lördag 30 september 2006

I´m sorry that my English is so small

Det är inte ofta man blivit utskälld för att ha besökt ett resmål. Men "hjälten" Vladimir i supersovjetiska staden Uljanovsk tyckte att valet av Ryssland som resmål var dumt: "don´t you ever come to Russia again without a guide - Russia is Russia! Så sa den trots allt mycket sympatiske man jag mötte en sen kväll i september för ett par år sen. Här kommer "the full story".

Hjälten Vladimir rycker in
Tull och visumkontrollen avlöper galant och efter en lindrigt talat annorlunda flygresa i bolaget Volga Dnepr Airs Yak 40 landar vi, sent, på Uljanovsks för kvällen igenbommade flygplats. En traktor kör fram bagaget och lämpar bryskt av bagaget direkt från traktorskopan. En skumpig bussfärd senare står vi där i den kalla, blåsiga septembernatten i Lenins födelsestad och funderar var vi skall bo.

-Hotell? Visst häng på oss, säger en herre vid namn Vladimir som kommer vandrande i sällskap av ölflaska fru och dotter. Babushkan i receptionen nobbar oroande nog de tre trötta ryggsäcksförsedda Sundsvallsborna att hyra ett rum över natten då vårt visum endast är giltigt i Moskva. Välkommen till Uljanovsk, staden där tiden stått stilla sedan Sovjetunionens kollaps.

- I´m sorry that my English is so small. Stand here, learn daughter English. I get taxi forrr you. Vladimir springer engagerat runt i ett rasande tempo, fortfarande med ölen i handen. Lenin blickar ilsket ut över det dunkelt belysta torget och pekar med sin hand fram vägen till det perfekta samhället medan jag försöker lära 10-åriga Olga några grundläggande ord engelska. En kvart senare är Vladimir tillbaka med en risig, grå Volgataxi. Efter vissa startsvårigheter försvinner vi iväg i ett moln av blå/svart rök.

-Kom igen grabbar, nu drar vi till det andra och sista hotellet i stan. Don´t worrry. Går det åt pipan där, får ni bo hos oss, säger Vladimir och tar en slurk av den vid det här laget mycket avslagna ölen. Dottern och frugan försvinner med ett Dosvidanija medan vi skumpar fram längs den minimalt upplysta stadens gator vid Volgas rand.

Ryssland är fullt av möten med vänliga, nyfikna, gästfria människor som hjälper till. Detta är ett annat Ryssland än vad folk i Sverige tror de lärt känna genom den problempräglade nyhetsförmedlingen.

Vi får vårt rum och Vladimir lommar hem till familjen utan att vilja ha betalt för taxiresan. Och jodå, ölflaskan hänger fortfarande med. -Grabbar, det ni gjort för mig betyder så mycket. Ni har visat min dotter att det finns en värld utanför Uljanovsk och att det är viktigt att kunna språk i framtiden. Då vi är på väg in i hotellrummet stiger två Omon-soldater ur hissen och begär att se våra pass. De verkar dock mest vara intresserat nyfikna på oss snarare än misstänksamma.
- Jag bor i Uljanovsk säger den ena vakten....