måndag 13 mars 2006

Världens kallaste vatten

2003-05-22
Sitter på ett internetcafe i Ulan Bator och kikar lite på vad som händer hemma i den vanliga världen. Har själv varit totalt avskärmad från allt vad civilisation heter eftersom jag & Kent tog en avstickare till landsbygden for att koppla av från den lätt stressande miljön i UB. Färden gick till en nationalpark, Terelj, som ligger ca 80 km från UB.

Kontrasten mellan de två platserna var enorm. I Terelj bodde vi, liksom 1:a natten i UB, i en spartansk ger (ett slags tält) utrustad endast med ett par sängar samt en livsnödvändig, vedeldad spis som stod för värmen i den inte allt for ljumma mongoliska vårnatten. Första dagen bestod av en skumpig bilfärd ut till den värdfamilj vars gård vi bodde på. Sedan serverades vi en mycket smaklig lunch bestående av fyllda små, friterade degknyten samt lite olika sallader. Allt tillverkat med några få, enkla redskap på den enkla vedspisen, i familjens lilla stuga...imponerande var ordet! Efter den behövliga maten så gick vi upp på ett av de intilliggande bergen, en promenad som tog närmare 4 timmar. Detta var perfekt då nästa måltid i praktiken var serverad när vi kom ner igen. Efter en stjärnklar natt och många förbrukade vedträn så var det således morgon igen och mongolian horseback(!) stod på programmet. 8 ganska små, men ändå stoooora, mongoliska hästar i blandade färger radades upp framför våra "bostäder" och snart därefter satt vi alla på varsin "kuse".

Jag, Kent, o team Finland (Piia, Petriina, Sini), Mayomi från Japan samt våra två guider var redo att rida till nästa by där vatten samt lite annat smått och gott kunde inköpas i den lokala butiken. Väl vid butiken parkerade vi hästarna på bästa "vildavästernvis" och knöt fast dem i ett stadigt ändamålsenlig staket. Efter en vattenpaus och lite fotografering så var vi åter uppe på de lätt lunkande hästarna, en vykortsvacker färd tillbaks mot "vår" by började... Det märktes att både vi och hästarna trivdes bättre när vi kom ut på de öppna fälten, vackert omringade av berg, vintertrött skog, bäckar och små, små byar.

Tre timmar var snart till ända och alla deltagare var rörande överens om att en utflykt på hästrygg en solig vår/sommardag i Mongoliet inte går av för hackor. Efter en sista, åter igen delikat måltid i den trånga stugan (som f.ö. endast används under sommarhalvåret) så var det dags för att lasta jeepen och styra kosan mot UB igen. Efter ett par korta stopp vid "Turtle Rock" och en liten grotta så var vi tillbaks i den vansinniga trafiken i Ulan. Jag och Kent bestämde oss for att lämna de andra och söka upp Anders och Henrik (som anslutit i UB) och lyxa till det med några nätter på hotell. Ett val som även innebar att vi kunde säga "goodbye" till allt vad varmvatten heter. Inga hotell verkar nämligen f.n. kunna erbjuda varmvatten och den som tror sig veta vad kallvatten är...har aldrig varit i Ulan!

Här tillverkas nämligen allt kallvatten som finns på "moder jord". Vattnet exporteras sedan vidare till resten världen med en naturlig kvalitetssänkning som följd. Således är kallvattnet alldrig lika kallt som i UB.. :) Hur som helst så är detta vår sista dag i Mongoliet. Imorgon bär det iväg med tåget till Ryssland igen. Ulan Ude blir nästa stopp, därefter sannolikt Irkutsk...men det är en senare historia.

//Nobba (Stefan Norberg) Ulaan Baator, Mongoliet, 22 maj 2003, kl 19.47