torsdag 23 mars 2006

Slaget om Yekaterinburg

"De ca 20-30 personerna bakom oss skrek, svor, suckade, pustade, klagade, skruvade på sig och var totalt ursinniga"

En av de mest bisarra och konstiga sevärdheterna i Yekaterinburg är helt klart TV-tornet eller vad som skulle blivit ett sådant. Man började 1987 att bygga, på känt Öesteuropamanér ett skrytbygge typiskt för större städer men 2 år senare, 1989 då man byggt 227 meter och gjutit själva tornet gick något snett.

Troligen tog pengarna abrubt slut för sedan 1989 har tornet bara stått och rostat. Det ser extremt fult ut i dagsläget och frågan är vad som kommer att hända med det. En dag bör det nog rivas eller - mot alla odds färdigställas.

Tågstationen i denna stad är verkligen inte min favoritplats. Den är extremt stor men alltid fullpackad med folk och man hittar aldrig dit man ska i de många labyrinterna. När vi skulle köpa biljetter gick vi runt jättelänge och letade rätt lucka utan framgång. Till slut hjälpte en juste tjej oss fram till rätt kassa. Problemet var bara att ca. 15 pers. stod före och det tar i genomsnitt ca 10 min. per person köpa biljett. När det ÄNTLIGEN blev vår tur bröt den STORA kalabaliken ut. Jag sa att vi ville ha 4 platser i samma kupé men förstod inte den skrikande biljettförsäljerskans ilskna svar att det inte fanns 4 platser i samma kupé.

De ca 20-30 personerna bakom oss skrek, svor, suckade, pustade, klagade, skruvade på sig och var totalt ursinniga på de besvärliga biljettköparna från den lilla staden Sundsvall. Det är lite av problemet med ryska-kurser. Visst är det bra att kunna ställa en fråga men när man sen inte förstår svaret blir det kraftiga missförstånd. Till slut hämtade biljett-tanten en kollega som kunde typ 10 ord engelska och vi insåg nu att 4 platser i samma kupé inte gick att uppbringa... Regnet har efter dryga 24 timmar - tack och lov upphört och vi har 12 timmar kvar till vårt tågs avgång. Vi åker till Kazan i delrepubliken Tatarstan vid 2-tiden inatt.

Anders Thorsell, Yekaterinburg, 2003-06-08, kl. 16.00