skog.