onsdag 15 mars 2006

Historien om mannen med fisken

Vi har varit i både Internet-skugga och utanför GSM-täckning. Befinner oss just nu, torsdag, 29 maj, i Irkutsk. Vi backar bandet till 24-25/5 och skriver lite om kultstaden Ulan-Ude: Ulan-Ude blev en positiv överraskning. Staden är centrum för Buddhism i Ryssland då en stor del av de ca 400 000 invånarna har Mongoliskt ursprung. Efter att ha vilat lite efter den långa tågresan från Mongoliet så besökte vi en restaurang där elever firade att det var dags för examen, inte som i Sverige, efter examen. Vi pratade lite med en engelskalärare, (Polina). Hon förklarade att människorna i Sibirien är mer öppna och trevliga än i t ex Moskva.

Det skulle visa sig att hon hade mer än rätt. Ulan-Ude tycks uteslutande bebos av extremt trevliga Sibirianer. Folket hejade och ropade till oss paa stan ideligen. "WELCOME!" "HELLO!" "GUTEN TAG!" "AT KUDAT VI?" (var kommer ni ifrån). I en konversation betonade en lirare att han var oerhört glad, stolt, och nöjd över att få den STORA äran att få prata engelska för första gången utanför skolsalen. Den killen var trots allt 25 bast så han hade säkert väntat många år på "chansen". Vi kilade runt i den gemytliga staden och det var hur lugnt, tryggt, och säkert som helst. Många har svårt att tro det om Ryssland men jag vill påstå att säkerheten för turisten i landet är hur bra som helst.

Vid middagen träffade vi senare vilken som måste vara Rysslands mest skärpte 11-åring. Lille Mischa pratade engelska med Oxfordbrytning och hade koll på ALLT. Han fnyste åt Kents digitalkamera och sa att 2,1 megapixel är inte mycket att ha. Däremot gillade han min dito med 6,5 megapixel :-) Vidare jämförde han olika bilmodeller och rabblade antalet hästkrafter på de flesta Porschemodeller. Både pappa Vladimir och mamma Ludmilla var arkitekter till yrket och tycktes välbeställda. De pratade skaplig engelska men ibland fyllde blott 5-åriga dottern, Vika, i när engelskakunskaperna brast. Otroligt!

Hela familjen sågade unisont vår uppskattning till bilarna Lada Niva (jeepen) och "dinosaurien" Volga 3110. Senare gick vi vidare till ett disco med kanske 1000 pers. Timmarna rann iväg då vi snackade med folk hela tiden. Ett roligt minne var när jag beställde 2 st vodka och bartendern langade fram 2 st halvlitersflaskor. Jag bad om 5 cl men fick ca 25 och sen var det ajöss med det planerade morgontåget...

Det dracks lindrigt talat en hel del alkohol den här aftonen och när vi masade oss upp fram mot 14-tiden för att försöka byta tågbiljetter var det 4 st luffare med likbleka ansikten som hasade fram med myrsteg. Stämningen var lite "huvudvärkstryckt" men alla var överens om att gårdagen var obetalbart skojig.

På stationen ser vi en oerhört berusad man komma vinglande över järnvägsspåren. I handen håller han en rökt fisk... Mannen snubblar över rälsen, kravlar sig upp på perrongen, faller igen, tappar fisken, reser sig mödosamt och stoppar fisken i innerfickan! Synen när fiskfenorna sticker upp ur kavajen är obetalbar!

Hela sekvensen finns fångad på video dessutom. Tack Stefan.

Ulan-Ude, Sibirien 2003-05-25.

Anders Tretjak Thorsell